Juni-barn

Hur länge har du gått över bumman?

Hej och välkommen Vikmanstorpfamiljen.

Är så ledsen, känner mig helt värdelös... ( även om det inte alls är så) på söndag har jag gått över två veckor. Är i princip helt omogen. Fick igångsättningstid på lördag kväll.

Finns det ngn snäll människa som kan berätta en positiv story om att bli igångsatt?? Jag har bara hört en massa negativt...

Hur kan man få tårarna att försvinna?.. 1:a barnet efter 4 års försök... Snacka om att man är känslig...

Jag blev igångsatt... Med att dem tog hinnorna.

Sen kom mina värkar igång sakta men säkert... Känner du att dina värkar kommer mer o mer så avstå syntetiskt dropp... Min åsikt...

Min förlossning var super bra fast det blev väldigt intensivt o lite kaotiskt i slutet..

Men allt gick bra o jag gick över 19 dagar tills dem satte igång mig...

Han vägde 5264gr o var 55 cm lång med huvudmått på 37,5 cm....

Fråga vad du vill veta eller undrar över

Jag vill men- tänk inte på alla andras historier, alla förlossningar och kroppar är unika. Det finns nog inte en som är exakt som någon annan. Jag fick igångsättning i form av hormondroppar och bara hört negativt om det. Var rädd att det skulle bli kaos m.m men hade liksom inget val. Jag kan bara säga att detta var en sådan enkel förlossning och jag är såååå nöjd. Oroade mig i onödan. Det kommer gå bra för dig. Man får tänka som så att man får ju sitt mirakel och visst får man lida lite pin men tro mig, det är det värt. Lycka till när det väl är dags. Styrkekramar till dig. Vill bara säga att du är inte värdelös, du har lyckats skapa ett liv och burit runt på det i 9månader. Var stolt!

Nu är jag inne på 11:e dagen över tiden...men det blir nog igångsättning ändå för läkaren lyckades iaf att köra in ett finger å göra den där hääärliga hinnsvepningen (trots att tappen var lite omogen fortfarande.)
Så det var inte prat om kejsarsnitt idag iaf...sen vet man ju aldrig om det slutar med det ändå...

Grattis Polarlantis!

Idag har jag försökt att vila två gånger men aldrig haft någon ro utan har velat haft så mycket som möljigt gjort. Har städat och handlat. Och jag känner att jag orkar snart inte att göra något. Får ont så fort jag anstränger mig. Nu vill jag att h*n ska titta ut. BF idag men det känns så otroligt långt bort innan man kan få träffa sitt lilla hjärta.   

Känner igen den där lite värdelösa känslan...man börjar undra lite om det är fel på ens kropp när "alla andra lyckas". Fast sen läser man lite i tråden här å ser att det faktiskt finns andra i samma sits som en själv...å även barnmorskorna säger ju att det är normalt att få 2 veckor innan till  2 veckor efter så jag vet inte vartifrån man får dessa tankar...man är väl otålig kanske? Man vill se sin bebis se att den mår bra NU.

Jag var helt omogen i tisdags då rotade läkaren runt lite å började prata om kejsarsnitt pga min övervikt å stort barn i magen. Idag kunde hon göra en hinnsvepning fick in ett finger å kände tom barnets huvud så då tyckte hon att vi skulle boka en igångsättning istället....är oxå lite nervös för igångsättning hade velat att det skulle komma igång på ett naturligt sätt...man kan bara hålla tummarna annars får man ta det känner jag.
Bara barnet kommer ut på något sätt....
Lycka till!

Har du fått bebisen nu Sweet life?

Jag gick över tiden med 11 dagar och blev igångsatt med gel.
Det tog inte lång tid tills det började verka på mig i alla fall. Efter ctgkurvan fick jag ta ett varmt bad.Det var mycket att rekomendera. Jag slappnade av utav det.

Min förlossning var inte heller kaotisk. Men visst tog den tid.
Jag hade ont eftersom jag inte hade någon smärtlindring förutom lustgasen och en TENS (som inte funkade så länge).
Om du har låg smärttröskel rekomenderar jag dig att ta ryggbedövning.

Jag ska hålla mina tummar att det går bra för dig.