Skuttare: Nej det är inte alls bättre. Vi har levt i ett 11 mån långt natthelvete.
Jag har funderat tusen gånger på att genomföra någon sömnmetod men tanken på att han ska ligga och skrika hysteriskt i flera timmar känns inte lockande även om jag vet att det är över på mindre än en vecka. Han sover allt mellan 20 min och 1,5 tim sen måste jag ta upp honom och söva om. Inatt mellan 23:30 och 03:30 vaknade kan var 20:e min. Resten av natten, både före och efter, så gick det ca 1 tim mellan varven. Jag har provat att samsova men det är likadant. Jag måste fortfarande ta upp honom i famnen och sätta mig på sängkanten för att han ska somna om och då kan han ju lika gärna ligga i sin egen säng så att jag kan sova. Det känns hopplöst. Känns som om vi kommer att ha det så här för evigt. Hans rum är klart men det ligger på 2:a våningen och jag kan ju inte springa upp där 100 gånger per natt. Som tur är så är han fantastisk på dagtid. Han är pigg och glad och full med bus vilket gör att jag står ut. Vill inte ens tänka på hur hemskt det varit efter sådana här hemska nätter och han sen hade varit missnöjd och gnällig hela dagarna. Det tråkiga är att vi skulle vilja ha ett syskon till Matteo tätt eftersom de andra barnen är så stora så att han har någon att växa upp med. Att vi vill ha tätt har mest med vår ålder att göra. Jag har ju fyllt 40 nu. Annars hade vi nog väntat ca tre år. Men undrar hur jag ska orka vara gravid med dessa nätter och hur ska jag orka ha en bebis med dessa nätter? Oj, förlåt det låååånga och negativa inslaget.