Anonym (kär)

Äldre 14 Jan 20:38

412 svar

lämnar han nånsin?

jajajaja, otrohet är SÅ FEL, men det är OT i denna tråd.

Jag undrar följande:
Lämnar männen sina kvinnor nånsin eller vill de bara knulla nya kroppar eller få kärlek och ömhet nån annanstans ifrån?
Spelar det någon roll om de säger att de älskar en massor?
Är med om detta nu och det har pågått aktivt i en månad. Men jag orkar inte mer. För jag älskar honom och hoppas bara att han ska lämna sin fru. Vi har snuddat vid ämnet, men jag har inte ställt ultimatum. Men visst är det dödfött? Kan man säga om du lämnar henne finns jag här, men fram tills dess så har vi ingen kontakt?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-16 20:27
Jag har alltså sagt att jag inte vill ha någon kontakt med honom mer eftersom han är gift. Nu söker jag stöd i att hålla fast vid mitt beslut med hjälp av er som har liknande erfarenheter.

Anonym (1)

Äldre 18 Jan 16:41

#101

Anonym (b) skrev 2012-01-18 15:54:01 följande:

Den här diskussionen mellan anonym och anonym (något förvirrande ibland...) och diverse andra kan fortgå i all evighet...
Men att jämföra med att göra inbrott, dvs bryta mot lagar och ta något som ägs av någon annan, är väl ändå inte samma sak.
Jag tycker inte att en gift man ägs eller tillhör sin fru. Mannen bör givetvis hålla sitt löfte till sin fru men älskarinnan stjäler ju faktiskt inget, han är inte någons ägodel, utan en människa som gör sina egna val.
Jag kan hålla med om att det kanske inte är speciellt lämpligt att stöta på någon som är upptagen och verkligen försöka och kämpa för att få honom/henne att vara otrogen. Men de flesta fall som diskuterats i den här tråden är ju ändå där människor har mötts kanske på jobbet t.ex. och fallit för varandra, utvecklat känslor för någon de lärt känna. Och då tycker jag att om den upptagne kämpar och uppvaktar någon trots att han är upptagen så är det väl ändå han som gör fel.
Jag förstår inte hur man när man är helt upp över öronen kär i någon som gör allt för att träffa en och uppvaktar en på alla möjliga sätt och hela hjärtat skriker av lycka över att man äntligen hittat mannen i sitt liv, hur kan man då förväntas att bara lugnt ta ett steg tillbaka och 'inte agera på sina känslor'. Sen är det klart att det hade varit bättre om mannen inte varit upptagen, men jag tycker det är lite naivt att tro att allt är så enkelt, allt är inte svart eller vitt. Och kommer man varandra nära så är gränsen för vad som är otrohet så väldigt diffus så det är lätt att passera utan att man ibland märker det.

Så tycker iaf jag... :)

Ok , ger mig själv en etta för att lättare kunna urskilja alla anonyma...

Som de flesta jämförelser så är det jämförelser i princip , inte bokstavligen , tror de allra flesta av oss fattar att det ena är brottsligt och det andra inte. Vad de däremot har gemensamt är att de belyser ett svek , den ena poängen är att ställa frågan varför det anses vara otillåtet att svika sina närmaste i det ena fallet (ex. infrott) men inte i det andra fallet (otrohet) , den andra poängen är att ställa frågan , hur det kommer sig att man anses vara medskyldigt i en handling som orsakar en annan människa lidande (inbrott , misshandel etc) men inte när det handlar om kärlek , trotts att det orsakar personen minst lika mycket lidande.

Var du får in ägandeskap med i bilden fattar jag inte riktigt , det handlar inte om ägandeskap , det handlar om respekt för sina medmänniskor , även sådana som man inte känner personligen. Det handlar om empati.

Visst kan jag förstå att det är svårt att avstå från frestelsen om man tex har starka känslor för den otrogne partnern. Men berättigar det delaktighet i sveket den otrogne gör mot sin partner , är mina känslor så mycket viktigare än hans eller hennes känslor ? , ska jag få ha mitt lilla roliga på hennes bekostnad ? JAG mår säkert skitbra över det , men vad innebär det för henne ? Är inte det bara ren egoism ? Jag vet att jag får mitt lilla roliga på hennes bekostnad , men det skiter jag i , för min lycka är så mycket viktigare än hennes olycka.

Hur svårt det uppfattas att motstå frestelsen är väl individuellt och förknippat med moraliska värderingar och hur bra man är på att kontrollera hur man agerar på känslor.

Vi förväntas visa respekt och hänsyn till andra medmänniskor i alla andra sammanhang , men när det det gäller kärlek så suddas helt plötligt gränserna ut för vissa... varför då ? , varför är det moraliskt ok att ligga med andras partners , eller vara otrogen (alltså sånt som är förknippat med kärlek) men totalt förbjudet att slå någon på käften , eller skälla ut folk (ilska) , bägge två är starka känslor. Varför är det ok för någon att svika mig eller vara delaktig i det , men inte ok att jag hämnas deras svek ? Det är väl oxå en stark känsla , eller en naturlig reaktion ?

