Juli bebis 2012

Jag och min sambo väntar första barnet. Vi är båda 29 år och har varit tillsammans i lite mer än ett år. Kan tyckas tidigt, men det känns så rätt! Jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn tills jag träffade min nuvarande

Vi har varit tillsammans i 5 år, varav sambos i 3,5. Har försökt få barn i 2,5 år. Jag får erkänna att det varit jag som varit drivande i frågan. Var väldigt tydlig redan från första dagen att om han inte ville ha barn var det lika bra att han sa det så vi slapp slösa tid på varandra. Han hade nog varit fullt nöjd utan. Nu är han såklart glad, men också skitskraj

Min man och jag väntar vårt tredje (jag har ju varit gift tidigare och har 2 tonåringar), vi har varit tillsammans i knappt 3,5 år

Min man och jag har varit tillsammans i åtta år varav gifta i 2,5 år. Jag har två tonåringar sen tidigare och det har han också. Så detta blir första barnet för oss tillsammans men tredje för både honom och mig.

Såg att de var några från v-ås , va roligt . Jag var in i barnshopen (ligger i v-ås) igår. Gud vad mycket de hade. Och mycket fint och billigt. Köpte faktiskt en body samt sparkbyxor, vet att det är tidigt men kunde inte låta bli .
Vi har ganska mycket redan hemma. Vi har vagn, barnsäng samt bilbarnstol. Var gravid i somras då allt inhandlades. Vi sa så att vi väntar ju barn inte missfall å skulle något hända är det ju fel på barnet. Allt var på rea också. Ny spjälsäng gick på 300 kr samt bilbarnstolen gick på 500 brio. Tyckte jag var jätte billigt.

Är det bara jag som är knäpp och köper lite. För de kliar verkligen i mina fingrar

Jag är supersugen att börja handla saker och har tjuvkikat lite på vagnar, men jag kommer att vänta. Missfallet från tidigare i år sitter i mitt huvud fortfarande och jag vet att jag inte skulle palla ha en massa saker här om det inte skulle gå väl den här gången heller. Jag önskar jag kunde intala mig själv att jag väntar barn inte missfall, men jag kommer inte riktigt tro på det här innan jag i alla fall kommit förbi de första 12 veckorna.

NEJ DU ÄR INTE KNÄPP!!! Jag tycker att det är fantastiskt att du tänker "vi väntar barn inte missfall" även om du fick missfall i somras. Kör på och handla om du känner så. 
Jag önskar att jag kunde tänka som du. Jag väntar helt klart missfall. Tittar på toapappret varje gång jag varit på toa för att se om det kommit blod. Det har inte hänt något onormalt så jag borde inte tänka så. Jag hade MF för ett år sen och det skrämde mig så vi slutade försöka ända fram till nu.
Förresten vi har BF samma dag!   

Hej alla!
Jag plussade igår med andra barnet. Jag är sååå lycklig. Vi har försökt sen innan sommaren. BF är beräknad till 11 juli.
Storebror är 15 mån nu.
Jag är 30 och bor i Uppsala.
Inga symptom utom halsbränna än så länge - men det kan ju svänga snabbt
Förra gången mådde jag illa fram till v 20. Pheew! Peppar peppar så blir det inte så den här gången.
Nu börjar nedräkningen!

Det där känner jag igen. Ibland vågar jag knappt gå på toa och jag tar alltid ett djupt andetag innan jag tittar på pappret. En gång lyste mitt ena finger igenom och gjorde att det för en kort stund såg ut som något rosa på pappret. Trodde hjärtat skulle stanna på mig

Jag började blöda i vecka 6 och fick missfallet i vecka 9. Det var de värsta veckorna i mitt liv. Gjorde flera VUL som inte visade något annat än att allt var ok och hjärtat slog, men egentligen kände jag nog på mig hela tiden vad som var på väg att hända. Min förhoppning är att om jag tar mig förbi vecka 6-8 utan att blöda kommer det kännas lite bättre och tar jag mig fram till vecka 12 ska jag kunna börja tro på det här.

Nu ska jag baka världens godaste Chocolate Toffee Cookies och Toscakaka med äpplen och bara tänka glada tankar resten av dagen! Födelsedagsfika för sambon i eftermiddag och båda våra familjer kommer hit. Kommer vara supersvårt att inte säga något, men det är inte rätt tillfälle. Vill inte ha en massa frågor om hur jag mår, min medicinering m.m.