Juni-barn

Jag har tagit lavemang mina tre första förlossningar, med fjärde glömdes det bort. De tre första fick man det per automatik nu har man slutat med det. JAg frågade bm sist då sa hon att anledningen till att de slutat med det är att det är nyttigt för barnet att få lite bajs på sig

Jag kommer att föda i Jönköping! BF 14 juni....om man få gå så länge...!
Någon mer som drömmer om bebis/ förlossningen??
Jag har börjat drömma otroligt mycket om när/hur  förlossningen sätter igång....var jag kommer att befinna mig,hur det sätter igång mm Ibland är jag hos BM,ibland går jag på toa,ibland är jag i affären......börjar faktiskt bli lite nervös!!
Har aldrig sett bebisen i ansiktet! Bara bakhuvudet.....har heller inte sett om det är tjej eller kille.....  ska bli spännande när det väl gäller och se hur mycket "sanndrömmare" man är:) 

Så var man inne i vecka 31. Nu börjar jag känna att magen är ivägen. Det är jätte jobbigt att böja sig ner och plocka grejjer från  golvet och att resa sig ur liggläge från soffan e stört omöjligt utan hjälp.

Jag ska nog packa två tre ombyten, det tar ju så lite plats.och sen mössa, filt och napp som någon annan skrev, Ska ta tag i att packa både bbväskan och en övernattningsväska till lillasyster som måste lämnas av hos min mamma. För man vet ju aldrig hur snabbt det går 4 barnet och allt. Och om det blir som läkarna tror och han tittar ut ett par veckor tidigare kan det ju gå ännu fortare.

Har aldrig fått lavemang på förlossningen, men brukar också klara av det på den naturliga vägen när det börjar bli dags. Men om inte kan man ju ta microlax hemma. Verkar jätte snabbt.

Helt plötsligt känns det fasligt långt kvar. Känner mig otymplig och långsam, och så ska man växa i typ 9 veckor till. Blääää nu vill jag ha Juni. 

Svante Karl Bertil blir namnet på vår lilla skatt i magen... Vi bestämde det i natt när ingen av oss kunde sova!

Annars är det både tungt och underbart just nu. Mamma är dålig och ligger på Huddinge sjukhus med vätska i ena lungan som man inte vet vart det kommer från. Det underbara är att min 4 åriga autistiska bonus har börjat kommunicera med oss mer och mer. Det bara sprutar ord ur henne... Hon har gått ifrån att bara peka och upprepa det sista ord man sagt till henne till att säga: "inte! Nej, okey! AJ AJ!" när något inte är som hon vill (vilket är väääääldigt ofta just nu) och "Törstig, vill vatten" när hon vill dricka... Då blir man så lycklig att tårarna rinner..

Vi var kvar ons-lör och plötsligt sa de åt oss att vi står bara för en viss mängd blöjor, så nu får pappan gå ner på stan och köpa! Det kom som en chock, hade inte fått någon info ALLS om detta innan. Så ett tips är att ta med blöjor för säkerhetsskull. Vi hade BB kläder på dottern hela tiden så jag undrar också hur mycket man ska ta med för jag vill inte ha deras kläder nu. Mössa ska jag ta med själv har jag tänkt, de små är ju lite känsliga och Juni kan vara en kall månad. Sambon har bestämt att när bebisen kommit ska han gå ner på stan och köpa första "riktiga" setet till bebis med färger på, har mest vitt hemma . Han gjorde så när dottern kom och han känner att dt är viktigt och jag tycker det är gulligt Drömde inatt att jag stod och väntade på ambulansen för att bebisen inte rört på sig på länge, hemska dröm!

Tack så mycket till alla som har svarat angående kläderna! Vi tänkte inte skaffa för mycket innan vi vet könet, så hittills har vi bara köpt tre ombyten + strumpor och hjälmmössa, men mamma och min svägerska ska leta fram lite minikläder bland gömmorna så det ska nog gå bra.

Kom precis hem från v.32-kontrollen.
Viktökning: 10 kg
S/F-mått: 28
Blodsocker: 5,0
Blodtryck: 110/70
Hjärtslag: 152

Hjärtslagen var det enda som överraskade, har legat på 134 och 136 tidigare, men det kanske berodde på att bebisen var vaken och hade sparkat runt lite precis innan? Hon eller han har fått en otrevlig vana att sparka mig i sidan, inte så skönt kanske men det är ju bra att plutten inte ligger still hela tiden.

Här är en till som ska föda i Jönköping. Kommer ha med mig två par neutrala byxor och bodysar i både rosa och blått =), fördelen när man har tre barn av olika kön sedan tidigare, man har kläder i överflöd... Förra gången åkte jag hem efter 10 timmar men denna gången måste jag nog stanna då. Dels pga av diabetesen men också dels för att få igång amningen ordentligt. Har ammat två barn mycket men yngste sonen fick fel sugteknik och det var med många tårar jag fick lägga av att amma efter två månader. Kommer inte ha med napp då jag är orolig för att det ska påverka sugtekniken igen (hade napp med mig förra gången).

Ensortsmamma: Mitt första barn dog i magen v. 41, när jag väntade barn två gjorde jag inte mycket annat än planerade begravningen. Jag vågade vare sig hoppas eller tro på att det skulle kunna gå bra. Tror nu så här i efterhand att det var ett sätt att försöka skydda mig själv och mitt psyke om det skulle gå snett igen. Förstår mycket väl hur du känner, oron och sorgen kommer att finnas där vare sig du vill eller inte. Sen tror jag faktiskt att om min son hade dött så hade det blivit ännu jobbigare för att jag inte hade haft några positiva minnen av graviditeten. När det gäller Lina så minns jag graviditeten som den bästa jag har haft och dygnet vi hade efter förlossningen var den mest minnesvärda dagen i mitt liv...

Man pratade förr om ett sorgeår, det pratas inte så mycket om det längre tyvärr. Men det är som allra jobbigast att genomleva det där första året, alla dagar, stora som små som ska tas igenom. När man väl gått igenom alla dagar en gång så blir det lite lättare andra gången. Nu, 13 år senare, så minns jag fortfarande doften av Lina när jag sluter ögonen. Jag kommer aldrig glömma henne vilket känns skönt då det var det jag var mest orolig för när jag förlorade henne. Skillnaden nu är att sorgen inte gör ont längre, vissa dagar är lite tuffare, årsdagen, namnsdagen och systersonens födelsedag men det är hanterbart nu för tiden... Alla kramar till dig!

Vecka 33 nu och illamåendet är tillbaka :-/

Här sitter jag med tårarna rinnande, jag lider så med er som har behövt vara med om den värsta mardrömmen man kan tänka sig. Ni är så starka, tur att ni har varandra som kan förstå vad den andre har gått igenom. Kramar till er

Jag var konstant illamående igår 29+6. Insåg sen att det är bebis som ligger och trycker mot min magsäck på nått sätt... Det är INTE kul och jag får panik. Efter att ha kräkts konstant i 12 veckor i början så har jag utvecklat någon form av spyfobi. Låg och grät i soffan hela dagen igår och sambon förstod mig och gjorde allt för att försöka underlätta...