Anonym (hon utan kyssar)

Äldre 18 Jan 22:54

#102

Anonym (b) skrev 2012-01-18 15:54:01 följande:

Den här diskussionen mellan anonym och anonym (något förvirrande ibland...) och diverse andra kan fortgå i all evighet...
Men att jämföra med att göra inbrott, dvs bryta mot lagar och ta något som ägs av någon annan, är väl ändå inte samma sak.
Jag tycker inte att en gift man ägs eller tillhör sin fru. Mannen bör givetvis hålla sitt löfte till sin fru men älskarinnan stjäler ju faktiskt inget, han är inte någons ägodel, utan en människa som gör sina egna val.
Jag kan hålla med om att det kanske inte är speciellt lämpligt att stöta på någon som är upptagen och verkligen försöka och kämpa för att få honom/henne att vara otrogen. Men de flesta fall som diskuterats i den här tråden är ju ändå där människor har mötts kanske på jobbet t.ex. och fallit för varandra, utvecklat känslor för någon de lärt känna. Och då tycker jag att om den upptagne kämpar och uppvaktar någon trots att han är upptagen så är det väl ändå han som gör fel.
Jag förstår inte hur man när man är helt upp över öronen kär i någon som gör allt för att träffa en och uppvaktar en på alla möjliga sätt och hela hjärtat skriker av lycka över att man äntligen hittat mannen i sitt liv, hur kan man då förväntas att bara lugnt ta ett steg tillbaka och 'inte agera på sina känslor'. Sen är det klart att det hade varit bättre om mannen inte varit upptagen, men jag tycker det är lite naivt att tro att allt är så enkelt, allt är inte svart eller vitt. Och kommer man varandra nära så är gränsen för vad som är otrohet så väldigt diffus så det är lätt att passera utan att man ibland märker det.

Så tycker iaf jag... :)

Bra sagt, så tycker jag med.

Anonym (helt rätt)

Äldre 18 Jan 23:04

#103

Anonym skrev 2012-01-18 09:43:41 följande:

Det har ingenting med styrkan på känslorna att göra , det har med hur bra man är på att kontrollera sina handlingar , impulser att göra , många nmänniskor lyckas ju trotts allt kontrollera sina handlingar trotts starka känslor. Eller är de helt känslobefriade menar du ? Är alla människor som inte ligger med upptagna eller är otrogna totalt befriade från starka känslor ?

Du säger att du anser otrohet vara fel , men ändå väljer du att medverka i det ?
Vad menar du med andra svek i en relation ? Relationsproblem är inte svek , de sker helt öppet och den part som är missnöjd kan när som helst lämna förhållandet , till skillnad från otrohet som sker i det fördolda och inte ger den andre parten en chans att förhålla sig till det , själv välja om han eller hon vill acceptera det.

Hur tänker du då när du menar att du inte är medskyldig ?
Du verkar inse att det han gör mot sin fru är fel , det är dig han liggger med , alltså medverkar du i vad han gör mot sin fru. Om du medverkar i en handling som tom du anser vara fel hur kan du då förneka att du är medskyldig ?

Det är ju lika befängt som att om jag förser min kompis med en yxa så att han kan hugga den i skallen på någon , sedan hjälper honom att gräva ner liket och sedan påstå att jag är helt oskyldig för att det inte var jag som utdelade själva hugget , jag är kanske inte huvudansvarig , men visst fan är jag medskyldig.

Att moralkompassen pekar åt olika håll verkar ju vara en bekväm ursäkt , frågan är bara hur olika man kan acceptera , ska var och en få följa sina egna moraliska regler ? Var och en få bete sig , göra precis vad han eller hon vill mot andra människor eftersom hans moralkompass pekar åt en annan riktning ?

Det är väl rätt självklart att vi tycker olika , du medverkar ju trotts allt i något som är moraliskt tveksamt , då är det jättebekvämt att tänka som du gör , lägga ansvaret på någon annan , då slipper man ju fundera över de moraliska aspekterna i det man gör , och slipper därmed känna skuldkänslor , jättepraktiskt.... för överigt är det exakt samma självbedrägeri som den som är otrogen använder sig av för att rättfärdiga sina handlingar för sig själv och andra , de har alltid någon bra ursäkt till det , det är självklart alltid deras partners fel , de själva är bara stackars offer..... klassiskt

Anonym (hon utan kyssar)

Äldre 18 Jan 23:27

#104

Anonym (1) skrev 2012-01-18 16:41:52 följande:

1. den ena poängen är att ställa frågan varför det anses vara otillåtet att svika sina närmaste i det ena fallet (ex. infrott) men inte i det andra fallet (otrohet) , den andra poängen är att ställa frågan , hur det kommer sig att man anses vara medskyldigt i en handling som orsakar en annan människa lidande (inbrott , misshandel etc) men inte när det handlar om kärlek , trotts att det orsakar personen minst lika mycket lidande. Var du får in ägandeskap med i bilden fattar jag inte riktigt , det handlar inte om ägandeskap , det handlar om respekt för sina medmänniskor , även sådana som man inte känner personligen. Det handlar om empati.

