Noll tolerans!

Att ha problem med gränser kan även gå åt andra hållet, att man inte respekterar andras gränser. I det här fallet barnets. Jag tror att det är där skon klämmer med en del föräldrar som pekar med hela handen och tror att de måste vara benhårda hela tiden. 

Men ja, det går nog upp och ner det där från generation till generation. Rent generellt. Nu för tiden tycker jag att det verkar blåsa hårdare vindar på sina håll, när det kommer till föräldraskapet. 

Läs ditt eget inlägg. Du satte inga gränser vilket de facto betyder att allt annat kan prioriteras bort.
Vart finns det kloka i det?Ditt påstående om egen erfarenhet  i ärendet saknar substans.Jag kan använda ett verkligt fall som exempel.
2 döttrar, 7 och 12 år gamla bor VV hos sin ensamstående mamma och hos respektive pappa (de har inte samma pappa). Då ena pappan konsekvent har sin dotter VV medan den andra inte är så noggran och slarvar med sitt umgänge är de olika mycket hos sin mamma. Detta leder till avundsjuka dem emellan då båda värderar sin tid med mamma högt. Dock är den äldre dottern priviligierad med mer skötsam och omhändertagande pappa. Den äldre dottern vill ibland behandlas som ett äldre barn men irriterar sig sedan över att lillasyster blir behandlad som ett mindre barn och bemöter det med ett omoget sätt.
De bråkar och slåss ofta. Den äldre dottern både retas och utnyttjar sin styrka över den yngre medan den yngre även hon startar bråk och utnyttjar mammas beskydd över den mindre.

Det här är ett problem som vi inte hittar någon lösning på.
Mamman har nog med nog med jobb och hushåll och det finns inte mer tid att lägga på barnen samtidigt som det lätt blir konflikt när barnen är tillsammans.

Oavsett orsaker är detta beteende inte okej.

Javisst, det måste vara en traumatisk upplevelse att vara utan uppmärksamhet och kramar i tre minuter.
Allvar?

Men det är ju aldrig fritt fram.
Hela livet består av gränser och normer att följa och följer man inte dessa får det någon form av konsekvenser, ibland i form av straff.

Läsning är en klart mer komplex färdighet än att borsta tänderna, i synnerhet om det är jag som borstar nämnda tänder, då är det ju bara att gapa, något de borde vara vant vid sedan de fick sina tänder.
När de så småningom borstar själv har det varit med om hur det går till massor av gånger.

Min poäng var att de kommer att upptäcka det för sent om straffet är ologiskt och man inte har skapat en förståelse av varför. Men curla på med dina straff du  

Traumatiskt? Kanske inte. Men det är ändå inget jag vill utsätta mina barn för.

Jag är också uppvuxen på 80-talet (dock född på 70-) men hade lite äldre föräldrar.
Jag tycker de gav mig mycket frihet men det fanns samtidigt krav på att man skulle sköta sig, helt klart gränser, hjälpa till med vissa saker hemma o.s.v.

Kanske för att det varit för slappt hos många ett tag nu.

Men allt är inte logiskt och behöver inte vara det. Man behöver inte förstå allt, inte ens vi vuxna gör det, ibland räcker det att veta att så här är det.

Nu försöker jag att hålla mig till att ge mer logiska konsekvenser, typ? Barnet vill ut och leka, men först måste h*n städa sitt rum. Konsekvensen av att inte städa blir att h*n inte får gå ut. Enkelt nog för en normalbegåvad 3-åring att förstå.