Augustibebis 2012

Hej!
Är helt ny på det här med att vänta barn och fick tips om den här tråden, så här är jag!

Jag har i perioder haft oregelbunden mens, men när vi insåg att mensen var nästan 14 dagar sen så tänkte vi att det nog var lika bra att kolla. Så graviditetstest införskaffades och på nyårsaftons morgon konstaterade vi att vi väntar barn. Det känns overkligt och nästan oväntat (vi har varken försökt eller förhindrat någon graviditet, och efter några månader utan preventivmedel har man ju vant sig vid att mensen ändå kommit och blev ordentligt överraskad  när den nu inte gjorde det). Så efter ännu ett test, en massa googlande och läsande så börjar vi så sakta begripa det här... idag är det vecka 7+0 och om allt går som det ska så blir det bebis 26e augusti!!!

Jag märker inte mycket av graviditeten så här långt. Inget illamående, mest bara en känsla av att jag när som helst ska få mens och ett himla springande på toa för att kissa. På något sätt känns det hela mer overkligt av att jag inte har de där klassiska kännetecknen med illamående och knasiga cravings a la Hollywoodfilmer, ni vet... inlagda gurkor med chokladsås och sånt =)  

Vi har inte berättat nyheten officiellt ännu, det är bara vi själva, barnmorskan och sambons bror med fru som vet så här långt. Det är första graviditeten och det känns som att det är mycket nog att drömma och fundera på och prata om så här. Det känns så stort som det är liksom, utan att berätta för hela världen redan. Tids nog får världen veta men just nu behåller vi den här godisbiten för oss själva. 

Tack FruFoxy och ErikaJohanna!

Ja, det där med mat är ju också mkt att sätta sig in i nu som gravid. De sista 6-7 åren har jag ätit mer eller mindre strikt LCHF-kost.  Barnmorskan såg ut som hon skulle få slaganfall på hälsosamtalet när jag försiktigt undrade om det inte skulle funka om jag åt mindre kolhydrater och mer fett än livsmedelsverket rekommenderar.... så jag provar mig fram lite för att se vad som funkar. Har ännu inte hittat ngt av det jag brukar äta som jag nu inte klarar av så på det stora hela äter jag som jag brukar med ett tillägg av mer mjölkprodukter och fullkorn. Har börjat bli mer och mer hungrig nu sista dagarna, magen kurrar inte utan vrålar högt om det går 2-3 timmar utan ngt att äta =) 

Jag tycker inte det varit svårt alls. I början följde jag Atkins och då fanns det menyer och recept i boken och med tiden har jag hittat låg-kolhydratsvarianter på den mat jag saknat. Det som kan vara svårt i början är väl att få i sig tillräckligt med fett eftersom de flesta av oss har blivit itutade att fett är livsfarligt. Själv tycker jag det är enklare att vara strikt i början (eller omstarter t.ex. efter jul) för då försvinner sötsuget snabbast. Jag brukar utgå ifrån protein i ngn form och sen fylla på med sallad eller andra grönsaker m lågt/lägre kolhydratinnehåll och slutligen lägga till fett (en gräddig sås, fullfet ost, kryddsmör eller kanske ringla över olivolja). Mer planering än så brukar jag inte göra för att LCHF-anpassa mat, i övrigt är det ju bara att variera bland det man tycker om. Min sambo äter inte LCHF, han brukar lägga till ris/pasta/potatis och anpassa portionerna. 

http://www.kostdoktorn.se/ har massor av bra tips och länkar och sammanfattar forskning kring denna typ av kost.
http://airamsmat.webblogg.se/ har en blogg med tips och recept och har även skrivit ett par kokböcker med LCHF-recept

Det finns hur mkt som helst om du googlar! LCHF är stort i Sverige/Norden, annars kan du söka på low carb så får du upp mycket annat som bygger på samma tänkesätt. Hör av dig igen om du vill ha fler/mer specifika tips =)

 

BM hade inte såå mkt att säga egentligen, hon sa direkt att hon inte var insatt i låg-kolhydratskost. Hon var mest väldigt noga med att man skulle följa livsmedelverkets rekommendation. Spelade inte så stor roll vad jag sa om kost, hon plockade ändå fram bilder på "en bra frukost" och när jag berättade om mina frukostar med kokta ägg och skinka/ost och smör så tyckte hon jag skulle utesluta smöret, välja mager ost och gärna lägga till kolhydrater. Hon erbjöd iofs att jag kunde få träffa en dietist om jag ville ha mer specifika kostråd, men det tackade jag nej till. 