2. Visst kan jag förstå att det är svårt att avstå från frestelsen om man tex har starka känslor för den otrogne partnern. Men berättigar det delaktighet i sveket den otrogne gör mot sin partner , är mina känslor så mycket viktigare än hans eller hennes känslor ? , ska jag få ha mitt lilla roliga på hennes bekostnad ? JAG mår säkert skitbra över det , men vad innebär det för henne ? Är inte det bara ren egoism ? Jag vet att jag får mitt lilla roliga på hennes bekostnad , men det skiter jag i , för min lycka är så mycket viktigare än hennes olycka.

Hur svårt det uppfattas att motstå frestelsen är väl individuellt och förknippat med moraliska värderingar och hur bra man är på att kontrollera hur man agerar på känslor.

3. Vi förväntas visa respekt och hänsyn till andra medmänniskor i alla andra sammanhang , men när det det gäller kärlek så suddas helt plötligt gränserna ut för vissa... varför då ? , varför är det moraliskt ok att ligga med andras partners , eller vara otrogen (alltså sånt som är förknippat med kärlek) men totalt förbjudet att slå någon på käften , eller skälla ut folk (ilska) , bägge två är starka känslor. Varför är det ok för någon att svika mig eller vara delaktig i det , men inte ok att jag hämnas deras svek ? Det är väl oxå en stark känsla , eller en naturlig reaktion ?

1. Nu pratar du om att svika sin närmaste. Återigen, det är den otrogne som sviker sina närmaste, inte den andra parten. Den andra parten tar ju de facto inget, den ger. Om du anser att den tar måste du rimligen utgå från att den otrogne ägs av sin partner. Därav äganderättsfrågan.

2. Nu förutsätter du återigen att den andra parten mår skitbra av situationen. Så är sällan fallet i de situationer som mest beskrivits i denna tråd. Endast den samvetslösa andra parten som tar för sig för skojs skull mår bra, några sådana har jag inte läst om i den här tråden vad jag minns.

Och ja, i våra respektive liv är det vi själva som är huvudpersonerna, det är därför som min lycka är viktigare för mig än hennes. Det betyder inte att jag hoppar av glädje över hennes olycka. Men jag måste ta ansvar för mitt liv. Så om jag träffar en man som det klickar med på alla plan och som jag älskar och tror att jag skulle kunna leva med för resten av mitt liv, som säger att han i sin tur älskar mig, måste jag bestämma mig om jag ska satsa eller vända om och gå. Det måste jag göra efter mitt eget samvete och mitt eget förstånd. Alla har inte den turen att träffa flera sådana människor under en livstid. Så ja, det är lite mer komplicerat än att säga att om jag väljer mig själv framför henne, som jag inte känner, så saknar jag empati.

3. Förbjudet att slå någon på käften är det för att det är olagligt att fysiskt skada andra. Förbjudet att skälla ut någon tror jag inte att det är. Jag vet inte om någon här sagt att det är moraliskt ok att ligga med andras partners. Men svek anser jag inte att det är från någon annan än den otrogne partnerns sida.

Och innan ni som tänkt hugga hugger, observera än en gång att jag varken kysst eller legat med den upptagne man jag älskar.

Anonym (den andra)

Äldre 19 Jan 09:42

#105

Anonym (hon utan kyssar) skrev 2012-01-18 23:27:04 följande:

1. Nu pratar du om att svika sin närmaste. Återigen, det är den otrogne som sviker sina närmaste, inte den andra parten. Den andra parten tar ju de facto inget, den ger. Om du anser att den tar måste du rimligen utgå från att den otrogne ägs av sin partner. Därav äganderättsfrågan.

2. Nu förutsätter du återigen att den andra parten mår skitbra av situationen. Så är sällan fallet i de situationer som mest beskrivits i denna tråd. Endast den samvetslösa andra parten som tar för sig för skojs skull mår bra, några sådana har jag inte läst om i den här tråden vad jag minns.

Och ja, i våra respektive liv är det vi själva som är huvudpersonerna, det är därför som min lycka är viktigare för mig än hennes. Det betyder inte att jag hoppar av glädje över hennes olycka. Men jag måste ta ansvar för mitt liv. Så om jag träffar en man som det klickar med på alla plan och som jag älskar och tror att jag skulle kunna leva med för resten av mitt liv, som säger att han i sin tur älskar mig, måste jag bestämma mig om jag ska satsa eller vända om och gå. Det måste jag göra efter mitt eget samvete och mitt eget förstånd. Alla har inte den turen att träffa flera sådana människor under en livstid. Så ja, det är lite mer komplicerat än att säga att om jag väljer mig själv framför henne, som jag inte känner, så saknar jag empati.

