Noll tolerans!

"Gödslat" är en väldigt bra beskrivning. Sällan har så mycket skit prånglats ut inom samma genre som när det gäller just de programmen. Det är rent deprimerande att se hur många som oreflekterat gapat och svalt helvetet.

Mitt inlägg #397 svarar rätt bra på dessa frågor.

Har inget bestämt antal i huvudet just nu, men jag kan ju konstatera att du med varje inlägg visar att du inte har en susning om hur det är att leva med barn.
När jag lämnar den här tråden ska jag nog åka och instruera någon kirurg i hur man opererar. Inte för att jag någonsin gjort det, men jag har läst en bok.

Så funkar det inte på vår förskola som tur är. De är lite mer flexibla än så med hungriga barn.

Kanske fel tråd för det men jag hade gärna vilja veta mer om vad du och andra tycker om dessa program, gärna beskrivet i detalj med egna alternativ.

Tycker de inte tillförde något alls, men som svar på detta: kommunikation med barn ska alltid ske på deras nivå. Man tilltalar inte ett barn från ovan, eller om det över huvudet på det. Det är elementärt

Men jag förstår inte varför alla får för sig att vi har ett välbalanserat uppfostringssätt? Ska vi tala om alla saker som han har fri möjlighet till att själv välja oxå? Det va ju inte riktigt därför jag skriver men visst..

Allt detta är OM han vill. Annars gör jag det åt eller med honom.

Han får vara med och bestämma vad vi ska äta om dagarna. 
Han får själv välja vad han vill göra när han kommer hem från dagis.
Han får välja sina kläder själv (med visst rättelse efter väder)
Han väljer tandborste själv och tandkräm.
Om han vill vara med och laga mat får han själv välja vad han vill göra.
Han får vara med att bestämma vad hans lillebror ska heta.
Han får välja om han vill komma tidigare eller senare till dagis (eftersom båda kan lämna men det blir olika tider får han själv välja vilken tid han vill vara där)
Han har själv valt att han vill gå på teater och fotboll
Han får plocka sitt godis själv på lördagar.
Osv osv osv osv  

Att vi INTE har ett välbalanserat uppfostringssätt ska det ju stå =P

Jag anser att den typ av bestraffning som finns i programmen är helt förkastligt. Om ett barn gjort något dumt så skickar man inte iväg det i x antal minuter, man tar en dialog med barnet där det utifrån sina förutsättningar får förklara varför det gick som det gick. Man förklarar även för barnet varför det som skedde inte var acceptabelt.

Har fått frågan i andra trådar hur länge denna dialog ska få ta, och mitt svar är hur länge som helst. Har man inte tid att lägga ned på sitt barn, att prata med det och låta det förklara så har man en del omprioritering av tid att göra. Dessa program förespråkar hela tiden quick fixes som går ut på att föräldern aldrig har fel och att barnet alltid har det. Verkligheten ser inte ut så.
Är ett barn konsekvent utåtagerande ligger det en djupare problemtik bakom som man inte fixar med någon dj-la skämspall.

En annan sak som jag också påpekat i tidigare trådar på detta tema är det faktum att man länge (och fortfarande) använt sig av dessa skäms-bestraffningar i England. Där har jag både bott och tillbringat mycket övrig tid, och jag har väl aldrig träffat på så många förhärdade satungar som där. Min förklaring till detta är att det är så man blir när man alltid bestraffas för att man gör något fel men aldrig möts av någon som vill förstå och förklara varför det blev fel. 

Jag är nog också lite "old school" när det gäller uppfostran . I allafall när jag jämför med föräldrar i Sverige . Det är vissa saker jag är benhård med och jag kompromissar inte där . Andra saker kan vi diskutera .

Kan inte säga att vi haft några speciellt stora problem med varken nr 1 eller nr 2 .. det går oftast otroligt bra om vi ber dem göra något och vi behöver väldigt sällan "skälla" på något av barnen .