Augustibebis 2012

Hej!
Jag har följt den här aktiva tråden ett tag nu och tänkte passa på att presentera mig.

Jag väntar mitt tredje barn, en sladdis och är i vecka 9 (10 i morgon).
Igår var jag på inskrivning och fick ett läkarbesök idag för att diskutera ev kub/moderkaksprov.
Har en son som har en sjukdom så vi ska ev göra en genetisk utredning för ev fosterdiagnostik, men det är inte klart ännu.
Jag är inte så orolig och idag fick jag se det lilla livet, 2cm och ett hjärta som slog, så glad!

Både min BM och läkaren har varit så rara och omtänksamma, får komma dit på extra koller om jag vill och bara vetskapen om det stöd jag får från dem gör att jag känner mig lugnare.

Vad bra med namninspiration!
Min farmor hette Essy och det tycker jag är fint, har även funderat på Greta och Iris som också är släktnamn.
Pojknamn har jag inga...ännu. 

Jag vaknar också på nätterna, oftast ligger jag vaken ett par timmar och somnar om igen men i morse vaknade jag fyra och somnade aldrig om, gick upp vid sex och åt frukost så jag kommer nog att vara trött till kvällen.

Vi ska berätta för barnen i kväll att de ska få ett syskon, så spännande att se hur de reagerar. de är ju tio och tolv år så de tror nog inte att vi tänkt skaffa fler barn. 

Det ska bli så skönt att få berätta och bara få vara gravid, jag antar att när vi väl berättat för barnen tar det inte lång stund innan alla vet om det. Jag är i v10 nu och jag fick ju se pyret i veckan när jag var hos läkaren och gjorde ett vul och jag ville gärna ha ett livstecken där inifrån innan vi berättade för dem.

Ha en skön fredag! 

Nu har vi berättat för barnen, de blev minst sagt chockade men jätteglada! I morse när minstingen (10år) vaknade sa han
- Mamma, snälla, det var väl inte bara en dröm, jag ska bli storebror va?
De har redan börjat komma med namnförslag och tycker att alla ska få vara med och bestämma allt som rör pyret.

Eightythree: jag har också ökad aptit, åt mer eller mindre bara efter GI tidigare men vill inte göra det nu när jag är gravid. Men jag försöket tänka på att äta nyttigt i varje fall.
Blir så lätt hungrig och då kommer illamåendet. Tänker att kroppen behöver det just nu och att det inte spelar så stor roll om jag går upp lite extra.

Bullmamman: vi ska också till NY fast i slutet på februari och då är det för tidigt att se vilket kön det är, annars hade nog jag också shoppat loss till pyret! 

I natt har jag sovit HELA natten!!!! Första gången på tre veckor och jag känner mig så utvilad och glad i dag.

  

Vilken chockmorgon, först vaknar jag helt utvilad och glad över jag inte mår illa.
Äckelvarning!!
Vaknade kl 6 och kl 9 börjar jag blöda rejält och en klump kom ut, helt förtvivlad.
Blödningen avtog redan efter 10-15 min och vi ringde sjukvårdsupplysningen som trodde på missfall, tyckte inte det var nödvändigt att kolla upp för kroppen tar ju hand om missfall själv (okänsligt).
Ringde gynakuten i och även där sa de samma sak och att om det inte var missfall skulle jag ju märka det inom några dagar om illamåendet och spänningarna i brösten fanns kvar, jag sa att jag faktiskt vill få ett klart besked på att det är ett missfall och fick svaret "ja, vi kan ju inte hindra dig från att komma in akut" .
Väl där inne träffade jag en väldigt rar sköterska och sedan en bra läkare och där fanns det lilla pyret kvar, med ett hjärta som slog!!! Allt såg bra ut och han sa att det fanns inga spår efter ett andra foster utan det var troligen en del av livmoderväggen som lossnat och stöts bort. 
Ni kan gissa om denna dag (fast bara halva dagen gått) känns som en hel evighet med ett känsloliv som åkt berg- och dalbana. 

Nu ska jag, trots att solen skiner, gå och krypa ned i sängen och ta några djupa andetag och njuta av att jag ÄR gravid!

Usch, har en riktig illamåendedag idag, fick inte behålla lunchen och nu vill jag inte tänka på middag.
Fast det känns ändå som ett gott tecken på liv där inne så mitt i allt illamåendeelände så ler jag inombords.

Fick tid på klinisk genetik på torsdag för att diskutera ev genetisk utredning, yngsta sonen (10år) har neurofibromatos 1 som antagligen är en spontanmutation men det har aldrig gjorts någon utredning och nu undrar vi ju hur det går för pyret i magen. Samma dag har sonen sin sista cytostatikabehandling (hjärntumör), han har gått på behandling i ett och ett halvt år och äntligen ser vi slutet. Ska tillägga att han är normal i utvecklingen och enda men han har av sin tumör är lite påverkan på synen och lite "klen" men i övrigt är han en go och glad kille som utvecklas normalt. 

Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på Downton Abbey och sticka lite 

Vilket dålig stämning vi har här. Kom igen nu, nu vet vi vad de flesta tycker i frågan om abort och vill ni uttrycka era åsikter mer så gör det i en annan tråd, SNÄLLA!

I dag hade sonen sin sista cytostatikabehandling och det känns så skönt, nu kan jag fokusera mer på pyret i magen och njuta av graviditeten (när jag inte mår illa och kräks).

Min snälla svägerska kom förbi igår med två jättekassar med mammakläder igår, gissa om det var lilla julafton för mig. Idag åkte ett par mammajeans på, ett par som är riktigt lågt skurna, verkligen skönt att slippa något som trycker på magen eller byxor med uppknäppt knapp/gummisnodd som bara glider ner så grenen sitter i knävecken.