3. Förbjudet att slå någon på käften är det för att det är olagligt att fysiskt skada andra. Förbjudet att skälla ut någon tror jag inte att det är. Jag vet inte om någon här sagt att det är moraliskt ok att ligga med andras partners. Men svek anser jag inte att det är från någon annan än den otrogne partnerns sida.

Och innan ni som tänkt hugga hugger, observera än en gång att jag varken kysst eller legat med den upptagne man jag älskar.

Anonym (1)

Äldre 19 Jan 09:55

#106

Anonym (hon utan kyssar) skrev 2012-01-18 23:27:04 följande:

1. Nu pratar du om att svika sin närmaste. Återigen, det är den otrogne som sviker sina närmaste, inte den andra parten. Den andra parten tar ju de facto inget, den ger. Om du anser att den tar måste du rimligen utgå från att den otrogne ägs av sin partner. Därav äganderättsfrågan.

2. Nu förutsätter du återigen att den andra parten mår skitbra av situationen. Så är sällan fallet i de situationer som mest beskrivits i denna tråd. Endast den samvetslösa andra parten som tar för sig för skojs skull mår bra, några sådana har jag inte läst om i den här tråden vad jag minns.

Och ja, i våra respektive liv är det vi själva som är huvudpersonerna, det är därför som min lycka är viktigare för mig än hennes. Det betyder inte att jag hoppar av glädje över hennes olycka. Men jag måste ta ansvar för mitt liv. Så om jag träffar en man som det klickar med på alla plan och som jag älskar och tror att jag skulle kunna leva med för resten av mitt liv, som säger att han i sin tur älskar mig, måste jag bestämma mig om jag ska satsa eller vända om och gå. Det måste jag göra efter mitt eget samvete och mitt eget förstånd. Alla har inte den turen att träffa flera sådana människor under en livstid. Så ja, det är lite mer komplicerat än att säga att om jag väljer mig själv framför henne, som jag inte känner, så saknar jag empati.

3. Förbjudet att slå någon på käften är det för att det är olagligt att fysiskt skada andra. Förbjudet att skälla ut någon tror jag inte att det är. Jag vet inte om någon här sagt att det är moraliskt ok att ligga med andras partners. Men svek anser jag inte att det är från någon annan än den otrogne partnerns sida.

Och innan ni som tänkt hugga hugger, observera än en gång att jag varken kysst eller legat med den upptagne man jag älskar.

Hela ditt inlägg kan sammanfattas med.... jag gör som jag vill för jag mår bra av det , vilka som kommer ikläm skiter jag i för jag får vad jag vill.... däremot är det inlindat i vackra ord som....

"var och en är snsvarig för sin lycka".....är det ok att tänka så i andra sammanhang då min lycka innebär någon annans olycka ? , MÅSTE du ta någon som är upptagen , det är ju inte direkt brist på singlar i sverige ?

"den andra kvinnan tar inget hon ger"..... vad är det hon ger till den bedragna kvinnan ?

"Nu förutsätter du återigen att den andra parten mår skitbra av situationen. Så är sällan fallet".....
Jag har svårt att se att man skulle må så dåligt av det , däremot vill man nog väldigt gärna se sig själv som ett offer för att slippa ta ansvar för det man medverkar i. Om man nu mot förmodan skulle må så fantastiskt dåligt av det , varför gör man det då ? Varför ingå i ett förhållande man mår dåligt av ? Låter extremt korkat och självdestruktivt. Jag har lagt märke till att man väldigt gärna skyller på att livet är komplicerat... ja livet är komplicera , det är det för oss alla , det är inget som är unikt för älskarinnor , men ändå lyckas väldigt många undvika att medverka i att såra andra... hur kommer det sig ?

"Det är olagligt att slå någon på käften".... som jag skrev förut så är det fortfarande en liknelse i princip , tror de flesta av oss fattar skillnaden , utom möjligen du ? Eller så är det bara ett billigt sätt att undvika frågan genom att påpeka självklarheter. Ser att du fortfarande inte svarar på varför man anses vara medskyldig i andra sammanhang men inte i otrohet.

Anonym (hon utan kyssar)

Äldre 19 Jan 10:26

#107

Anonym (1) skrev 2012-01-19 09:55:58 följande:

Hela ditt inlägg kan sammanfattas med.... jag gör som jag vill för jag mår bra av det , vilka som kommer ikläm skiter jag i för jag får vad jag vill.... däremot är det inlindat i vackra ord som....

"var och en är snsvarig för sin lycka".....är det ok att tänka så i andra sammanhang då min lycka innebär någon annans olycka ? , MÅSTE du ta någon som är upptagen , det är ju inte direkt brist på singlar i sverige ?

