Augustibebis 2012

Har idag skjutsat USA-besöket till flyget och är nu för första gången på läänge ensam hemma. Känns faktiskt ovant  då sambon har haft semester 3 veckor och så har min kompis varit här 1½ vecka. Det föll sig så bra att min kompis ändå var på den här sidan atlanten och hade lite tid innan hon skulle börja jobba igen, så vi fick till ett besök. Tror det är 10 år sen hon var här senast och det är nog 6-7 år sen jag var över och hälsade på henne. Hon som är läkare hade ju hoppats att det skulle bli bebis under tiden hon var här, men så ville inte bebis =)

Var hos bm igår (35+5) och allt fortsätter se bra ut. Bebis var ju fixerad för 4 veckor sen, men för 2 veckor sen hade hon tydligen "hoppat upp" igen... bara för att nu vara fixerad på nytt. BM trodde inte att det skulle ändra sig mer nu. Nästa gång blir det vikt, blodsocker och hb också men den här gången var det bara sf (35 cm), blodtryck (110/80) och bebis hjärtljud (155) som hon kollade. Nästa gång är vår ordinarie bm tillbaka från semestern och då ska vi även skriva sammanfattningen av graviditeten. 

Känner ibland lite ilningar och tryck neråt men i övrigt är det inget som antyder att det är en bebis som någonsin tänker komma ut! Enstaka sammandragningar har jag haft i ett par veckor, men inget som är i närheten av att göra ont. 

Känns som det trillar in bebisar här så fort man blinkar - undrar om det kommer vara ngn mer kvar när bf närmar sig den 5/9? Borde kanske letat upp en septemberlista efter rul... men vill ju inte lämna den här listan!

På tal om bebisar - stort grattis till er som fått! Grizabella, Tant Ljusgrön och Mita 1973 (hoppas jag inte har missat ngn mer nu, har bara hunnit läsa lite sporadiskt nu när jag haft besök ).

Sommaren - jo, det är ju inte så att jag tycker bebis ska skynda sig i förtid... Men ändå fastnar jag i dumma jämförelser, både kompisar irl och många här i tråden (även förstföderskor har jag uppfattat det som) har fått olika tecken flera veckor innan bf på att kroppen gör sig redo. Antar att det är hormoner och allmän otålighet som spökar, men ändå känns det som att "alla andra" är så himla långt före och som att jag halkat efter i omgångar... Känns ju inte mindre så av att de flyttade bf 2 gånger så vi ju faktiskt siktar på bf 11 dagar senare än vad vi först trodde. Nu börjar jag intala mig själv att sikta ytterligare 10-14 dagar ännu längre fram för att ifall bebis låter vänta på sig...

Alltså, jag är helt klar över att det inte är ngn tävling och jag är egentligen både nöjd och glad så länge både jag och bebis mår bra. Det är ju inte så att dessa tankar håller mig vaken om nätterna, men ändå vill tankarna inte släppa taget... Knasig man är va?

Inte bara du Ellenbmt... Har tid till arbetsterapeut imorron för att få skenor. För mig hänger det väldigt mkt ihop med värme/svullnad, men i söndags funkade verkligen inte högerhanden. Pirrar, sticker, gör ont och är fumlig och kraftlös när det slår till som värst. Kunde inte ens öppna en dörr utan att det gjorde ont och att öppna en glasburk eller saftflaska var bara att glömma! Som tur är har jag det inte lika mkt hela tiden, och förhoppningsvis funkar de där skenorna jag ska få imorgon!

Har du hittat ngt som lindrar eller hjälper?

Angelica - den ovisshet som du lever i och har levt i ett bra tag nu är inte lätt att hantera. Ångest är ett sätt för kroppen att signalera att det är ngt som vi behöver uppmärksamma och lösa, även om det som i ert fall inte är så mkt mer än det du redan gör som står i din makt. Stöd från nära och kära är guld värt och kan göra att vi orkar lite mer och lite längre, men ibland kan vi ändå behöva hjälp... Vad som är en hjälp för just dig vet jag inte, men fundera på om du vill ha en kontakt för din egen skull och be vården om hjälp att få tag på någon. Det kan vara ngn att prata med (kurator, psykolog eller kanske en anhöriggrupp med andra föräldrar som upplevt liknande det du nu står i), det kan vara läkare som kan ge dig medicin som kan hjälpa dig må bättre, eller helt enkelt kolla så att den långvariga stress du har levt med inte gjort att din kropp har använt sina förråd och reserver så att du nu har det jobbigt att orka med även av den anledningen. Tidigare har du skrivit att du haft svårt att få i dig bra mat regelbundet, du kanske kan få tips på kosttillskott, vitaminer och mineraler eller kanske näringsdryck som kan ge dig bättre fysisk ork. Frisk luft, solljus och en promenad kan också göra mkt i all enkelhet. Ta dig ut en stund så att du får miljöombyte och en liten paus när det är möjligt. Försök göra sådant som du tidigare har uppskattat och funnit glädje i! Om du tycker om att skriva så ta en stund om dagen då du skriver - spelar du ngt instrument så kan du kanske spela för både dig själv och din lilla kämpe - målar du eller är du fotointresserad så kan du leta upp fina/intressanta/spännande motiv (och det kan du ju även dela med din dotter i framtiden)... Oavsett vad du har för hobby eller intresse så försök hitta ett sätt att ägna dig åt det - även om det i början kanske inte lockar så är det faktiskt ett sätt att ta hand om dig själv.

Precis som du säger så blev det inte som du trott, hoppats och drömt om när din dotter kom till världen. Det är inget som någon av oss kan ändra nu, sådan är verkligheten helt enkelt... OCH det är helt mänskligt och naturligt att sörja drömmarna om det som inte blev... OCH att samtidigt glädjas åt det som ändå hände! Du har din starka, kämpande dotter hos dig och hon har dig!!! Din fina lilla tjej som inte gett upp trots alla uppförsbackar ni fått ta er över.

Du och din dotter har fått en start som ingen av oss hade önskat... Vi andra tänker på er och gläds med er när det går framåt och vi skickar våra innerligaste lyckönskningar när det är kämpigt för er! Skriv här när du orkar, vill och behöver.

Har sovit med handskenan första natten i natt. Vet inte om jag var mer svullen på kvällen än när skenan provades ut, men när jag skulle sova kändes det som att den skavde och på morgonen vaknade jag med röda märken på handen på ett par ställen. Inte så värst bekväm, det är liksom bara en plastskena med kardborreband som spänns runt vrist och hand... fick peta dit en näsduk runt kanten där det skavde värst och funderar nu på om jag kan klippa hål i en strumpa eller ngt och trä över?

Är det ngn annan här som har haft samma problem med skena och kommit på en bra lösning?
 

En snabb fråga... inte för att vi tror att det kommer hända ngt ännu (v36+1 idag), men eftersom sambon ska cykla cykelvasan i helgen kommer vi åka upp till sälen/mora i helgen. Jag följer så klart med och hejar på, men om nu bebis skulle få för sig att göra entré så undrar jag om ngn här vet var närmaste förlossning är? 

Underbart med goda nyheter AR!!

Grattis millas till bebis och lycka till nu alla som är på g!

Grattis frukå!!