Noll tolerans!

ja, det där att man lugnar ned sig och t.ex går och läser tillsammans, det har jag använt många gånger

Vi med Eller gå ner i ögonhöjd och prata om ilskan och erbjuda sig att lyssna/sitta tillsammans och prata igenom det som hänt. Avsluta med att fråga om man gemensamt vill/ska säga förlåt.

Jag hoppar in i tråden. Förutsätter att ni pratar om barn i förskoleåldern nu, men det vore intressant att höra från er som argumenterar emot ts och P E hur ni tror att era barn fungerar i förskolan och senare i skolan. 

Tror ni att era barns förskollärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska plocka undan leksaker efter sig? Är det isåfall rimligt? 

Tror ni att era barns lärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska öppna matteboken och börja räkna? Är det isåfall rimligt och vilka argument tycker ni att era barn kan komma med? Att det är tråkigt? Det är jobbigt? Jag vill inte just nu? Mamma säger att jag inte behöver om jag inte vill?

Fattar ni inte att konsekvenserna av att inte vara den vuxne som klarar av att sätta upp enkla regler (kring grundläggande saker som mat, sömn, säkerhet) bara blir att era barn inte klarar av att ta normala motgångar när de blir äldre? Det vill säga- de blir curlade!

Detta handlar inte om att barn som lyder sina föräldrar kommer att bli små nickedockor som vuxna. Det handlar om att lära sig att livet inte alltid är rättvist, att man måste kunna rätta sig in i ledet och samarbeta med andra. Det handlar även om att saker inte alltid är/blir som man själv vill, utan man får acceptera läget. Uppfostran handlar inte i första hand om att lära sina barn att argumentera för sin sak, utan att få dem att förstå att det finns regler och normer i samhället som gör att våra relationer till bekanta och obekanta fungerar smidigt. 

varför diskuterar man detta som om det är samma för alla barn..
ALLA barn är olika och därmed även uppfostringsmetoder funkar olika på olika barn.

Precis! Låter som det kan se ut hemma. Det där att befinna sig på barnets nivå så att man kan få ögonkontakt tycker jag är jätteviktigt

Jag lägger också stor vikt vid att försöka vara konsekvent i att genomföra det jag säger, men jag tror inte alltid att tvång alltid är nödvändigt när barn trilskas med viktiga saker (såvida det inte handlar om något rent säkerhetsmässigt). Ett barn med stor fysisk integritet kan bli såpass kränkt av påtvingad tandborstning att det kan ge problem i minst ett halvår, då kan det vara bättre att hoppa över det en gång istället och sen fortsätta jobba med det när tiden och tålamodet finns.

Jo, saken va just den att det va inte riktigt så det hade gått till, inga bendningar hade skett. 
Ibland ser jag saker som inte har hänt, för att jag tror mig komma ihåg det på det sättet. Låter konstigt kanske men så va det.

Men även om det hade varit så det hade gått till så kan inte du utifrån det kalla mig dom elaka sakerna du kallade mig.