Gurkburk skrev 2011-11-06 09:11:02 följande:
Det där känner jag igen. Ibland vågar jag knappt gå på toa och jag tar alltid ett djupt andetag innan jag tittar på pappret. En gång lyste mitt ena finger igenom och gjorde att det för en kort stund såg ut som något rosa på pappret. Trodde hjärtat skulle stanna på mig
Jag började blöda i vecka 6 och fick missfallet i vecka 9. Det var de värsta veckorna i mitt liv. Gjorde flera VUL som inte visade något annat än att allt var ok och hjärtat slog, men egentligen kände jag nog på mig hela tiden vad som var på väg att hända. Min förhoppning är att om jag tar mig förbi vecka 6-8 utan att blöda kommer det kännas lite bättre och tar jag mig fram till vecka 12 ska jag kunna börja tro på det här.
Usch, hoppas verkligen vi lyckas behålla denna gången.
Mitt MF var inte så dramatiskt som ditt. Jag hade mensvärk nästan hela tiden från några dagar efter ÄL och i v 5 fick jag så ont att jag nästan låg i sängen både lör o sön och sen på sön kväll kom blodet och stora klumpar. Jag blödde några dagar som mens ungefär och sen var det över. Jag blev dock så rädd att jag kontaktade mvc och fick en ny spiral insatt. Jag mådde inte så dåligt av missfallet i sig för det var så tidigt, men jag tänkte väl vidare på om jag fått missfallet långt senare. I september i år kände jag mig dock redo igen och fick spiralen utdragen och blev gravid på andra försöket.
Idag var vi i Malmö och kollade i flera olika barnbutiker. Det var underbart att vara gravid och gå runt bland vagnar, sängar och allt annat man vill ha. För en stund väntade jag barn och inte missfall.
