Noll tolerans!

"praktisk och teoretisk kunskap" ska det stå

Och för övrigt:

Om ett barn 6-7-8-års åldern inte vill lära sig så finns det säkerligen en bakomliggande orsak att jobba med. Det ligger i barns natur att vara vetgiriga.

Ingen.....men det är så allt utom auktoritär uppfostran ses, tydligen

Jag tror stenhårt på detta. Väldigt få barn och ungdomar jag träffar på tycker det är tråkigt att lära. Faktiskt har jag inte träffat på någon som inte tycker att någon del av lärandet i skolan är kul. När jag pluggade till lärare hade jag en klasskamrat som var övertygad om att vissa barn "var elaka" och i klassrummen stökade och bråkade "enbart för att förstöra för andra". När jag försökte diskutera med honom och påpekade att det säkert fanns bakomliggande orsaker till beteendet så vägrade han ge med sig. Nej, vissa barn var förstörda från början, enligt honom. Blir fortfarande ledsen när jag tänker på att han är lärare nu.

Jag syftar på hennes meningar "Det ska ju bara göras? Inget tjafs om saken?" och "När min son va liten ville han inte borsta tänderna... Det vi då gjorde va att den ena tog han i knät och höll upp hans mun medans den andra borstade tänderna.".

För mig är det otänkbart att göra så, jag anser absolut att min son kan få tjafsa om saken. I slutändan blir det gjort ändå, men frivilligt.

Men det gick ju bara sju minuter mellan det att du gav henne förslaget och att du skrev ett nytt inlägg på familjeliv. Jag tror att det är viktigt att barnet i en sådan situation upplever att mamma är fullt engagerad i det ni tillsammans ska göra, snarare än att barnet känner av att du är på väg mot eller längtar efter att återuppta någon annan aktivitet. 

Jag tycker inte att det är fel att det också utbryter lek under städning. Det är tvärtom trevligt, menar jag. Man städar och plockar och hittar grejer som man inte sett på flera timmar kanske. Givetvis måste de testlekas lite och återupptäckas. Sedan kanske man tar tag i några saker till, gör ett pyttelitet hörn färdigt, avbryter för att göra något annat ett tag och så vidare. När man är liten kan man inte förväntas upprätthålla ett intresse för en och samma sak under någon längre tid. Däremot är de sekunder och minuter man faktiskt får något gjort på väl värda att berömma. Men, som sagt, jag tror att det är väldigt viktigt att den vuxna orkar vara kvar i situationen och att de förefaller gilla eller vara genuint intresserade av det som ska göras.  

Vad gäller nolltolerans så har jag bara sådan mot skadliga saker. I övrigt har jag stor tolerans och långt tålamod. Egenskaper som gjort det mycket trevligt och behagligt att vara förälder.  

Jo men vissa saker kan man ju inte kompromissa om. Hur ska du kompromissa om säkerhetsfrågor och hygienfrågor osv. Sen så pratade ja med min sambo om tandborstningen och han hade en helt annan uppfattning av hur vi gjorde. Så jag överdrev nog en aning. Enligt han så behövde vi aldrig öppna munnen fysiskt, utan vi stoppade bara in tandborsten.. 

Nja fast jag tror de flesta i Sverige inte är speciellt behårda . Jo kanske med hjälm då . Men uppförande tycker jag det verkar som man helt glömt bort .

Men hur ska du ha det?
Hade man barn skulle man prioritera dessa oavsett tiden de tar i anspråk anser du.
Om barnen inte är väldigt snälla så ska de ju få mer tid och då räcker kanske inte tiden till arbete, tvätt och annat.Jag köper argumentet om du uppnår mer bestående resultat på samma antal av dina "slow fixes" än vad som uppnås med programmets "quick fixes".Kom gärna med källor där jag själv kan hitta informationen.Du har provat både programmets metoder och de av dig här förespråkade metoder och kan jämföra?Det håller jag med om men var inte det jag sa.
Dåligt beteende ska ha konsekvenser (hemma, de jag ger).
Jag tycker föräldrar som släpper dåligt beteende inte är något vidare.

Men som så många ni säger! Att alla barn är olika och alla uppfostringstekninker inte funkar på alla barn. 

Då borde det ju inte spela någon roll om man har erfarenhet av egna barn eller inte! Eftersom alla ändå är olika..