"den andra kvinnan tar inget hon ger"..... vad är det hon ger till den bedragna kvinnan ?

"Nu förutsätter du återigen att den andra parten mår skitbra av situationen. Så är sällan fallet".....
Jag har svårt att se att man skulle må så dåligt av det , däremot vill man nog väldigt gärna se sig själv som ett offer för att slippa ta ansvar för det man medverkar i. Om man nu mot förmodan skulle må så fantastiskt dåligt av det , varför gör man det då ? Varför ingå i ett förhållande man mår dåligt av ? Låter extremt korkat och självdestruktivt. Jag har lagt märke till att man väldigt gärna skyller på att livet är komplicerat... ja livet är komplicera , det är det för oss alla , det är inget som är unikt för älskarinnor , men ändå lyckas väldigt många undvika att medverka i att såra andra... hur kommer det sig ?

"Det är olagligt att slå någon på käften".... som jag skrev förut så är det fortfarande en liknelse i princip , tror de flesta av oss fattar skillnaden , utom möjligen du ? Eller så är det bara ett billigt sätt att undvika frågan genom att påpeka självklarheter. Ser att du fortfarande inte svarar på varför man anses vara medskyldig i andra sammanhang men inte i otrohet.

Och hela ditt inlägg kan sammanfattas med: Jag har blivit bedragen av min sambo/man och jag skiter i vilka omständigheterna är, alla som blir kära i någon upptagen är egoistiska jävlar som mår bra av att såra andra.

Det må vara så att det finns gott om singlar i Sverige, men det finns inte gott om singlar som jag är kär i och som är kära i mig. Han som jag älskar är upptagen, ja. Men du har inte ett uns av en aning vilka omständigheterna är och hur jag hanterar det. Du har inte en jävla susning om hur mycket jag håller mig undan just för att han ska bli tvungen att fundera ordentligt över varför han känner som han gör och om han verkligen vill lämna eller om det finns ett lyckligt liv för honom där om han stannar. Och nej, jag kan inte vända om och gå. Inte just nu. För då skulle jag under resten av mitt liv undra om jag inte gjorde ett jättemisstag just där.

Varför man inte är medskyldig i otrohet? Därför att otrohet är att svika ett löfte mot sin partner. Det är bara den som har en partner som kan svika det löftet.

Jag vet inte hur andra som skrivit här i tråden ställer sig till det men en vän till mig vars man bad om skilsmässa sa att hon tyckte att det hårdaste var att hon ställdes inför fullbordat faktum - han hade bestämt sig för att lämna utan att först ge dem båda en chans att försöka jobba på förhållandet, som i och för sig hade varit slitigt ett tag. Och är det inte det som är pudelns kärna? Det jobbiga är väl framför allt att partnern inte längre delar de drömmar man haft tillsammans, vill inte ha en längre. Är det inte framför allt det som krossar en?

Anonym (1)

Äldre 19 Jan 10:56

#108

Anonym (hon utan kyssar) skrev 2012-01-19 10:26:57 följande:

Och hela ditt inlägg kan sammanfattas med: Jag har blivit bedragen av min sambo/man och jag skiter i vilka omständigheterna är, alla som blir kära i någon upptagen är egoistiska jävlar som mår bra av att såra andra.

Det må vara så att det finns gott om singlar i Sverige, men det finns inte gott om singlar som jag är kär i och som är kära i mig. Han som jag älskar är upptagen, ja. Men du har inte ett uns av en aning vilka omständigheterna är och hur jag hanterar det. Du har inte en jävla susning om hur mycket jag håller mig undan just för att han ska bli tvungen att fundera ordentligt över varför han känner som han gör och om han verkligen vill lämna eller om det finns ett lyckligt liv för honom där om han stannar. Och nej, jag kan inte vända om och gå. Inte just nu. För då skulle jag under resten av mitt liv undra om jag inte gjorde ett jättemisstag just där.

Varför man inte är medskyldig i otrohet? Därför att otrohet är att svika ett löfte mot sin partner. Det är bara den som har en partner som kan svika det löftet.

Jag vet inte hur andra som skrivit här i tråden ställer sig till det men en vän till mig vars man bad om skilsmässa sa att hon tyckte att det hårdaste var att hon ställdes inför fullbordat faktum - han hade bestämt sig för att lämna utan att först ge dem båda en chans att försöka jobba på förhållandet, som i och för sig hade varit slitigt ett tag. Och är det inte det som är pudelns kärna? Det jobbiga är väl framför allt att partnern inte längre delar de drömmar man haft tillsammans, vill inte ha en längre. Är det inte framför allt det som krossar en?

Att bli kär i någon annan är en sak , att sedan inleda ett förhållande med en upptagen man är en helt annan sak , då har man tagit det ett steg längre , känslor och handlingar är två helt skilda saker , vilket många av er verkar ha jättesvårt att uppfatta. Det som kriticeras är handlingarna inte känslorna.

