Noll tolerans!

Fem minuter tandborstning har jag absolut tid med, jag tar nästan lika lång tid på mig själv.
Men tiden jag felaktigt uppfattade att Modesty Blaise tog, 5 min multiplicerat med antal tänder, det har jag inte och skulle inte lägga på det heller, någon måtta får det vara.

Har bara läst ts, och jag håller med. Jag känner ibland att folk tycker att jag är hård mot mina barn, men jag är övertygad om att jag gör dem en stor tjänst genom mitt agerande, för livet ÄR ingen lek. Varför låtsas att det är det? "Barn måste få vara barn" ok men det betyder inte att de måste få vara familjens diktator och styra och ställa med allt i från sovtider till malagning. Vill ungen inte äta maten fine låt bli men de får inget annan hos oss i alla fall. Vill man inte sova när det är läggdags, fine, men ligg i sängen och FÖRSÖK i alla fall, det är totalt oacceptabelt att jönsa runt i hela hemmet bara för att man inte är trött. Det bygger bara upp känslan att man får som man vill, och det i sin tur är en början på ett beteende som kommer ta evigheter att bryta.

En fast hand, låter i mångas öron obevekligt, men innebär i praktiken bara att man helt enkelt utesluter valmöjligheten. Säg inte "ska vi klä på dig nu?" att ge barnet ett val är att sätta sig själv i skiten, för säger du saker som en fråga så uppfattar barnet att det inte MÅSTE klä sig. Konstatera bara att "nu ska vi klä på dig". Barnet mår inte sämre för det. Det enda som händer är att barnet får lära sig att inte hela tiden kunna välja och på sikt inser det att man som förälder dikterar villkoren och att man som barn följer dessa. Underlättar enormt för alla inblandade. Föräldrar slipper tjata, barnen får trygghet och rutiner utan att behöva deala med en massa onödigt tjafs.
Hur kan det INTE vara bra att vara bestämd mot sitt barn? Det fattar inte jag. Kalla mig gärna korkad :D

Håller med, MEN, då ska man se till att man har tid och ork då man tar dem till badrummet. Är jag jättetrött eller verkligen inte känner att jag skulle klara en konflikt så kan jag "glömma" att vi ska borsta tänderna. Det tycker jag är helt okej, ibland. Men har man kommit så långt som till badrummet för att tvätta tänderna så tycker jag det är fel att ge efter. Då lär sig barnen att tjat och skrik och bråk får dem att slippa.

Tycker dock inte man ska bända upp en mun, men så långt har jag aldrig behövt gå för mina barn vet att de inte slipper undan och så tycker de det är lite roligt för jag brukar göra som Modesty Blaise och prata lite strunt under tiden. Har dock hänt att det inte fungerar, men då gäller regeln att man inte går från badrummet innan tänderna är borstade. Men då gäller det som sagt att man ser till att ha tid och tålamod innan man säger att det är tandborstningsdags...

Kan man förebygga och undvika konflikten helt så håller jag med om att det är det bästa.

Jag tror dock inte alla barn kommer lära sig att de slipper undan genom skrik och bråk (även om en del säkerligen påverkas så), utan för en del kan det innebära att de samarbetar bättre nästa gång eftersom de fått känna sig respekterade och lyssnade på.

Men du skrev faktiskt fem minuter för varje tand vilket blir väldigt lång tid.

Har bara läst ts, och jag håller med. Jag känner ibland att folk tycker att jag är hård mot mina barn, men jag är övertygad om att jag gör dem en stor tjänst genom mitt agerande, för livet ÄR ingen lek. Varför låtsas att det är det? "Barn måste få vara barn" ok men det betyder inte att de måste få vara familjens diktator och styra och ställa med allt i från sovtider till malagning. Vill ungen inte äta maten fine låt bli men de får inget annan hos oss i alla fall. Vill man inte sova när det är läggdags, fine, men ligg i sängen och FÖRSÖK i alla fall, det är totalt oacceptabelt att jönsa runt i hela hemmet bara för att man inte är trött. Det bygger bara upp känslan att man får som man vill, och det i sin tur är en början på ett beteende som kommer ta evigheter att bryta.

En fast hand, låter i mångas öron obevekligt, men innebär i praktiken bara att man helt enkelt utesluter valmöjligheten. Säg inte "ska vi klä på dig nu?" att ge barnet ett val är att sätta sig själv i skiten, för säger du saker som en fråga så uppfattar barnet att det inte MÅSTE klä sig. Konstatera bara att "nu ska vi klä på dig". Barnet mår inte sämre för det. Det enda som händer är att barnet får lära sig att inte hela tiden kunna välja och på sikt inser det att man som förälder dikterar villkoren och att man som barn följer dessa. Underlättar enormt för alla inblandade. Föräldrar slipper tjata, barnen får trygghet och rutiner utan att behöva deala med en massa onödigt tjafs.
Hur kan det INTE vara bra att vara bestämd mot sitt barn? Det fattar inte jag. Kalla mig gärna korkad :D

När jag var liten så va det ingen som orkade sätta sig mot mig. Jag kände mig oälskad och bortglömd, alla andra barnen hade ju tider dom skulle vara hemma och föräldrar som såg till att läxorna blev gjorda osv. Att jag aldrig behövde städa mitt rum eller hjälpa till alls hemma har resulterat till att jag har stora svårigheter men just vardagssysslor! Allt som måste göras, tvätta, städa, betala räkningar, bada, laga mat, välja kläder själv osv. Det är svårt varje dag att behöva vara vuxen och ta ansvar för ingen har visat mig hur man gör och jag har aldrig fått in en rutin på saker och ting så att allt e bara jobbigt! Detta tänker jag inte låta mig son gå igenom.

Vad gör du om ditt barn inte vill göra någon av de sakerna du har bestämt?