Augustibebis 2012

Är också orolig och hoppas på att höra från Angelica snart! Undrar hur det står till med mamma och bebis!

Jag undrar om någon har någt bra tips på en amningsbh som man kan sova i utan att det känns som ett fängelse? Jag hatar att sova i bh, det skaver och har sig, men har aldrig hittat något bra alternativ. Man kan ju inte sova utan något som ser till att inte hela sängen blir blöt.

Angående förlossningen så längtar jag nå så fruktansvärt! Efter hela upplevelsen, förutom möjligtvis avslag, ont i muffen, ömma bröst och dylikt som kommer efteråt. Men själva förlossningen är ju världens grej och då får vi äntligen träffa Sigrid! (som ni förstår har jag till största delen mest positiva erfarenheter)  På sjukhuset där jag ska föda får bara pappan och syskonen hälsa på pga rs-virusrisken. Men det känns bara bra. De andra kan gott vänta några dagar.

108 dagar kvar...alldeles för länge...
  

Ang BBvistelsen så kommer jag åka hem så fort som möjligt. Trivs bäst hemma, kan nog inte slappna av riktigt på BB, speciellt inte om man får dela rum med någon annan.

Blev förresten sååå ledsen och besviken igår. Hade TOTALT fastnat för namnet Daisy, om det blir en flicka vill säga. Sambon gillar det också. Men så fick sambons arbetskamrat och hans fru en flicka igår, och vad ska hon heta? Jo DAISY. Fyyyy vad ledsen jag är. Nu är ju det namnet upptaget.

Jag är mest rädd att jag ska bli så chockad av smärtan att jag liksom inte kan ta till mig barnet sen... Eller att bebisen liksom ska fastna och att folk ska hålla i mig i dra med sugklocka för att få ut henne. Men nu ska vi tänka positivt! ;) Får man någon slags förberedelse via mvc? Skulle nog gärna gå typ en profylaxkurs, ladda upp med böcker men framförallt lita på kroppen.

Funderar också på det här med besök! Jag vill gärna att mina föräldrar kommer under tiden vi är på BB, men sambons föräldrar är skilda och har varsin ny, med två yngre systrar på varje sida, alltså fyra tjejer mellan 6-12. Det är första barnbarnet för både mina och hans föräldrar så de är nog spända på att få komma direkt, men det känns lite mycket med sex vuxna och ev syskon. Men hur säger man nej till någon? Tänker att det är okej att antingen mamman eller pappan med familj kommer, så får de andra komma när vi är hemma igen. Tror inte någon tar illa upp, men ändå.

100 dagar kvar idag

Vi kommer inte ta emot besök på BB. Dels får man inte, pga att dom tycker att det är så kort tid ändå som man är där, den tiden behöver föräldra själva med barnet. Släkten har all tid i världen att hälsa på sen när man väl kommit hem.
Så vi hade sagt nej till besök även om man hade fått. Vill vara i fred.

Vad gäller besök på BB så har det varit lite olika. När Molly kom mars 2008 i Varberg så var besök tillåtna. Hon kom några dagar innan BF och det var inga som visste att vi hade åkt in till förlossningen. Men kände mig pigg efter förlossning och vi ringde våra föräldrar och min syster som kom samma dag dottern föddes. Stannade kvar några nätter mest för att försöka få igång amningen.

När sonen föddes i juli 2010 på Östra i Göteborg var inga besök förutom pappan tillåtna. Blev ju lite krångligt att inte ens dottern fick komma till BB. Vi var ju tvugna att fixa barnvakt för att min man skulle kunna komma till BB. Stannade två nätter den gången.

Om allt går som vi planerar så kommer detta barnet födas i Varberg och kommer göra en igångsättning när kroppen är redo. Barnen kommer bo hos min mamma så barnvaktsproblemet är löst i så fall. Men vill att barnen får bekanta sig med sitt nya syskon tidigt. Om inte syskon är välkomna på BB så kommer jag åka hem så fort det går. Samma om jag inte blir erbjuden ett eget rum. 

Närmaste familjen får komma på besök, har alltid känt att jag har orkat med det. Det viktigaste är dock att syskonen får en chans att bekanta sig med sin lillebror. Att de som kommer fokuserar minst lika mycket på dem och det vet jag att våra närmaste gör.

Nu är det ju mitt första barn, men jag känner mig väldigt lugn när jag tänker på förlossningen! Är jag lite knäpp kanske? Vet ju inte alls hur det kommer att kännas när jag väl är där, men just nu tänker jag bara att jag ska "ta det som det kommer" och försöka så gott det går utan nåt mer än lustgas o varma bad. Epidural om jag känner att det behövs. Men jag är inte rädd alls och inte orolig överhuvudtaget för smärtan, även om jag förstår att det kommer göra djävulskt ont! :P Fler som känenr som jag?
Svipp, är det du som hade en underbar förlossning och längtar efter att få göra det igen? Hur gick det till när du födde då, efetrsom det låter så fantastiskt? :P Är så nyfiken!