Juni-barn

Nu sitter jag här igen i väntrummet och de är exakt på klockslaget 3 veckor sedan jag satt här. Så nervös att jag knappt kan andas då dom sist inte såg något! Haft en tuff natt jag knappt sovit och 7 i morse spydde jag som en dåre och på pendeltåget hit fick jag ta till hundbajspåsen och folk bara blängde på mig vilket gjorde att min man snäste åt dom att jag var gravid. *min lilla riddare * så nu iaf om så där 10 min kommer dom ropa in mig och jag ber till gud att man får se ett knute denna gång

Äntligen VUL! Det gick toppen och hjärtat tickade så fint. Vecka 9 + 5 stämmer bra då läkaren mätte.

Nu har illamåendet slagit till på allvar här med. Tredje morgonen i rad jag spytt å igår låg jag däckad hela dagen. Kan inte dricka kaffe längre å vill spy så fort jag öppnar kylskåpet eller diskmaskinen, kan knappt gå in i köket. Men har provat piggelin som någon tipsade om å de funkar för stunden så många piggelin kommer de bli lycka till alla som har VUL i dagarna och stort grattis till er alla som fått se eran lilla

Fröken01-grattis, nu kan du bara njuta:)

Jjohansson- lycka till, stackare att behöva må så dåligt. Vilken fin man du har:)

Ååååå grattis fröken01. Måste kännas underbart eftersom du vart orolig på dina svaga symtom! Känner du fortfarande ingenting? E sååå nervös inför mitt vul på fredag morgon så jag mår illa av det. Har ju som sagt väldigt svaga lite udda symtom så jag e tveksam om det är nått där inne?? Lycka till gullgrodan, jag vet precis hur du känner dig

Grattis till alla er som fått se era små gryn!

Här hade vi en rejäl urladdning igår men jag förstår fortfarande inte vart vi står...
Han har ju inte nämnt ett ord om den här oönskade graviditeten sen förra gången vi pratade om det och jag tänkte väl att han får väl ta upp det när han känner sig redo för det. Men igår när han lämnat äldsta tjejen i stallet, kom han hem och nästan skrek åt mig "jaha, när hade du tänkt prata med mig om det här då?!!!!" Oj vad chockad jag blev och började gråta...

Sen ägnade vi kommande två timmarna åt att han slängde ur sig massa saker. Jag svarade bara med nej, jo, jaha, oj... Jag fattar inte, han säger att han tycker om mig men att anledningen till att vi började träffas var för att få njuta, känna sig behövd och uppskattad. Vilket jag håller helt med om! MEN, nu är det så här. Jag vart gravid och ja, det var en olyckshändelse. Det gör inte en abort lättare för mig att göra. Han sa att det inte är lika etiskt komplicerat att göra en abort nu eftersom vi båda ser det här som ett olycksfall... Han sa även att han inte är intresserad av att börja om, och att han inte är intresserad av att ha ett barn som fyller 20 när han blir 61. Att han nu måste börja satsa på sin karriär och trygga framtiden för de två barn han har, som han tycker räcker mer än nog....

Så här sitter jag, inte ett dugg klokare...

Vad menar han? Att om jag behåller så är det tack och adjö och om jag gör en abort så kan vi fortsätta ha det skönt tillsammans så länge som han vill eller tills jag är klar med mina studier och vill ha barn?

Förlåt om jag drog ner stämningen nu!!

Blir sååå jävla arg på dessa karlar som tror sig vara gud o ska tvinga till en abort med olika hot

Sweetlife- men ställ den frågan till honom. Gå inte runt å grubbla å älta. Rakt på bara, så att du vet. Du blir ju galen av att gå runt och tänka och anta.....