Du motsäger dig själv , i ena staunden pratar du om hur du håller dig undan , i den andra pratar du om att du inte kan vända och gå.....låter inte direkt som att hålla sig undan , du verkar ju fast besluten att fortsätta ha ett forhållande med honom , no matter what.... dessutom är "kan inte" och "vill inte" helt skilda saker , du kan visst gå ifrån det men du vill inte... det är en hel annan sak , och återigen ett sätt att göra sig själv till martyr. Du är inget offer , du har valt detta självmant. Det enda offret i dramat är hans fru.

Du verkar ha svårt att skilja skyldig och medskyldig , det stavas tom olika.... skyldig är den som bär huvudansvaret , den som begick själva "brottet" , medskyldig är den som medverkade , hjälpte den skyldige att begå "brottet". I ditt fall är det så är den en solkar förnekelse från din sida , du verkar själv anse att det han gör mot sin fru är fel (han är den skyldige) , du verkar vara någorlunda medveten att du medverkar i det han gör mot sin fru (det dig han har kontakt med) , men ändå på något magiskt vis så är du inte alls medskyldig ?
Å andra sidan så är det väl klassiskt... kan slå vad om att även han anser sig själv vara helt oskyldig och skyller allt på sin fru.

Hänger inte riktigt med vad du menar med inlägget om din väninna... om du menar på att det är att bli lämnad som krossar en mer än att bli bedragen så har du fel. Visst finns det säkert en och en annan som väljer att stoppa huvudet i sanden och leva acceptera att deras män är otrogna , men de är nog en väldigt liten minoritet , för de allra flesta innebär en otrohet en STOR kris. Visst gör det ont att bli bortvald , det gäller väl även aäslarinnor , men det gör fan så mycket mer ont att bli bederagen , ljugen för , manipulerad , att veta at man slösat bort stor del av sitt liv på en skithög som inte var värt det , att allt man upplevt tillsammans var falskt. DET gör absolut mest skada.

Din väninnan kanske hade turen att slippa uppleva det eftersom henne man kanske hade respekt nog för henne att avsluta förhållandet som en man och inte som en feg usling , då har hon antagligen inget att jämföra med , hon har då som tur är "bara" fått känna på att bli lämnad. Jag kan garantera dig att hon hade mått fan så mycket sämre om hon blivit bedragen oxå. Känner personligen 2 tjejer som blev sjukskrivna under lång tid , den ena för utbrändhet , bägge två för djupa depressioner pga att de haft oturen att ha levt och skaffat barn med otrogna skithögar till män.

Anonym (hon utan kyssar)

Äldre 19 Jan 11:33

#109

Anonym (1) skrev 2012-01-19 10:56:35 följande:

Att bli kär i någon annan är en sak , att sedan inleda ett förhållande med en upptagen man är en helt annan sak , då har man tagit det ett steg längre , känslor och handlingar är två helt skilda saker , vilket många av er verkar ha jättesvårt att uppfatta. Det som kriticeras är handlingarna inte känslorna.

Så varför kritiserar du mig då? För att du inte är läskunnig? Hur många gånger ska jag behöva upprepa att jag inte har ett förhållande med den upptagne man jag älskar, i vart fall inte enligt din definition. Jag känner, jag kommunicerar, men jag har inte rört honom.

Anonym (1) skrev 2012-01-19 10:56:35 följande:

Du motsäger dig själv , i ena staunden pratar du om hur du håller dig undan , i den andra pratar du om att du inte kan vända och gå.....låter inte direkt som att hålla sig undan , du verkar ju fast besluten att fortsätta ha ett forhållande med honom , no matter what.... dessutom är "kan inte" och "vill inte" helt skilda saker , du kan visst gå ifrån det men du vill inte... det är en hel annan sak , och återigen ett sätt att göra sig själv till martyr. Du är inget offer , du har valt detta självmant. Det enda offret i dramat är hans fru.

Du verkar ha svårt att skilja skyldig och medskyldig , det stavas tom olika.... skyldig är den som bär huvudansvaret , den som begick själva "brottet" , medskyldig är den som medverkade , hjälpte den skyldige att begå "brottet". I ditt fall är det så är den en solkar förnekelse från din sida , du verkar själv anse att det han gör mot sin fru är fel (han är den skyldige) , du verkar vara någorlunda medveten att du medverkar i det han gör mot sin fru (det dig han har kontakt med) , men ändå på något magiskt vis så är du inte alls medskyldig ?
Å andra sidan så är det väl klassiskt... kan slå vad om att även han anser sig själv vara helt oskyldig och skyller allt på sin fru.

Nej, jag motsäger inte mig själv. Vad jag menar är att hade jag följt mitt hjärta hade jag haft mycket mer kontakt med honom än jag har. Nu håller jag mig undan många gånger fastän jag inget hellre vill än att spendera tid med honom.

