Noll tolerans!

Eller tvärt om. Låter man inte barnet alltid få sin vilja fram är man auktoritär och sysslar med tvång o.dyl.

Jo men poängen jag vill få fram är, att om man en gång har valt att tex tandborstning ska vara en sådan sak som barnen måste göra varje dag, och det är en sak som barnen inte alls tycker om, då tror jag inte att det är ok att bara ena dagen tycka att det är mindre viktigt för då lär sig barnet det och tror att det va för att det va gråt och skrik som gjorde att h*n fick som h*n ville. Och då kommer barnet att fortsätta att bete sig på det sätter för det har tidigare gett barnet det resultat barnet eftersträvat. Så tror jag!

Ja så är det  . Men sällan har jag träffat på så mpnga ungar som studsar runt överallt i affären , tränger sig före , skriker och lever om . Att barnet gör så är en sak .. barn är trots allt barn . Jag stör mig på att föräldrarna inte säger något alls .

Tex . I helgen var vi i ett köpcentrum . Det fanns en rutschkana där och barnen fick stå och vänta på sin tur ... men det var anarki i kön och då handlade det inte om 2 åringar utan 5 åringar som trängde sig , puttades osv . och vad gjorde föräldrarna ? Drack kaffe och gaggade .
Sånt gör mig frusterad .

Eller när min dotter stod och skulle välja smågodis och en unge hoppar framför och puttar undan henne . Vad gör föräldrarna ? Skrattar och myser .

Jag tycker båda dina scenarion är  ouppfostrat .

Rockan skrev att hon var duktig i skolan som svar på ett inlägg från rian81 med frågan om vad man gör när barn som är fostrade till att få sin vilja fram inte vill öppna matteboken och räkna på mattelektionen.
Jag frågade då vilken Rockabillans motivation var och i svaret fanns den egna viljan beskriven så egentligen kvarstår frågan från rian81.

Gör dig inte dum, det behövs verkligen inte

Du kan googla själv

Tyckte oxå att det va ett bra tips, inget för mig dock. 

Det jag tror är att om man hoppas över saker som SKA göras, för att barnet protesterar, då lär sig barnet att om man gråter och skriker och vägrar så slipper man. Och då kan vardagen bli jobbig.

Annonserar barnpsykologerna med skadliga uppfostringsmetoder i "Super nanny", eller hur hade du tänkt jag skulle hitta det?

Det tog fem minuter extra att prata om varje tand. Det tog inte fem minuter per tand. 

Om jag var otydlig i mitt sätt att skriva men nu har förtydligat mig i inte mindre än två inlägg så kanske du kan ta mig på orden?

Det är verkligen tur för dig att jag har långt tålamod, hade jag agerat i enlighet med vad en del av skribenterna i den här tråden rekommenderar hade jag vid det här laget lekt med tanken på att silvertejpa dina fingrar bakom ryggen på dig.  

Du menar att detta med att ha barn, och att lära dem saker, det ska inte få ta tid? vad har du att göra på din hemmatid som skulle vara så mycket viktigare?

Jag menar att det h*n skrev om skolgång inte har en nödvändig koppling till att tillåta barn att argumentera för sin sak och vara delaktiga i beslut, eftersom även dessa barn måste rätta sig i ledet med jämna mellanrum. Jag vidhåller även att det nästan alltid finns bakomliggande orsaker när barn slutar tycka det är roligt att lära.