Juni-barn

Okej, då vet jag lite mer om förlossningsbrev. Tror inte att jag skriver något då vi kommer få massa samtal innan bara för att vi förlorat ett barn sen innan, jag känner mig trygg bara jag får vara i deras händer, sist hade jag bara lustgas och tyckte de fungera jättebra! Fick morfin spruta men spydde bara så jag valde att inte ta den (har spy fobi) . Då vill man ju inte vara "vekare" denna gång, med tanke på att jag lyckades gå igenom en förlossning sist bara tre dagar efter att jag frontalkrockat med en bil. Men å andra sidan så viste man ju inte vad som skulle hända då eller hur ont de skulle göra, nu vet man ju hur jävla ont de ska göra. Så vi får se, tar de lite som de kommer väl där inne känner jag.

Men de som jag undrar mest över och verkligen inte får någon klarhet på de är de här med avnavling? Heter de så? Kan ingen förklara de på ett lätt sätt för mig..

V. 33 idag. Ska på TUL imorgon för att göra en viktskattning då jag låg 0,1 över gränsvärdet på glukosbelastningen. Har fått order av maken att inte kolla för noga på skärmen så att jag inte råkar "öppna julklappen i förskott". Köpte en söt liten kofta som jag bara inte kunde motstå idag på rean. Vet ju inte vem som bor därinne men om det skulle vara en tjej så ska vi på bröllop på midsommarafton och då skulle den här vara perfekt. Om inte den blir använd för oss får jag väl ge bort den.
Här skriver man inte förlossningsbrev själv längre utan bm skriver in tankar och önskningar i journalen så har de läst det på fl när man kommer in.  
Ska försöka att handla en del grejer imorgon tänkte jag för att förbereda men det är typ blöjor, näsdroppar, en amnings-BH att börja med o.s.v.  

Hade mitt andra samtal med barnmorskan på viktoriaverksamheten angående mitt önskade snitt, och nu är jag så lugn jag bara kan bli. Jag har verkligen blivit lovad mitt snitt, och den 23e april kommer jag få träffa läkaren för att få ett datum bokat. All min ångest bara rinner av mig när jag tänker på att jag får min önskan igenom.

Idag är jag i vecka 30+0, det börjar verkligen kännas som en slutspurt nu. Jag har 7 veckor kvar av c-uppsatsskrivande innan examen, så nu är det bara att köra på så hårt man kan innan det är dags för bebis att titta ut.

I övrigt så har jag börjat få sjukt ont i ryggen igen, även när jag bara sitter/ligger ner. Halsbrännan är ett rent helvete, och jag passar inte i några kläder längre, alls.

Jag brukar också ta det som det kommer, det är så mycket man inte kan påverka. Min första blev jag klippt men hjärtljuden gick ner ytterligare så det var två st som hävde sig på min mage så jag sprack åt flera håll, men sonen ville jag absolut bada men det hanns inte med. Med trean och fyran har jag inte haft så stora förväntningar utan liksom låtir allt ha sin gång. JAg tänker på min dotter som det inte alls blev som man trodde, urakut snitt med risk för hennes liv. Nu behöver jag ju inte tänka på det.
Då vet jag lite vad ni har köpt, bra nu är jag lugn, jag har nog det jag känner är nödvändigt. Jag har ett babyskydd som jag fick med till vagnen, tyvärr var det ingen bas till den så eventuellt kommer jag köpa en ny, jag kommer se om jag saknar basen eller inte.  

Halsbrännan har verkligen slagit till igen den senaste veckan. Kanske inte så konstigt när Lill-Skrutt ibland ligger och sparkar rakt uppåt...

Vi fick låna en elektrisk pump på BB när vi fick dottern. Hade den hemma några veckor och sen gav amningen upp och då kunde vi lämna in den på bvc som ligger mycket närmre. Smidigt! Så jag kommer inte köpa någon innan utan isf kanske att man kan få låna en igen. Flaskorna och alla saker som hör till får man såklart behålla så man får aldrig begagnade grejer . Har fått en vanlig pump av en kompis så det blir kanske den annars.

Vi kommer skriva förlossningsbrev denna gång, gjorde inte det förut för jag hade ju inget att jämföra med tyckte jag då, men jag kommer nog skriva saker som absolut inte får hända eller upprepas. Sen vet jag inte hur jag vill föda eftersom det blev snitt sist, jag kom aldrig så långt.

Känner ni att era män är med er mycket i tänket kring att det snart är dags för förlossning? Jag försöker få sambon att läsa E T T kapitel ur en bok för att jag vill att han ska ha samma info som mig och att han vet vad jag tycker, men det verkar svårt. När jag sa: läs detta så sa han typ att jag inte kunde tvinga honom....  , sånt gör mig ledsen. Jag vet hur jobbigt en förlossning kan vara och vill ha bästa stödet som finns!