Ja, du har rätt i att jag inte vill vända om och gå. Det i sin tur beror på att jag upplever mig inte kunna det, av de skäl som jag redan har angett. Nej, jag gör inte mig själv till martyr och anser mig inte vara ett offer, utom möjligen för din missriktade ilska. Jag försöker bara förklara hur jag känner det, varför jag inte vänder mig om och går (på grund av det enda skälet att han för ett antal år sedan har valt att leva med någon annan, vilket du uppenbarligen tycker är fullt tillräckligt för att man ska förneka sina känslor). Och varför jag tycker att det är en viss skillnad i att
a) moralisera över andra som är i en situation som man själv inte befunnit sig i och
b) att ha åsikter när man faktiskt själv upplevt situationen och kan se den på ett lite mer nyanserat sätt. Och med situationen menar jag att ha haft starka känslor för en upptagen man, inte nödvändigtvis ha haft ett förhållande med en.

Nej, jag vet inte vad "allt" är som du utgår från att han skyller på sin "fru" (sambo eg.). Han skyller inte något alls på henne. Vad det sedan är för brott du anser att han begått undrar jag. Du sa ju att känslor inte var något brott.

Anonym (1) skrev 2012-01-19 10:56:35 följande:

Hänger inte riktigt med vad du menar med inlägget om din väninna... om du menar på att det är att bli lämnad som krossar en mer än att bli bedragen så har du fel. Visst finns det säkert en och en annan som väljer att stoppa huvudet i sanden och leva acceptera att deras män är otrogna , men de är nog en väldigt liten minoritet , för de allra flesta innebär en otrohet en STOR kris. Visst gör det ont att bli bortvald , det gäller väl även aäslarinnor , men det gör fan så mycket mer ont att bli bederagen , ljugen för , manipulerad , att veta at man slösat bort stor del av sitt liv på en skithög som inte var värt det , att allt man upplevt tillsammans var falskt. DET gör absolut mest skada.

Din väninnan kanske hade turen att slippa uppleva det eftersom henne man kanske hade respekt nog för henne att avsluta förhållandet som en man och inte som en feg usling , då har hon antagligen inget att jämföra med , hon har då som tur är "bara" fått känna på att bli lämnad. Jag kan garantera dig att hon hade mått fan så mycket sämre om hon blivit bedragen oxå. Känner personligen 2 tjejer som blev sjukskrivna under lång tid , den ena för utbrändhet , bägge två för djupa depressioner pga att de haft oturen att ha levt och skaffat barn med otrogna skithögar till män.

Nej, min väninna blev också bedragen. Men till skillnad från dig hade hon förmågan att se vad som fanns bakom otroheten och mannens beslut att lämna, hur ont det än gjorde. Människor är inte antingen goda och ståndaktiga eller skithögar och uslingar. Alla har vi bra och mindre bra sidor och alla kan göra misstag, även om vi gör olika misstag.

Anonym (1)

Äldre 19 Jan 13:45

#110

Anonym (hon utan kyssar) skrev 2012-01-19 11:33:09 följande:

Så varför kritiserar du mig då? För att du inte är läskunnig? Hur många gånger ska jag behöva upprepa att jag inte har ett förhållande med den upptagne man jag älskar, i vart fall inte enligt din definition. Jag känner, jag kommunicerar, men jag har inte rört honom.

Nej, jag motsäger inte mig själv. Vad jag menar är att hade jag följt mitt hjärta hade jag haft mycket mer kontakt med honom än jag har. Nu håller jag mig undan många gånger fastän jag inget hellre vill än att spendera tid med honom.

Ja, du har rätt i att jag inte vill vända om och gå. Det i sin tur beror på att jag upplever mig inte kunna det, av de skäl som jag redan har angett. Nej, jag gör inte mig själv till martyr och anser mig inte vara ett offer, utom möjligen för din missriktade ilska. Jag försöker bara förklara hur jag känner det, varför jag inte vänder mig om och går (på grund av det enda skälet att han för ett antal år sedan har valt att leva med någon annan, vilket du uppenbarligen tycker är fullt tillräckligt för att man ska förneka sina känslor). Och varför jag tycker att det är en viss skillnad i att
a) moralisera över andra som är i en situation som man själv inte befunnit sig i och
b) att ha åsikter när man faktiskt själv upplevt situationen och kan se den på ett lite mer nyanserat sätt. Och med situationen menar jag att ha haft starka känslor för en upptagen man, inte nödvändigtvis ha haft ett förhållande med en.

Nej, jag vet inte vad "allt" är som du utgår från att han skyller på sin "fru" (sambo eg.). Han skyller inte något alls på henne. Vad det sedan är för brott du anser att han begått undrar jag. Du sa ju att känslor inte var något brott.