Jag fortsätter nog med lägre kolhydratsnivåer och känner mig för =) 

villnu: tack! inte så att jag direkt vill uppleva illamåendet =) men bra att veta! 

Håller tummarna!!

Vulgo eller inte - låter inte som den sitter så bekvämt? Men grattis till projektet!! =)

Hej på er!
Här är man borta från datorn ett tag och genast har det rasslat iväg en massa nytt i den här tråden =)

Först - grattis till alla er som fått goda nyheter och grattis och välkomna till de nya! 

Sen kastar jag mig in i dopdebatten och konstaterar att här blir det inte ngt dop. Jag är iofs fortfarande medlem i sv. kyrkan men bara för att jag inte orkat gå ur. Jag är varken döpt eller konfirmerad och har aldrig ångrat att jag valde att inte döpas/konfirmeras. Mina föräldrar döpte mig inte just för att det skulle vara mitt val och även om jag haft många funderingar kring olika religioner har jag alltid kommit tillbaka till att jag är agnostiker. Min sambo är döpt, men annars helt ointresserad av religion och jag gissar att han skulle kalla sig ateist om vi frågade honom. Dop eller inte var aldrig ngn diskussion, det känns inte rätt för oss att döpa vårt barn. Däremot kan det bli en namnfest, för att det för oss blir ett sätt att samla den familj och de vänner som (förhoppningsvis) kommer vara betydelsefulla i vårt barns liv och tillsammans fira och välkomna ett nytt liv. 

Hej på er alla gravidpinglor!
Skriver inte så ofta här, men försöker läsa ikapp från gång till gång.

När jag tänker tillbaka så inser jag att sen v6 så vaknar jag minst en gång varje natt, måste på toa och kan många gånger inte somna om på länge. Vissa nätter har jag varit vaken mellan 3 och 7 och lagom tills jag somnat om så går sambons väckarklocka igång och så ska jag lyckas somna om igen... I bästa fall somnar jag om på en kvart, men allt oftare så ligger jag vaken och vrider mig tills magen börjar kurra och så går jag upp och äter yogurt eller ngt annat snabbfixat. Det spelar ingen större roll om jag försöker dricka mer vätska under dagen och nästan inget under kvällen, jag vaknar kissnödig även om blåsan inte är  precis sprickfärdig. Ibland känns det nästan bättre att dricka ett stort glas vatten på kvällen för att i alla fall ha en anledning att vakna nödig... om ni förstår hur jag menar? 

I vanliga (ogravida) fall kan jag aldrig somna på dagtid om jag inte är febrig och sjuk, numera måste jag de flesta dagar lägga min en 30-90 minuter bara för att orka genom dagen! Vet inte om det är min störda nattsömn som spökar eller om jag är gravidtrött... eller så är det kanske kombinationen?

Igår var vi på fika på eftermiddagen och det var jättetrevligt och jag kände mig inte särskilt trött (hade bara vaknat en gång på natten och sovit säkert 7 timmar sammanlagt) och sen när vi handlade lite på vägen hem blev jag så toktrött så jag knappt kunde tänka! Både fysiskt och psykiskt slut, och uppenbart märktes det för utan att jag sagt ngt tyckte sambon med bekymrad min att det såg ut som jag behövde hitta ett hörn att luta mig mot! Det var ingen ansträngande dag, men från att ha ork och energi så tog det totalt slut på bara några minuter. 

Har ni ngt tips? 

kan tillägga att jag idag är v. 8+0...