• OnlyZ

    Noll tolerans!

    Jag läser en massa trådar där folk frågar "hur får du ditt barn att äta bla bla och hur får du ditt barn att bla bla" 

    Och det handlar om helt vardagliga saker som bara ska göras! Jag har aldrig haft några problem med detta, och jag förstår inte hur folk kan låta det ens hända? Saker som att borsta tänderna, plocka undan vissa saker efter sig osv.. Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken? Eller?? Är det bara jag som tycker så här.. Är jag för hård? Vad säger ni andra?

  • Svar på tråden Noll tolerans!
  • Bonanza
    pomola skrev 2011-10-25 10:27:00 följande:
    Jag har inte läst igenom hela tråden (endast TS inlägg för att få ett hum om tongångarna). Jag är förstås inte förvånad att många skribenter inte håller med, det är ju trots allt FL-forumet vi är på ;)

    Till TS vill jag skriva att jag håller helt och hållet med dig om och tycker inte alls att du är för hård.
    Vi har samma inställning och vår dotter gör också allt det där som man måste utan tjafs. Man måste ta på sig ytterkläderna när man ska gå ut, man måste borsta tänderna, man måste tvätta händerna före och efter maten, man måste sitta ner och äta när maten serveras, man måste plocka upp efter sig, ha bälte i bilen osv.
    Vår dotter är 3,5 år och har för länge sedan förstått att detta är inget man tjafsar om, man bara gör det - det går snabbt och smidigt då och alla blir glada.
    Vi har aldrig lämnat utrymme till diskussioner i dessa "måste-frågor".

    Vår dotter saknar inte argumentationsteknik för det. Hon ifrågasätter och sätter sig på tvären precis som alla andra treåringar, men aldrig i de återkommande rutinerna.

    Det sägs att det är svårt att lära gamla hundar sitta och det ligger säkert mycket i det uttrycket. Varför inte vara konsekvent och tydlig redan från början?
    Hur är man konsekvent och tydlig med en niomånaders bebis som inte vill äta? Eller en ettåring? Man ska ju börja tidigt - hur gör man då om en bebis inte vill ha maten. Förklara du. 
  • Trident5678
    Bonanza skrev 2011-10-25 10:33:36 följande:
    Jag HAR JU INTE ifrågasatt att de blir BÄTTRE på att argumentera ju äldre de blir. Jag säger att de KAN från början.

    Som min treåring som ville att jag skulle bära honom. Jag sa att jag inte orkade. Han sa att han ville. Jag sa nej. Han sa: "Men mamma det blåser! Vill du att jag ska blåsa bort eller?". Ett argument. Inte ett logiskt eller vuxet argument, men ett argument på ett barns nivå som han kom på själv.  

    Eller en tvååring som säger "alla mammor måste ge sina barn mat" när man säger nej till en nattmacka. Eller en treåring som med argumentet "jag har vuxit!" menar att hen kan bada i den stora poolen. Eller en tvååring som säger "Om jag äter ärtorna får jag inte plats med efterrätten". Osv osv osv.

    Allt det är argumentation. På barns nivå. Och det finns en miljard exempel, mina var bara såna jag kom på direkt - det finns många exempel som är mycket mer avancerade. Men nu valde jag att ta riktigt små barn som exempel.