Nej, min väninna blev också bedragen. Men till skillnad från dig hade hon förmågan att se vad som fanns bakom otroheten och mannens beslut att lämna, hur ont det än gjorde. Människor är inte antingen goda och ståndaktiga eller skithögar och uslingar. Alla har vi bra och mindre bra sidor och alla kan göra misstag, även om vi gör olika misstag.

Om du inte själv deltar i en otrohet varför försvarar du då det ?
Du menar själv på att du inte inlett något med mannen än för att du anser att otrohet är fel , om du håller emot så betyder väl det att du någonstans inser att det är fel att vara den andra kvinan , vilket du om och om igen påpekar att du inte ännu är. Men ändå försvarar du de som gör det du själv tvekar att göra ?

Om man ger sig in i en debatt om ett känsligt ämne får man väl tåla att ens påståenden ifrågasätts. Tål man inte det så kanske man ska undvika att ge sig in i en sådan debatt , jag ifrågasätter det du skriver för att jag inte håller med om det , om du sedan anser dig orättvisst behandlad eller ankalgad så är det ditt problem.
Kriticerar man andra så får man väl tåla mothugg ?

Hela ditt ordval tyder på att du inser att det är fel att medverka i en otrohet , men du verkar leta med lupp efter anledningar som gör det ok , du pekar endast på de positiva delarna , försöker göra det till något fint o romantiskt istället för vad det verkligen är ett svek , om det nu är så fint och romantiskt där ingen kommer till skada och alla bara gör rätt... varför tvekar du då ?

Du undviker , och vägrar svara på frågor om medskyldighet , trotts att du själv verkar tveksam till att ge dig in i det. Och på tal om läskunnighet så undrar jag hur du själv har det på den punkten då du hela tiden undviker att svara på frågan om om medskyldigthet genom att återigen påpeka att otrohet inte är brottsligt , trotts att jag redan flera ggr skrivit att det är en jämförelse i princip , jag skrev tom ordet brott inom citationstecken för att verkligen göra det tydligt , men nej , återigen undrar du vilket brott det handlar om..... är det brist på argument eller är det bara läskunnighet som är problemet ?

Ja , du har helt rätt , jag tycker att om personen redan är upptagen så är det en fullt tillräcklig anledning till att släppa OCH gå vidare oavsett hur starka känslor man har , alternativt så ställer man ett utlimatum och ber personen i fråga avsluta det han eller hon har innan man ger sig in i leken.

1) Jag har aldeles för mycket respekt för andra människors känslor för att medverka i något sådant oavsett hur frestande det är. Jo jag har faktiskt upplevt starka känslor för någon annan men valde att INTE svika min fru och mina barn.

2) Jag skulle aldrig få känslor för någon som är så feg och har en sådan brist på respekt för sina nära och sk kära , att hon inte gör slut innan hon ger sig ut på jakt efter någon annan. Det är för mig något av de mest avtändande attributer en människa kan besitta , fega , lögnaktiga och manipuilativa människor är något jag undviker.

Vad kul för din väninnan att hon kunde ha en sån "vända andra kinden till" filosofi kring hennes mans otrohet , att hon anser att det inte alls gjorde något att hennes man var otrogen och att hon enbart var ledsen över att han lämnade henne , det får väl stå för henne och är antagligen en mer kvinlig reaktion , jag är man , och nej jag vänder inte andra kinden till , mina känslor för mitt ex dog i samma stund som jag fick reda på hennes otrohet , det ändrade hela min uppfattning om henne. Hon visste mycket väl vad hon gav sig in på , då får hon även stå för och ta konsekvenserna av sina handlingar.

Hur du kan likna en lång otrohetsaffär med ett misstag är befängt , ett misstag är tex ett OSN i fyllan , en engångsgrej , Det kan jag förstå och respektera. Ett långt förhållande bakom ryggen på sin partner är inte längre ett litet misstag , det är att samvetslöst , systematiskt svika , ljuga och manipulera sin partner under väldigt lång tid. Det kräver uppsåt , massor med lögner och minimal respekt för den man lever med. Ja , det är väldigt svinigt att göra så... och ja de som ärgnar sig åt sådant är svin anser jag. Men jag antar att det är mycket bekvämare för dig att tänka så som du gör eftersom du då slipper tänka över hur svinigt det han gör mot sin fru egentligen är , äsh , hon kommer säkert vara förstående , han är ljuger och sviker henne inte alls , det är ju så starka känslor....osv osv.

Kommer du vara lika förstående som din väninna den dagen han sviker dig ?
Kommer du ochså tycka att otrohet inte alls är så illa som det låter den dagen du själv blir bedragen ?
För att vara någon som påstår sig vara så fantastiskt "open minded" så tar du har du en väldigt ensidig bild av det hela , även du pratar om något du inte har en aning om vad det är , du har ingen aning om vad det innebär att bli bedragen , men du verkar ha gjort dig en klar uppfattning om det baserat på din väninna och väldigt färgat av dina känslor för en otrogen man.

lämnar han nånsin?

INNEHÅLL