Juli bebis 2012

Jag undrar bara hur man vet att barnet helt plötsligt blir trygg i att somna själv istället för att den fortfarande känner att den behöver närhet men vet att det inte lönar sig att skrika? Det är det här som gör att jag ratar hela den här metoden och missförstå mig inte nu, detta är absolut inget påhopp. Jag jämför det gärna med ett äldre barn. De kan fortfarande vilja ha godiset i butiken, men vet att det inte lönar sig att få ett utbrott i butiken. Man tar ju inte bort känslan för det? Hänger ni med på vad jag menar? Och än en gång, alla löser sovningen på sitt sätt. Jag ifrågasätter bara hur man vet att barnet inte känner saknad av närhet bara för den inte orkar gråta längre.

5 min metoden innebär ju att man visar sug för barnet och håller sin hand på magen för att visa att man finns och att de inte är någon fara. Och hör man att de bara är ett skrik som innebär att barnet bara vill bli upplockat eftersom man vant dem vid de. Då kan man väl vänja vid att en hand på magen oxå är trygghet :). Detta är bara vad jag tycker menar absolut inte att de skulle vara rätt eller fel.

Min tjej, Lovis heter hon. Har alltid somnat kl 18 på kvällen. Alltid gjort sen hon var nyfödd. Förstår inte det här nya som hon har börjat med att hon sover så oroligt! Men jag hoppas bara att det är en fas:) men hon låter mest förbannad när man lägger hon.
Hon sover bara halvtimmar åt gången 3-4 ggr per dag så hon borde vara trött!

Säkerligen bara någon fas! De utvecklas ju helt otroligt mycket hela tiden, så det är ju inte så konstigt att även sömnen rubbas! Även om vi gärna hade sett att den höll sig :)

Apropå sömn.
Alltså att vara förälder är ett marathon och inte ett sprinterlopp.

Alla gör det som är bäst för sitt barn och enligt egen övertygelse - och så länge det är det som man i magen känner är den bästa lösningen för alla inkl bebis så har man sitt på det torra. Är man inte 100% övertygad om det så är det bäst att låta bli.

Med det sagt så hade min första son svår kolik och efter vi fått ordning på hans allergier var han vad jag kallar sömnstörd. Han sov oftast inte längre än 20 min i stöten. Han mådde skitdåligt av sömnbrist och det gjorde vi med.

Vi kurade honom enligt SHN dvs Anna Wahlgren. Det tog 2 nätter vid 6 mån ålder och sen dess har han sovit hela nätter och är nu 2,5.

Han älskar sin säng och är världens tryggaste. Min sköna säng säger han.

Det är så himla många fallgropar längs vägen och ingen är perfekt som mamma fram till studenten även om det känns så nu.

Tycker bara att attityden ska vara tillåtande. Alla har sin egen livssituation och barn som känner att mammor är trygga och gör det som behövs - de blir glada goa ungar.

På samma sätt som vi lämnar på dagis, låter gråta i vagnen när man lirkar på storasyskon ytterkläder eller gör andra saker som hugger i hjärtat kortsiktigt.

Igår gjorde jag puré på potatis och gröna ärtor. Jisses, vad det gick ner bra! Tyvärr kom det ut som diarré... Så kom jag på att min gudson är soja-allergiker och han har sagt att han inte heller tål gröna ärtor eller jordnötter eftersom de tillhör soja-familjen. Måste kolla med en dietist om det kan vara så. Har därför inte så stor förhoppning om att mjölkallergin har växt bort när vi ska provocera vid 6 månaders ålder :(

Angående 5-min-metoden: Visst är det så att om de lyckas somna in i egna sängen känner de igen minnesbilden "när jag vaknar" från "såhär såg det ut när jag somnade", eller? Är inte det det som är filosofin liksom?

Tycker nog också att det är ett stort värde i att både mamma och barn får sova större delen av natten och vakna utvilade nästa dag. Man känner sitt barn bäst och vet förmodligen om det mår dåligt av den ena eller andra metoden. Känner man att en metod inte är rätt för man över den känslan till sitt barn. Likadant om man litar på metoden känner barnet en trygghet från föräldern medan metoden "utövas". 5-min funkade absolut inte på min första son för han gav ifrån sig avgrundsskrik. Jag har inte behövt prova den på Emil, men jag tror absolut att den kan funka för andra barn.

Min sambos mamma sa att hon inte tror på någon metodik utan utan bästa metodiken är en mors tålamod. Tyckte det var klokt sagt.

Förstår att vissa av er tycker jag är galen som har låtit min son få skrika/gråta och det är okej.

Tyckte det Tundra sa var klokt om att föräldrarskapet är ett maraton och inte ett sprinterlopp. Alla uppfostrar vi våra barn olika.

Min mor sa att hon satt bredvid sängen och buffrade oss på rumpan (80-talet skulle man sova på mage som bebis) tills vi kom till ro, och visst kunde vi gråta, men sen somnade vi.

Ikväll somnade lilleman återigen direkt efter amning i sin egen säng, så får jag och min sambo lite tid för varandra innan det är dags för oss att sova. Måste ju vårda förhållandet där också, glada föräldrar

Alla sätt att få barnen att somna är nog upp till var och en. Men själv skulle jag aldrig orka med gråt på kvällen, här ammar jag prinsen till sömns och tycker det är mysigt och avkopplande...
När han väl somnat riktigt är det inga problem att lyfta över honom till sin säng där han sedan sover hela natten...

Inatt kom det mer blod i samband med avföring. Blir inte klok på det. Har varit bättre i någon dag nu ju. 1177 sa att jag skulle prata med BVC imorgon igen. Får göra det, hon har bajjat 4-5 gånger idag och i vanliga fall bajsar hon en typ. Så visst kan det vara att slemhinna blir irriterad. Nu när det kom vad jag tycker ser mycket ut så hade hon först haft värsta bajskalaset utan blod och sen kom en omgång till men då pyttelite bajs grönaktigt löst och sen som slemmigt blod.