Lycka till alla som kämpar med både förlossning och efteråt. Jag blev utskriven igår från BB (lite platsbrist), så nu bor hela familjen på neonatal på Borås. Tuva behöver fortfarande antibiotika, så tidigast tisdag kan vi åka hem. Eller rättare sagt vi får åka hem på permission men eftersomhon får sprutorna 2 ggr per dygn (14:00, 02:00) så känns det inte kul att åka 5 mil enkel väg för det. Så vi är kvar. Idag mår jag skit, har börjat inse vad förlossningen innebar, och jag är livrädd. Drömmer om allt som kunde gått fel och för ett ev. syskon. Kommer ha svårt i framtiden för förlossning vet jag idag. Och sen att jag inte är mig själv i underlivet. Kan fortfarande inte helt kontrollera mig och stygnen gör ont. Ska få återstod till läkaren om tre månader och sen även ti,öl sjukgymnast, det var ju inte så här jag tänkte att livet som mamma skulle bli. Knappt lyfta, ej krysta, måste tänka på kosten och inte träna.... Idag är en riktig skitdag, men mannen min är helt otrolig, trodde inte att jag kunde älska honom mer än jag gjorde. Men det gör jag. Och vår dotter, som är en snitsig tjej, älskar att ha henne hos mig. Just nu är det hon som gör att jag ler. Amningen går väl hyfsat, ska be om lite hjälp nästa gång jag ammar så att ngn kan se om vi gör rätt. Det är svårt tycker jag att känna, visst det gör lite ont i början och hon klagar inte, så jag antar att hon får i sig tillräckligt med mat. Vi började igår med helamning så jag antar att det tar ett tag innan vi får in knycket.
