Juni-barn

Igår kom första begäret efter konstiga saker och det med besked... Jag smällde i mig isglass i mängder, det var inge glassen jag ville ha utan isen.. När sambon sen åkte för att hämta dottern i stallet åkte dem förbi donken på väg hem och plockade med sig en stoooooor mugg med bara is till mig!! Alltså, jag har nog aldrig tyckt om honom så mycket som jag gjorde då!! Tänk att lite is kan göra en SÅ lycklig!!

Min man är inte svensk ska tilläggas...det är lite kulturkrock där med hur svärmor anser sig att jag ska bemöta henne och hur mycket hon ska få bestämma över våra liv...jag är en självständig svensk kvinna som inte tänker ge mig för deras gmmaldags sätt att se på allt. Hon skulle vilja se mig som en hemmafru som tar hand om precis allt, mannen ska bara behöva fokusera på jobb o inte göra ett dugg hemma...när jag tog ett nattjobb flög hon i taket för hur skulle HAN klara det...

Kan säga att dt tog 7 långa år innan min man slutligen klippte navelsträngen...vi var isär i 2 år när dottern var liten pga svärmor men hittade till slut tillbaka till varandra o jag har fått kämpa emot att inte ge mig av igen...på bröllopet ville jag knappt se människan...hjälpte inte att de betedde ig rejält illa dagen efter heller o förstörde all vår lycka över att vara nygifta. Har ingen bra relation till min egen mamma heller...det känns trist att inte ha stöd från dom som man räknar med i en familj. Vi får klara oss själva. Med tredje barnet på väg, en autistisk dotter och med min kroniska sjukdom så känns allt väldigt tufft just nu utan stöd....men vi kämpar på och ju mer motångar vi möter, ju starkare blir vi tillsammans

Vad många ni är som har hemska svärmödrar. Jag jobbar ju med min och vi kommer riktigt bra överens. Tur det när vi träffas flera timmar varje dag
Jag jobbar ju på makens föräldras företag, vi är fyra anställda, svärfar, svärmor, svågern och så jag  

Har svårt för min svärmor också. Fast hon är inte lika hemsk som vissa av era verkar vara. Mest att jag ogillar hennes sätt att vara och att hon kommer med komentarer om hur vi eller jag ska sköta vår dotter. Sen att hon är så jävla daltig med min sambo. Nu bor ju hon långt bort som tur är, så hon besöker oss kanske bara några gånger/år men jag tycker det är lika jobbigt varje gång.. jaja hon är ju snäll, så borde inte klaga, men har bara såååå himla svårt för personer som är som henne.. Är något med hennes personlighet som jag bara inte kan med..

Vecka 27 idag och jag är en slav under hormonerna.
Jag har gråtit sedan beskedet om Sveriges nya prinsessa. När jag såg Daniel berätta nyheten och hur rörd han var så började tårarna att rinna och de gör de ännu. Vilken tur att jag är ledig idag,

Såg att ni pratade om svärmödrar och min svärmor är riktigt otäck tycker jag. Jag har aldrig tyckt om henne men nu när jag är gravid så tycker jag faktiskt att hon är fruktansvärd. Hon bjuder gärna oss på mat men mat som hon vet att jag som gravid inte kan äta. Hon kommer alltid med nedlåtande kommentarer om allting och tycker synd om sin son för att han får ta större ansvar hemma för att jag själv inte orkar i samma utsträckning som tidigare. Hon har inte ens sagt grattis utan enbart ifrågasatt vad vi ska med en "unge" till att göra. Jag håller mig så långt ifrån henne som det bara är möjligt för hon får mig att må riktigt dåligt!     

Måste bara berätta att min svärmor idag är rena Klippan dunder trevlig och hjälper mer än gärna till! Och tycket till och med att de är tråkigt att hon bor 45 mil bort ;) men i början var jag livrädd vad hon skulle tycka om mig då mitt ex mamma har satt spår i mig

försöker tänka på pojknamn som passar till Ebba har ni några förslag??

Jag har bara träffat min svärmor en gång.. Sambon är inte så överförtjust i sin mamma och därav blir det inte att vi ses så ofta. Jag tycker hon är trevlig och har inga problem med henne..

Min föredetta svärmor var helt underbar och konstigt nog är det henne jag saknar när jag tänker tillbaka på den relationen...