lämnar han nånsin?

jajajaja, otrohet är SÅ FEL, men det är OT i denna tråd.

Jag undrar följande:
Lämnar männen sina kvinnor nånsin eller vill de bara knulla nya kroppar eller få kärlek och ömhet nån annanstans ifrån?
Spelar det någon roll om de säger att de älskar en massor?
Är med om detta nu och det har pågått aktivt i en månad. Men jag orkar inte mer. För jag älskar honom och hoppas bara att han ska lämna sin fru. Vi har snuddat vid ämnet, men jag har inte ställt ultimatum. Men visst är det dödfött? Kan man säga om du lämnar henne finns jag här, men fram tills dess så har vi ingen kontakt?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-16 20:27
Jag har alltså sagt att jag inte vill ha någon kontakt med honom mer eftersom han är gift. Nu söker jag stöd i att hålla fast vid mitt beslut med hjälp av er som har liknande erfarenheter.

Anonym (Sara)

Äldre 19 Jan 17:05

#111

Ts hur går det, ingen kontakt?

Anonym (hon utan kyssar)

Äldre 19 Jan 17:48

#112

Men Anonym (1), snälla, förklara för mig som om jag vore korkad. Du säger ju att det är handlingen och inte känslorna som är det förkastliga. Här är vi två som kämpar med känslorna, jag har lämnat min man pga de känslor jag har, den jag älskar har inte kommit så långt än och jag kan inte vara säker på att han någonsin kommer dit. Jag har valt att lämna ändå, på grund av de känslor jag har. Men vi har inte rört varandra på ett sexuellt sätt över huvud taget. Så förklara för mig igen - vad är det som är så förkastligt med det vi känner för varandra?

Vi talar uppenbarligen om äpplen respektive päron här. Min huvudpoäng är - och har hela tiden varit - att förhållandena kring en otrohet kan skifta oerhört. Ja, om ditt ex under lång tid har bedragit dig så är det klart att du har rätt att vara förbannad på henne. Möjligen har du all rätt att vara förbannad på den hon var otrogen med också, men det kan jag inte yttra mig om för jag har inte all information runt omkring. Frågan är om ens du har det.

Men att vara förbannad på varenda människa som faller för någon som är upptagen är att dra det lite väl långt kan jag tycka. En del gör det bara för att få knulla, och klart man kan bli riktigt sur då. Men en del är precis lika lurade som partnern där hemma och det finns kanske inte lika mycket anledning att spy galla över dem. Särskilt i en sådan här generell diskussion. Om den otrogne t ex har sagt att han/hon är i ett öppet förhållande eller har ansökt om skilsmässa, menar du att man ska ringa upp dennes partner och fråga om det då? (Observera att detta inte har att göra med min situation, jag tar bara upp ett par exempel). Dessutom kanske det förtjänar att påminnas om att den här tråden startades av en person som var "den andra kvinnan" och ville ha stöd att sätta stopp för relationen så länge mannen är upptagen. Men du är så förblindad av ditt eget hat att du bara måste spy galla och kan inte diskutera på ett vettigt sätt.

Och snälla du, vad vet du om ifall jag någon gång blivit bedragen eller inte? Dock var jag yngre och förhållandena var sådana att jag nu hellre valde att ta upp exemplet med väninnan. Men nej, jag hämnades inte även om jag var mycket ledsen en lång tid efteråt.

För övrigt är stöld respektive misshandel brott för att skydda äganderätten respektive upprätthålla ordningen i samhället, inte i huvudsak för att det är moraliskt förkastligt att stjäla respektive slå.

Anonym (hon utan kyssar)

Äldre 19 Jan 17:49

#113

Anonym (Sara) skrev 2012-01-19 17:05:41 följande:

Ts hur går det, ingen kontakt?

Ja, TS, hur går det?

Anonym (Molly)

Äldre 19 Jan 18:01

#114

Anonym skrev 2012-01-18 09:43:41 följande:

Det har ingenting med styrkan på känslorna att göra , det har med hur bra man är på att kontrollera sina handlingar , impulser att göra , många nmänniskor lyckas ju trotts allt kontrollera sina handlingar trotts starka känslor. Eller är de helt känslobefriade menar du ? Är alla människor som inte ligger med upptagna eller är otrogna totalt befriade från starka känslor ?