     
    Don't walk in front of me, I may not follow. Don't walk behind me, I may not lead. Walk beside me and just be my friend.
  • Tom Araya
    Bonanza skrev 2011-10-25 10:20:37 följande:
    1. En hjärna. Det har barn. 
    En hjärna vars intellekt och kunskapsbas inte är fullt utvecklat från födseln.
    Bonanza skrev 2011-10-25 10:20:37 följande:
    2. Nej, de utvecklas med tid. Därför kan en tjugoåring argumentera BÄTTRE än en tvååring. Men det betyder inte att en tvååring inte kan argumentera.
    Jag kanske uttryckte mig dåligt men kvaliteten på argument hos en normal tvååring är så låga att jag betecknar förmågan som snudd på obefintlig. Jag väntar fortfarande på exempel från dig som bevisar motsatsen.
    Bonanza skrev 2011-10-25 10:20:37 följande:
    Man behöver självklart inte ha barn för att förstå det här, men du uppvisar en pinsam brist på kunskap inom området och det hade du inte gjort (förhoppningsvis i alla fall) om du hade haft barn. Då hade de bevisat dig fel och vi hade inte behövt diskutera det här.  
    Jag tycker bristen på kunskap i detta ämne är mer pinsam om man har barn.
  • Bonanza
    Tom Araya skrev 2011-10-25 10:36:49 följande:
    En hjärna vars intellekt och kunskapsbas inte är fullt utvecklat från födseln.
    Bonanza skrev 2011-10-25 10:20:37 följande:
    2. Nej, de utvecklas med tid. Därför kan en tjugoåring argumentera BÄTTRE än en tvååring. Men det betyder inte att en tvååring inte kan argumentera.
    Jag kanske uttryckte mig dåligt men kvaliteten på argument hos en normal tvååring är så låga att jag betecknar förmågan som snudd på obefintlig. Jag väntar fortfarande på exempel från dig som bevisar motsatsen.Jag tycker bristen på kunskap i detta ämne är mer pinsam om man har barn.
    Nu kom jag på ett bra exempel på riktigt, när jag fick några minuter på mig att tänka. 

    En tvååring ligger i sin säng och vill ha en nattsmörgås. Mamman säger nej. Barnet säger: men jag är hungrig! Mamman säger nej. Barnet säger: men om jag är hungrig blir jag ju grinig. Mamman blir tyst. Barnet säger: Om jag är grinig bråkar vi på morgonen. Mamman inser att barnet har rätt och ger barnet en smörgås.

    Bra argumenterat, av en tvååring.  
  • Trynträ

    Beror ju lite på hur envist barnet är hur lätt det är att få det att lyda. Sen beror det ju på ålder också. Inte så lätt att få en 1,5 åring att plocka ihop liksom. Och det går ju inte att tvinga barn att äta. Vill de inte så vill de inte. Men säga åt barnet när det gör fel tycker jag definitivt man ska göra. De förstår mer än man tror.

  • OnlyZ
    Gunnell skrev 2011-10-25 07:31:01 följande:
    Nej, det är du VERKLIGEN inte! Du är en auktoritär förälder som inte orkar ta konflikter utan hellre utövar din makt som större och starkare. Barnet får en uppfattning om att han måste vara till lags för att duga. Är det bra tycker du?

    Vad tror du budskapet är om du bänder upp munnen på ditt barn? Att "Åhh, mamma vet så mycket bättre än mig och gör det här för att vara snäll" eller "Min mamma bryr sig inte alls om mig, jag kan lika gärna ge upp för mina känslor betyder ingenting".

    Du är lat och vill att dina barn ska lyda dig så att DU slipper att reda ut konflikter. Skaffa en hund att dressera istället. Sitt! Ligg! Rulla runt! 

     
    Du va ju bara rent ut sagt elak! Att du säger till mig att jag är lat, konflikt rädd, maktgalen osv är ju jätte elakt eftersom du inte alls känner mig.. Jag känner mig krängt! Det gjorde ont i mig när jag läste det du skrev. Vad ger dig rätten att skriva så till mig? Jag förstår inte alls!

    Vissa verkar missförstå vad jag menar!

    Gå över gatan: håll mig i handen
    Åka bil: bälte på
    Bada: när man e smutsig
    Äta: när det e matdags
    Lägga smutsiga kläder i tvättkorgen: när kläderna e smutsiga

    osv osv osv Vad är det ni inte förstår? Bara basic, vardagliga saker som man måste lära barn hur man gör och varför dom ska göras! Inget konstigt med det alls! Jaaa barn är insivider och har egna viljor men inte faan tänker jag låta min son gå runt smutsig (för att han inte vill bada) och inte tänkter jag låta han springa över gatan (för att han vill det) osv!!!
  • Tom Araya
    Trident5678 skrev 2011-10-25 10:20:16 följande:
    Så i vilken ålder anser du att en människa kan tänka, förstå och argumentera på ett sätt som gör det värt att lyssna på vad den människan anser om saker och ting?
    Det beror alldeles på vad det rör sig om och i vilka sammanhang.

