Noll tolerans!

Nej alla barn lär sig inte rätt omgående att det inte lönar sig att vägra. Dina barn kanske funkar så, men alla gör det absolut inte.

Uppenbart är i alla fall att det är svårt att tolka text.

Vi har i princip inga strider eftersom vi har försökt rätta in tider för läggning etc så att de hamnar när barnen brukar vara hungriga och trötta etc. Våra barn ÄR inte hungriga på kvällen eftersom vi äter betydligt senare än gemene man för det mesta. Våra barn ÄR som regel trötta på kvällen när det är sovdags, för vi har anpassat aktiviteterna efter att de ska vara trötta och de kommer till ro genom att vi gör vissa saker i ungefär samma ordning och vid samma tid. Inte så att vi sitter och läser saga eller så, men först äter vi middag, sen leker man en stund allihop, sen badas det och så är det en liten stunds tv, sen tandborstning och sovdags. Väldigt simpelt. Och väldigt effektivt. Eftersom vi började använda oss av "konceptet" att inte ge valmöjligheter i tid och otid och att belöna de gånger man slapp tjata och barnet gör som man vill direkt, så är det så gott som problemfritt eftersom det är något som hängt med sedan barnen var mycket små.

Mitt sätt är inte ultimat för alla, det tänker jag inte hävda. Men jag är övertygad om att vi har haft mycket gratis i och med hur vi agerat. Men man måste hålla den konsekventa linjen fullt ut några gånger innan det har effekt, och sen flyter det på, i alla fall har det varit så för mig. Och det passar inte alla. Så enkelt är det. Jag accepterar andras sätt, och jag förväntar mig att andra ska acceptera mitt sätt..trots allt är det slutmålet som är det väsentliga, eller hur? Glada, harmoniska barn och så få strider som möjligt eftersom de sliter på hela familjen.

Vet inte om du missade det  men jag avslutade med att "det är MINA barn väl medvetna om" alltså syftar jag på mina barn, inte barn i allmänhet. Mina "metoder" är inte bra för alla barn. Men de har funkat för mig, och många andra skulle nog må bra av att inte mjäka så mycket med sina barn. MEN det är min personliga åsikt, ingen gudomlig sanning...;)

klockrent!!

Jag har dock varit gift med en karl som inte klarade av att handla, inte klarade av att laga mat, inte klarade av att städa osv. Hans mamma hade alltid gjort det åt honom för att han "ändå inte gjorde det tillräckligt bra" - han saknade både självförtroende och drivkraft att lära sig. Min fd svärmor var oerhört stolt över att hennes söner aldrig hade behövt följa med henne och handla och hon ondgjorde sig över "stackars barn" som fick följa med sina föräldrar på ICA efter förskolan. Var det konstigt att När jag flyttade in med honom hade han en hel garderob full i kläder proppad (!) från golv till huvudhöjd (jag är 175). Rena kläder? Nej, smutstvätt för att tvättkorgen var full. Kläderna var förstås fulla i ohyra (pälsänger).

Jag tycker att det är tokviktigt att barn och ungdomar får lära sig att ta ansvar och att inte föräldrarna tar över bara för att det inte blir tillräckligt bra, tillräckligt snabbt osv. I min tvåårings fall innebär det att jag försöker låta honom göra det han vill göra, med visst stöd (och givetvis får han hjälp om han ber om det). Jag är uppvuxen med att hela familjen hjälptes åt (helt annorlunda, tycker jag, än att bli beordrad att utföra vissa sysslor som sedemera skulle granskas och godkännas som min pappa och hans nya höll på med) och ibland få förtroendet att göra det på egen hand.

* var det konstigt att han fick panik när han hade fått en lista i handen och skulle handla? Nej, jag tycker att det var helt logiskt.

Har massor med tolerans, man behöver ha det med andra människor vilka barn också är. Dom ska behandlas med värdighet och respekt. Lyssnas till och talas till som vilken annan människa som helst, efter nivå naturligtvis.

Lilleman här hemma 2½ lyssnar på mig och gör (oftast) som jag säger. Ibland blir han jättearg eller jätteledsen över något man inte kan göra så mycket åt, man kan bara förklara situationen och låta det vara.

När det väl kommer till direkta motsättningar så kan jag antingen se till att vinna till vilket pris som helst eller låta det vara. Jag försöker att inte bråka med lilleman.

Han äter all mat vi äter, krånglar aldrig över maten, men ibland vill han inte äta. Och då slipper han. Jag tvingar honom inte att äta. Han kan inte ta sina potioner själv så han behöver inte heller äta upp. Han äter duktigt och är välnärd så det verkar fungera bra ändå.

Vill han inte ha vantar när vi går ut och inte övertalas med resonemang om att han kommer frysa så visst då går vi ut utan tills hans fryser om händerna och då ber om dom. Enkelt sen att återvända till den situationen nästa dag.

Men sen är också mitt ord lag, säger jag att något kommer hända om något annat görs eller inte görs så blir det också så. Man kan säga att jag är väldigt tolerant, förstående och lyssnande, jag resonerar hellre än befaller, kommer hellre fram till överenskommelser vi båda antar än att bara köra över.

Men när det är dags att bestämma något så är det som gäller och jag viker mig inte en mm från det. Och det vet han också.

Jag tycker det funkar kanon, även fast han är i en "trotsig" ålder.

Men det jag faktiskt säger är också lag,

jag funderar lite på hur vi ser på uppfostran kan hänga ihop med åldern på oss föräldrar. bara funderingar alltså.
jag är uppvuxen 80 tal och mina föräldrar hade lite flower power tänk. vi skulle alla vara med och bestämma och diskutera. väldigt få gränser. Jag har alltid varit lite gränslös, det är först nu som mamma som jag tycker det är viktigt med gränser. min dotter skall inte bli som jag var i tonåren tänker jag. min dotter ska inte se mig som en kompis utan gränser känns viktigt för mig och massor av kärlek såklart.

kanske inte har med ålder föresten utan mer på vilken sorts uppfostran man själv hade.

Ursäkta, om du har ett barn som vägrar, alltid vägrar vad du än gör??
Mina första tre barn har adhd, det var ett rent helvete, jag visste inte vad jag gjort för fel enorm ångest och otillräcklighet  till jag fick två "normala" barn. allt funkade som en järnvägsräls, sen kom då sladdisen hrm hrm, där hade våra händer och röster behövt vara lite mer fastare.....
Kontentan av vad jag vill säga är

SÄG INGENTING  förrens du vandrat ett par mil i dennes mokasiner (indianskt ordspråk)

Jag är född -81. Jag vill uppfostra mina barn ganska exakt så som jag själv blev uppfostrad -Med mycket respekt, utrymme för diskussioner och argumentation, förtroende, samarbete, tydliga gränser och utan bestraffning.