Du säger att du anser otrohet vara fel , men ändå väljer du att medverka i det ?
Vad menar du med andra svek i en relation ? Relationsproblem är inte svek , de sker helt öppet och den part som är missnöjd kan när som helst lämna förhållandet , till skillnad från otrohet som sker i det fördolda och inte ger den andre parten en chans att förhålla sig till det , själv välja om han eller hon vill acceptera det.

Hur tänker du då när du menar att du inte är medskyldig ?
Du verkar inse att det han gör mot sin fru är fel , det är dig han liggger med , alltså medverkar du i vad han gör mot sin fru. Om du medverkar i en handling som tom du anser vara fel hur kan du då förneka att du är medskyldig ?

Det är ju lika befängt som att om jag förser min kompis med en yxa så att han kan hugga den i skallen på någon , sedan hjälper honom att gräva ner liket och sedan påstå att jag är helt oskyldig för att det inte var jag som utdelade själva hugget , jag är kanske inte huvudansvarig , men visst fan är jag medskyldig.

Att moralkompassen pekar åt olika håll verkar ju vara en bekväm ursäkt , frågan är bara hur olika man kan acceptera , ska var och en få följa sina egna moraliska regler ? Var och en få bete sig , göra precis vad han eller hon vill mot andra människor eftersom hans moralkompass pekar åt en annan riktning ?

Det är väl rätt självklart att vi tycker olika , du medverkar ju trotts allt i något som är moraliskt tveksamt , då är det jättebekvämt att tänka som du gör , lägga ansvaret på någon annan , då slipper man ju fundera över de moraliska aspekterna i det man gör , och slipper därmed känna skuldkänslor , jättepraktiskt.... för överigt är det exakt samma självbedrägeri som den som är otrogen använder sig av för att rättfärdiga sina handlingar för sig själv och andra , de har alltid någon bra ursäkt till det , det är självklart alltid deras partners fel , de själva är bara stackars offer..... klassiskt

Jag tycker att det är fel att svika löften som man har gett en annan individ. Jag anser också att varje människa är bäst lämpad att fatta beslut om sin livssituation. Jag har inte gett något löfte om trohet till någon. Det är den otrogne som har gett löftet och bryter mot det, inte jag. Jag medverkar inte i handlingen, han begår handlingen "svika ett löfte". Tydligare än så kan jag inte beskriva mitt synsätt.

Såklart får inte alla människor följa sin egen moralkompass. Det är därför det finns lagstiftning på de områden där man anser att majoritetens moraluppfattning ska råda. Därför är det straffbart att stjäla, begå våldshandlingar mot någon osv osv.

Du kan inte jämföra brottsliga handlingar med otrohet. Självklart gör jag fel om jag medverkar till att beröva någon annan livet - det framgår av lagen. Samma sak med att hjälpa till att gräva ner kroppen. Jämför inte äpplen med päron.

Ett exempel på vad jag tycker är värre än sexuell otrohet är om jag och min partner har en överenskommelse om hur ekonomin ska skötas och han skuldsätter sig bakom min rygg och sabbar sin ekonomi.

Jag tycker ju inte att jag gör något moraliskt tveksamt. Alltså tycker jag inte att jag har något att försvara egentligen. Det handlar inte om att det är praktiskt. Hade jag ansett att det var moraliskt tveksamt så hade jag inte funderat på det, utan helt enkelt handlat annorlunda. Det är så jag fungerar, jag följer de principer jag har.

Jag har varit otrogen tidigare, men jag skyllde inte på något. Mitt förhållande var på topp, min sambo var fantastisk. Men jag fick starka känslor för en person till, och jag förmådde inte stå emot det.

Anonym (Molly)

Äldre 19 Jan 18:08

#115

Anonym (tröttna) skrev 2012-01-18 09:58:54 följande:

Tja, det är väl en definitionsfråga. Du beskriver missbruksbeteende, då man tappat kontrollen och gör saker man faktiskt inte vill och som förstör saker som betyder något för en. Missbruk definieras rätt ofta som sjukdom.

Vi har visst kontroll över de kemiska processer förälskelsen sätter igång. Vi väljer aktivt att ge efter eller inte ge efter för dem. Och även då vi väljer att gå in i förälskelsen ger det inte automatiskt sanningshandikapp.

