Tack för era svar! Än har det inte gått så långt som till depression men det kan nog bli så om jag inte är uppmärksam. Har under mina tonår varit rejält deprimerad utan att få hjälp. Det blir inte bättre för humöret med en våg som inte vill samarbeta fast den måste det för mit eget bästa inför förlossningen. Lägg till en trotsig 2-åring också som inte sover så mycket som hsn borde...aja, ska till bm imorrn så jag får prata med henne då.
Jag har också "mensvärk" till och från hela dagarna, några rejäla sammandragningar, en känsla av att det trycker neråt och det gör riktigt ont....plus att jag får ont i magen emellanåt. Dessvärre är väl detta "bara" förvärkar så det är bara att stå ut. Det är väl när sammandragningarna blir regelbundna, det börjar blöda, slemproppen går eller när vattnet går som man bör åka in, antar jag.
Nu har även jag varit hos bm. Allt såg bra ut, kommer dock inte ihåg blodtrycket...men det var samma som jag haft tidigare och alldeles utmärkt!
Vecka: 33+2
SF-mått: 33
Hjärtljud: 154
Blodsockret fick jag aldrig se vad det blev för nåt, men brukar har bra värden runt 4.
Vi skrev eller bm skrev även in mina önskemål om förlossningen i journalen och så sammanfattade hon graviditeten lite då jag ska byta bm då denna går i pension.
Allt känns riktigt bra faktiskt, mitt beslut om en vaginal förlossning känns helt rätt och nu är jag redo att lille Harry kommer till världen! Även om det såklart är bra om han väntar några veckor till :-P Men runt fulla vecka 37-38 får han gärna komma! 
Vi kommer ha bebisen fram och 2-åringen bak. Vi kan självs koppla ur airbagen med nyckeln. Vad som är säkrast känns som en tolkningsfråga.
Just nu har jag sjukt ont i ryggen/svanken som strålar ner i låren fast som tur är känner jag inget speciellt i magen. Dessvärre tror jag det har att göra med att jag känner för att göra nr 2 men kan inte...har SÅ trög mage nuförtiden. Käkar 2 msk linfrön varje dag och det gör att det fungerar någolunda men det vill inte komma ut när jag vill 