Hej
Nu har jag fått lite tid. Jag borde sova då jag går runt som en zombie mellan amningarna 
men det får jag göra sen.
Selma kom som ett brev på posten i fredags. Jag var ju på förlossningen redan då jag fått en rejäl blödning när jag var ensam hemma. Det blev lite kaos artat då jag ringde fritids bad de ta dottern, jag fick inte tag på svärmor för att hämta då fritids stängde och paniken då jag blödde... men tillslut ordnade sig allting. Föreståndarinnan på fritids är en klok kvinna, hon ringde grannen (dotterns bästa kompis föräldrar). Pappan i familjen kom in till mig och satt och väntade med mig medans min make körde från jobbet!
Väl inne på förlossningen kollade de mig, då var klockan vid 18 tiden. Jag hade inte så mycket värkar och inte regelbundet men de ville att jag skulle vara kvar på observation då blodet varutspätt med fostervatten.
Jag och maken promenerade runt, han gick och åt och jag gick i korridoren. Jag gick och vickade på rumpan hela tiden sådär överdrivet för jag ville att det skulle komma igång. Men värkarna gjorde inte ont.
De hade personal byte klockan 20 och sa att de skulle kolla på mig då. tio i åtta börjar jag få onda värkar och innom några minuter gör de så ont att jag hänger på maken vid värken. Det som var skönt var att stå upp. Det är vid det här ögonblicket som jag i vanliga fall hade bett mannen köra in mig till förlossningen om vi varit hemma...
Kvart över åtta hämtar personalen mig i korridoren och jag får träffa en helt underbar student och bm som låter henne göra jobbet för att lära sig. Jag verkar ju vara en ganska lugn mamma med ett normalt förlossnings förlopp. Jag ber om att få stå upp då det ska ta ctg på mig då jag inte kan tänka mig att inte kunna röra på höfterna (rulla höfterna när värkarna gör ont det hjälpte mig jätte mycket!) då värkarna kommer. Sagt och gjort. Ngra minuter senare säger de att de ska kolla hur mycket jag är öppen då de tycker att jag har fått rejäla värkar. Så upp på sängen, då är klockan nog tjugo över åtta eller närmare halv nio.
Studenten kollar, 4 fingrar säger hon och så rinner det till mellan mina ben och vattnet går samtidigt som jag ylar till av en ond värk. Så de kollar igen på en gång och säger 6 fingrar.
Den ända kommentaren var " Frun, det här kommer gå fort, vi måste in i förlossningsrummet" De försökte få ner mig i en rullstol och köra 5 meter. När vi kom in kom jag upp på alla fyra på sängen. De satte drop nålen, men ngn bedövning hans inte med.
De hjälptes åt för att få ner mig på rygg och så sa barnmorskan att "nu får du krysta när du vill". Det fanns varken benstöd eller hantag på plats så de var mycket folk inne för att hålla emot mina ben och armar.
Jag krystade på och väntade på att få ta luft när bm säger "fortsätt tryck hon kommer nu, du kan se henne!"
20:48 hade jag lilla selma på bröstet och en hel drös med personal som skrattade och grattulerade mig. De tyckte att det gått fort och var även dem överrumplade.
Trots en snabb förlossning och öppningsskede så sprack jag ingenting. Inte ett enda stygn!
Sedan stannade jag 4 dagar och åkte hem i tisdags lunch tid och sedan dess har det varit kaos
men ok.
Provat allt mot halsbrännan men Samarin funkar bäst. Sonen tycker det luktar gamla sopor när jag släpper väder 