Att påstå att man endast har ansvar för de människor man känner och har lovat något är cyniskt.

Det behöver inte vara missbruksbeteende. Det kan vara enkla saker som att man bestämmer sig för att inte äta godis, men ändå står där med en godispåse i handen i kassan på ICA. Att man inte motstår frestelser som man utsätts för.

Jag håller inte med dig om de kemiska processerna. Det finns en del forskning på området, här finns ett exempel där det är visat att kärlekskänslor fungerar som en drog: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-karlekens-kemi-pa-sparen

I det här fallet så är min åsikt att jag inte har något ansvar. Att du tycker att det är cyniskt berör mig faktiskt inte det minsta.

Anonym (Molly)

Äldre 19 Jan 18:14

#116

Anonym skrev 2012-01-18 10:51:12 följande:

Om det har med kemiska processer i hjärnan att göra så skulle ju precis ALLA människor agera likadant eftersom våra hjärnor rent fysiskt fungerar på liknande sätt , och så är tydligen inte fallet , drygt hälften lyckas ju stå emot .... snarare är det mer troligt att vissa människor helt enkelt är sämre på att kontrollera sig , mer egoistiska helt enkelt , däremot är de ena hejare på att rättfärdiga saker för sig själva vilket gör det enkelt för dem att göra saker som de innerst inne vet är fel. Man ska nog inte underskatta den mänskliga hjärnans försvarsmekanismer.

Dina argument är full av dem....

Förnekelse: Du förnekar att du är medskyldig trotts att du medvetet medverkar i något du själv anser är fel.

Projektion: Du lägger över all skuld på din älskare , trotts att du själv medverkar i det han gör mot sin fru

Rationalisering: Innest inne är du antagligen medveten om att det du medverkar i är moraliskt fel , men då du inte gärna vill känna skuld över det så ändrar du istället på "kartan" , alltså är det de moraliska reglerna som är fel inte ditt agerande.

sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism

De kemiska processerna varierar såklart från person till person. Vi är olika känsliga för saker som aktiverar hjärnans belöningssystem. Alltså är det inte konstigt att vi reagerar olika på olika stimuli.

Jag inser att jag måste upprepa mig. Jag har funderat extremt mycket över det här. Jag tycker inte innerst inne att det är fel. Alltså kan jag inte rimligtvis anse mig medskyldig. Hade jag tyckt att det var fel så hade jag inte handlat som jag gör. Jag har inget problem att känna skuld över saker, jag har faktiskt väldigt lite problem med att känna saker över huvud taget. Jag står för vad jag känner och vad jag gör.

Jag lägger inte någon skuld på honom, jag menar bara att han är fullt kapabel att själv besluta om sina egna handlingar. Vill han bryta sitt trohetslöfte så är det hans ensak.

Problemet med ditt resonemang i sista stycket är att du utgår ifrån att det finns en "karta", "moraliska regler" som är gemensamt satta och allmängiltiga. Så är det ju inte riktigt. Jag är knappast ensam om att ha den här åsikten. Jag menar heller inte att min uppfattning skulle vara mer "rätt" än din. Den är bara annorlunda.

Anonym (kär) Trådstartaren

Äldre 19 Jan 22:34

#117

Så här går det:

Vi har ju kontakt varje dag eftersom vi jobbar ihop. Och jag kan inte spela spel. Jag blir så glad när jag ser honom att jag ler och berättar om olika jobbgrejer.
Men inga SMS, inga kärleksbetygelser. Har fått mail jag inte svarat på.

Men idag arbetade vi ihop och vi började prata om våra känslor.
- Om jag flyttar hemifrån, vad händer då, frågade han mig.
Jag hann inte ens svara innan han sa att ha inte ville höra svaret.
Jag sa att jag inte ville att han skulle göra något som räknas som otrohet när han vara med mig, men att vi gärna kan vara vänner. Så vi försöker det nu.

Kan inte ge upp vänskapen med det som blivit min själsfrände. Men kan ge upp fysisk kontakt för att få vara med honom. Han säger att han är ju otrogen på det sättet att han älskar en annan än den han lever med. Men det gör han oavsett om vi ses eller inte, så det kan jag inte ta ansvar för.

Och att jag nått gränsen för att jag inte vill att han är otrogen är mer känslomässig än moralisk, även om det moraliska kanske är 40 %.