    Ibland behövs inte de där djupare analyserade argumenten som vuxna kan prestera utan det kan duga gott med jag vill eller jag vill inte.

    Jag tycker förresten att man alltid kan lyssna till barns vilja och argument liksom annat prat men det innebär inte att jag tar det som godtagbart eller tillräckligt i just det fallet.

    Man kan väl sammanfatta det som att jag reagerar på när vissa verkar tycka att man ska sänka kraven på argument till barnets nivå så fort det är något som rör barnet. Jag köper inte det.
  • pomola
    Bonanza skrev 2011-10-25 10:34:22 följande:
    Hur är man konsekvent och tydlig med en niomånaders bebis som inte vill äta? Eller en ettåring? Man ska ju börja tidigt - hur gör man då om en bebis inte vill ha maten. Förklara du. 
    Jag kan bara tala utifrån vår dotter, som jag har erfarenhet ifrån. Hur ditt/dina barn beter sig vet jag inte och om det finns skäl till avvikelser.
    Hos oss har vi t ex alltid bestämda mattider, alla sitter med vid mattillfället och sitter kvar tills alla har ätit klart.
    När "den lilla" var för liten för att äta vår mat, satt hon med vid bordet ändå (i den mån hon var vaken) - även om det så var i babysittern. Vi skapade en rutin redan där.
    När hon var ett år, förväntades hon äta samtidigt som oss. Vi tillrättalade kanske måltiderna inledningsvis, så att det var sådan mat vi visste eller kunde misstänka att hon tyckte om. Eftersom våra luncher/ middagar är en lugn stund och relativt lång sittning åt hon någongång under stunden. Sen plockades maten undan. Och det är DÄR vi har varit konsekventa, man äter när mat serveras. Man äter inte stunden innan eller stunden efter. Vi har inte heller gett efter för "jag vill inte ha" och försökt truga med något annat. Man äter vad som serveras. Punkt.
    För att inte alla FLare ska ta en för allvarligt serveras naturligtvis annat om det är sådan mat som vi vet att hon absolut inte kan äta. Bruna bönor är ett sådant exempel. Vi tvingar henne inte heller att äta upp. Men man måste smaka.
    Det har inte funnits utrymme till daltande vid bordet.

    Givetvis har det inte gått smärtfritt hela vägen. Hon är ju bara ett barn... Idag vet hon vad som gäller och vi har aldrig dispyter vid bordet.
    dotter född -08
  • Yavannie
    Tom Araya skrev 2011-10-25 10:46:55 följande:
    Det beror alldeles på vad det rör sig om och i vilka sammanhang.

    Ibland behövs inte de där djupare analyserade argumenten som vuxna kan prestera utan det kan duga gott med jag vill eller jag vill inte.

    Jag tycker förresten att man alltid kan lyssna till barns vilja och argument liksom annat prat men det innebär inte att jag tar det som godtagbart eller tillräckligt i just det fallet.

    Man kan väl sammanfatta det som att jag reagerar på när vissa verkar tycka att man ska sänka kraven på argument till barnets nivå så fort det är något som rör barnet. Jag köper inte det.
    Är det möjligtvis så att du sitter och försöker kollra bort folk med argument a la "allt är relativt" eftersom du i själva verket inte har någon aning om hur det är att leva med barn?
    cynicalchronicle.blogspot.com - där jag rotar fram och ratar dina inlägg
  • OnlyZ

    När jag var liten så va det ingen som orkade sätta sig mot mig. Jag kände mig oälskad och bortglömd, alla andra barnen hade ju tider dom skulle vara hemma och föräldrar som såg till att läxorna blev gjorda osv. Att jag aldrig behövde städa mitt rum eller hjälpa till alls hemma har resulterat till att jag har stora svårigheter men just vardagssysslor! Allt som måste göras, tvätta, städa, betala räkningar, bada, laga mat, välja kläder själv osv. Det är svårt varje dag att behöva vara vuxen och ta ansvar för ingen har visat mig hur man gör och jag har aldrig fått in en rutin på saker och ting så att allt e bara jobbigt! Detta tänker jag inte låta mig son gå igenom.

Svar på tråden Noll tolerans!