Juni-barn

Min man har hittills inte blivit uppspelt för något. Varken ultraljuden eller sparkarna. Jag tror att det hela är så abstrakt för de flesta män eftersom de inte riktigt får samma band till bebisar som vi får, som bär dem inom oss. Men det innebär ju inte att våra män inte kommer vara ett stöd. Jag är övertygad om att din man kommer ställa upp till 100% när du väl behöver honom, men han kanske resonerar som så att ingen bok kommer kunna lära honom om en händelse som är så individuell och olika för alla personer? Han kanske inte ser samma betydelse i att läsa ett kapitel som du gör. Jag tycker inte att du ska bli ledsen. Din man älskar dig och kommer göra allt för dig när stunden är inne, det är jag övertygad om. =)

Vi hyrde också med oss en elektrisk Medela-pump från BB.

Min man har väldigt svårt att "förstå" innan det är dags. Ändå är det femte;) Jag blir också ledsen i bland men försöker tänka att han är en fantastisk pappa när de väl är ute ( och under förlossningen)

Min man har ju ett barn sen tidigare och har upplevt en vanlig förlossning. Denna gång kommer han fp uppleva ett snitt å ett sovande snitt dessutom , tror dock att han är lite lättad över att jag ska sova för han tycker nog att snittet i sig är rätt skrämmande å nu slipper han ju vara med under själva op och får nu ta hand om tösen medans jag kvicknar till. Min man är dock väldigt duktig på att tala om hur fin han tycker jag är å det är något jag uppskattar å något jag inte är van vid .

det är min man också duktig på och han gör allt för mig. För vår del blir det ju snitt för första gången, efter fyra vanliga förlossningar. Så vi behöver läsa på båda två:) 

Ja jag tycker det är jätte bra att läsa på innan. Jag som är så jävla rädd för snitt har försökt att inte tänka på det alls vilket är korkat egentligen.

Mitt "problem" är det motsatta. JAg är inte ett dugg rädd. 

Men det är ju jätte bra ju ;) min söta lilla man kläckte precis ur sig att han ville att jag skulle vara vaken .... Hjäääääälp säger jag bara

Försökte få min sambo att läsa inför första barnet. Men han hatar att läsa så jag berättade det viktigaste istället. Ändå visste han precis vad han skulle göra för att vara bästa stödet för mig under förlossningen. Tror det är "inbyggt" liksom... :)

Däremot nu när vi väntar andra barnet så tätt så känner jag mig lite bortglömd. Han känner knappt på magen och bara ler varje gång jag säger att det är en ny vecka. Inte riktigt lika intresserad som första... Kan köpa det, men det är ju inte mindre jobbigt att vara gravid bara för att det är andra barnet. Kan ibland känna att jag skulle vilja ha lite mer engagemang? Typ? Nån som känner igen sig?

Så är min sambo med.. Inte alls lika engagerad denna graviditet som förra. Lite tråkigt faktiskt man känner sig ganska bortglömd. Fast han talar ofta om att jag är fin osv.. Men just det dör att han inte liksom "bryr" sig vilken vecka jag är i, hur jag mår och inte känner han direkt ofta på magen heller :(