Augustibebis 2012
Pyret mår bra, och allt annat såg också bra ut.
Men de kan inte se varför jag blöder. Det har avstannat nu men det blir en del klumpar när man blöder mycket och klumpar är jag livrädd för.
Var helt förvirrad av oro när jag kom in på gynakuten, skulle lämna urinprov och gick in på toa, kissade och glömde att kissa i muggen. När jag kom ut från toan stortjöt jag för att jag glömde provet. Nu gråter jag så fort någon pratar med mig, fast nu är det av lättnad.
Jag har ett dilemma, på lördag flyger vi till New York, jag har talat med två läkare och min BM som har sagt att ett missfall kan inte framkallas av själva resan och självklart kommer jag att ta det lugnt när vi är där. Maken och barnen får hitta på en hel del på egen hand för jag kommer inte trötta ut mig. Men jag vet ju att det finns risk att jag kommer blöda igen och jag undrar hur jag kommer att ta det om vi är så lång hemifrån.
Till saken hör att vi reser för att fira vår son som gått igenom en ett och ett halvt år lång cytostatikabehandling och kämpat mot cancer, så den här resan är viktig honom och att vi gör den tillsammans. Det är verkligen blandade känslor inför den här resan, hur skulle ni ha tänkt?
Nu har äldsta killen gått och hyrt en film så nu ska han och jag kolla på film och äta popcorn.