Augustibebis 2012

Öppna förskolan var inget för mig, men alla är olika. Dels så hade jag fyra kompisar som fick barn nästan samtidigt och vi träffades varje vecka hemma hos varandra, så jag fick ju det sociala och dels så har jag svårt för att bara börja prata med folk jag inte känner om ingenting. Mitt barn var så litet när jag gick dit så det var ju bara jg som skulle få ut något av det och det fick jag inte. Kanske om han varit lite större och jag kände att han borde få träffa andra barn, men nu hade vi ju ändå sällskap.
Jag tycker ändå hela grejen är en bra idé och man bör ju testa innan man bojkottar det helt. Är man dessutom ensam hemma med en bebis hela dagarna kan det nog vara en höjdare.

Jag håller på att längta ihjäl mig efter ordentliga fosterrörelser, där jag med säkerhet kan säga att det var barnet. Som det är nu känner jag lite, och tror att det är bebisen, men sen blir det inget mer. Man vill ju liksom ha en bekräftelse, en till liten spark på samma ställe igen. Men det verkar dröja. Jag är i v 17 (16+3) och väntar 3:e barnet. Rul om extakt 3 veckor, 4/4 kl 11.
 

Med annledning av en annan tråd här på fl så har jag bestämmt mig för att köpa en present till min man när barnet föds. Han har gett mig ett halsband när jag fick första barnet, med det barnets namn ingraverat. När jag fick andra barnet fick jag ett till hänge till halsbandet med det barnets namn. Hoppas att jag får ett till när vi får detta barn. Men jag har inte haft en tanke på att ge honom något men så här i efterhand så känner jag att det är han verkligen värd. Problemet är bara vad? Han gillar inte smycken eller blommor.
Har ni gett något till er män/kvinnor? Vad isf?

Sommaren12 - Det är klart att bebisen är hela grejen! Detta är bara en liten bisak som jag just kom på. Jag vill bara visa min uppskattning för allt stöd och omsorg han lagt/lägger ner. Och så minns jag hur glad jag blev att han tänkt på detta till mig. Kanske skriver ett kort eller något bara. Han är omöjlig att köpa presenter till.

LiJon - Vi hade vagga till våra barn första månaderna. Tyckte det var perfekt att ha vid sängen och vår tvåa vaggades tills sömms om jag bara sträckte ut en hand och gungade en stund när hon vaknade på natten. Det är en gammal vagga som min man sov i när han var bebis.

Ellenbmt - Jag städar också i förråd, garderober, köksskåpar och barnrum! Det är märkligt att känslan att måsta ha allt förberett och klart kommer så starkt. Har sorterat alla våra gamla bebiskläder och det är så mysigt! Jag behöver verkligen inte köpa någonting men det måste man ju ändå...hehe!

Så fruktansvärt! Går inte att föreställa sig ens. Så orättvist! Lider med er...

Jag väntar mitt tredje och är i v 18 och tror ibland att jag känner något men det är antagligen inbillning. Vill så gärna känna något ordentlig så man vet vad det är med säkerhet. Jaja, bara att försöka ha tålamod...

Jag känner mig också tråkig och ful. Men idag ska jag äntligen till frisören, tror att jag ska klippa mig riktigt kort. Behöver en förändring. Sen kanske jag tar mig en runda på stan och ser om jag kan hitta några färgglada plagg.

Denna oro är så jobbig! Jag är nu i vecka 18 (tredje barnet) och känner väldigt sällan något alls. För två dagar sen tyckte jag att det grävde runt lite, men jag är inte alls säker på att det var bebisen. Jag är så orolig och föreställer mig hur jag måste berätta för våra två barn att det inte blir någon lillasyster/lillebror. Det skulle nästan vara det värsta. Min fyraåring pratar med bebisen varje dag (lyfter på min tröja och pratar, sen stänger hon och säger att ni måste bebisen sova) och hittar på namn och längtar så mycket efter den.
Jag vet att det är fler som inte känner något, men jag är ändå såååå orolig, kan knappt tänka på annat.

Ser att ni pratar om sammandragningar också. Jag har ganska mycket molvärk till och från, sen får jag sammandragningar nästan varje gång jag ställer mig upp från en stol eller går an och städar eller precis som i skriver får orgasm.  De gör inte ont. Däremot händer det att när jag ligger i sängen och hostar lite eller vänder på mig så gör det fruktansvärt ont i magen, vet inte vad det är. Det är alltså inte sammandragningar eller foglossning, utan något annat. Någon som känner igen det?

Lycka till alla som har rul idag!

Så kul! Grattis! Spännande att ff vara hemlig! Jag klarar inte riktigt av att undra om alla undrar om jag är gravid men ingen vågar säga något, så jag har skrivit det på facebook nu. Då är det ju verkligen ingen hemlighet längre.

Förlåt att jag skrattar, det är inte för att du hade ont. Jag riktigt ser det gröna gasmolnet i ert rum...hehe!

Ghaaaa! Foglossning från h-vetet! Det har kommit smygande och jag har försökt strunta i det för jag vill inte bli så handikappad som jag blev sist. Har levt i förnekelse på något vis. Men sista veckan har det blivit värre och idag gör det så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. Dax att plocka fram Tens, bälte och värmedyna nu med andra ord. Suck...! (förlåt för klagan, men jag måste få beklaga mig nånstans)

Vi funderar också på Frank! Var inne på Frans först, men då vårt efternamn börjar på S så låter det konstigt att ha ett förnamn som slutar på S. Andra killnamn vi funderar på är Ebbe, Jack och Knut. Flicknamn har vi mycket svårare med denna gång, konstigt. Än så länge har vi bara Mira och Loulou.

Vi har bestämmt oss för att inte berätta för någon vad vi bestämmer oss för, har precis som ni väldigt tråkiga kommentarer från släktningar (hans föräldrar framför allt) i minnet från tidigare barn. Så vi kommer att säga att vi inte vet fastän vi bestämmt oss. (om vi nu kan bestämma oss)

V 19 idag och 9 dagar kvar till RUL, det närmar sig! Wihooo!