Dancia skrev 2011-12-30 11:06:48 följande:
Det blev en tur in på gynakuten sent igår kväll iaf då sammandragningarna.fortsatte och till slut hade jag ont helatiden och kunde inte gå upprätt. Fick även en liten rosa flytning. Blev ju självklarr jätterädd för att jag börjat öppna mig och att jag kunde förlora lilla hoppsan. Väl inne på gynakuten blev jag omhändertagen av en jättesnäll undersköterska som tog lite prover och gav mig en säng att ligga på tills läkaren kunde komma.
När läkaren kom blev jag jättenervös och började nästan gråta. Jag fick sätta mig i gynstolen nästan direkt så vi kunde se läget. Han mätte tappen med VUL som var lång och opåverkad. Samtidigt visade han barnets huvud, men mycket mer kunde man inte se. Så han gjorde UL på magen också så vi kunde se hela bebisen och hjärtat slå och gud vilken lättnad! Man kunde se allt så tydligt och jag kunde nog till och med urskilja att bebisens näsa är väldigt lik min dotters, en liten uppåtnäsa :). Enligt mätningarna ska jag nu vara i v.15+2 istället för 14+5 som jag trodde, men jag väntar med att ändra mina beräkningar till efter RUL.
Tyvärr kunde han inte göra något åt sammandragningarna så jag fick ta fler panodil och försöka sova med värmekudde hemma. Lyckades somna vid 4-tiden inatt och efter det har det blivit lite bättre. Har fortfarande sammandragningar ibland men inte var 3:e minut som igår så det är på bättringsvägen. Nu kan jag iaf slappna av :).
Skönt att allt såg bra ut med bebisen i alla fall! Hoppas att dina sammandragningar ger med sig nu när du vilar ordentligt.
Sweet life skrev 2011-12-30 10:47:57 följande:
Ja, vi pratade hela natten i stort sett. Han är rädd för vad omgivningen ska säga. Han är ju inte ens skild på pappret ännu och han är livrädd för hur samarbetet med yngstas mamma ska bli då hon kommer bli helt galen. Han vill egentligen inte ha fler barn men anser att inget barn ska behöva växa upp utan sin pappa. Så han kommer ställa upp och har lovat att prata med mig istället nästa gång han får panik!
Hans dotter vet nu att vi är ett par. Att hon ska få ett syskon ska vi berätta efter RUL om det går bra... Så nu har jag flyttat in i sovrummet på heltid och vi kan ligga och kramas i soffan...
I natt efter att vi pratat klart la han handen på magen och sa skämtsamt "men sötnos, har du ätit för mycket på Mc Donalds?"
Håller tummarna för er!!!
Själv kan jag inte påstå att jag ser fram emot förlossningen utan att den mest är något som man måste igenom. Första förlossningen var jobbig, sonen kom en månad förtidigt så kroppen var väl inte redo. Tog lång tid för mig att öpppna mig och jag hade fruktansvärt ont. Efter att jag tillslut fick EDA öppnade jag mig men var helt slut och de fick hjälpa honom ut med sugklocka då han började bli medtagen. Efteråt gick allt bra och han mådde bra. Med dottern var det en helt normal förlossning men jag kan ändå int säga att jag ser fram emot den...