Noll tolerans!

Så i vilken ålder anser du att en människa kan tänka, förstå och argumentera på ett sätt som gör det värt att lyssna på vad den människan anser om saker och ting?

1. En hjärna. Det har barn. 

2. Nej, de utvecklas med tid. Därför kan en tjugoåring argumentera BÄTTRE än en tvååring. Men det betyder inte att en tvååring inte kan argumentera.

Klarar du av att ta till dig det här? 

Man behöver självklart inte ha barn för att förstå det här, men du uppvisar en pinsam brist på kunskap inom området och det hade du inte gjort (förhoppningsvis i alla fall) om du hade haft barn. Då hade de bevisat dig fel och vi hade inte behövt diskutera det här.

 

Med den inställningen är det fullkomligt meningslöst att argumentera med dig eftersom ett barn och dess förmågor är betydligt mer komplext än att ticka i "Ja" eller "Nej" efter dina frågor. De flesta föräldrar vet detta, och det blir något bisarrt att vi är flera som säger att våra barn kan argumentera och du utifrån någon teoretisk idé påstår att vi har fel.

Komiskt blir det när det du anfört i hela tråden, att du i relation till barn har rätt för att du har mer erfarenhet plötsligt inte gäller när det visar sig att du faktiskt inte har mer erfarenhet (än oss) 

Man behöver åtminstone ha haft barn i sin närhet, för då tror jag inte man ens skulle komma på idén att påstå att barn inte kan argumentera. Sedan gör de det naturligtvis utifrån sina förutsättningar, och som du säger ser argumentationen olika ut för en tvååring och en tjugoåring

Men din chef tvingar dej inte att göra som han eller hon vill.
Gör denne det, anses det som kränkande och vidrigt.
precis lika vidrigt som det du förespråkar och tycker är en bra metod.

Jag hoppas verkligen inte att du har barn.
Då vore det synd om dom - då är dom antagligen så nedtryckta att dom i slutändan inte har någon egen vilja alls utan blir helt apatiska.
Stackars dom.

Jag har inte läst igenom hela tråden (endast TS inlägg för att få ett hum om tongångarna). Jag är förstås inte förvånad att många skribenter inte håller med, det är ju trots allt FL-forumet vi är på ;)

Till TS vill jag skriva att jag håller helt och hållet med dig om och tycker inte alls att du är för hård.
Vi har samma inställning och vår dotter gör också allt det där som man måste utan tjafs. Man måste ta på sig ytterkläderna när man ska gå ut, man måste borsta tänderna, man måste tvätta händerna före och efter maten, man måste sitta ner och äta när maten serveras, man måste plocka upp efter sig, ha bälte i bilen osv.
Vår dotter är 3,5 år och har för länge sedan förstått att detta är inget man tjafsar om, man bara gör det - det går snabbt och smidigt då och alla blir glada.
Vi har aldrig lämnat utrymme till diskussioner i dessa "måste-frågor".

Vår dotter saknar inte argumentationsteknik för det. Hon ifrågasätter och sätter sig på tvären precis som alla andra treåringar, men aldrig i de återkommande rutinerna.

Det sägs att det är svårt att lära gamla hundar sitta och det ligger säkert mycket i det uttrycket. Varför inte vara konsekvent och tydlig redan från början?

Jag vill ha exempel på argument från tidig ålder.

Argumentationen kan komma igång så fort de kan prata precis som du säger men kvaliten på argumenten växer ju med ålder, är det verkligen något att ifrågasätta?

I början är argumenten jag vill eller jag vill inte.
Sedan kan de börja upprepa andras argument, vilket kan låta vettigt men inget de kommit fram till själva eller kanske ens förstå. Det bara är så för att mamma har sagt det.

Jag HAR JU INTE ifrågasatt att de blir BÄTTRE på att argumentera ju äldre de blir. Jag säger att de KAN från början.

Som min treåring som ville att jag skulle bära honom. Jag sa att jag inte orkade. Han sa att han ville. Jag sa nej. Han sa: "Men mamma det blåser! Vill du att jag ska blåsa bort eller?". Ett argument. Inte ett logiskt eller vuxet argument, men ett argument på ett barns nivå som han kom på själv.  

Eller en tvååring som säger "alla mammor måste ge sina barn mat" när man säger nej till en nattmacka. Eller en treåring som med argumentet "jag har vuxit!" menar att hen kan bada i den stora poolen. Eller en tvååring som säger "Om jag äter ärtorna får jag inte plats med efterrätten". Osv osv osv.

Allt det är argumentation. På barns nivå. Och det finns en miljard exempel, mina var bara såna jag kom på direkt - det finns många exempel som är mycket mer avancerade. Men nu valde jag att ta riktigt små barn som exempel.