lämnar han nånsin?

Känslor får alla , det är inget som älskarinnor eller otrogna män har patent på , skillnaden är vad man gör av sina känslor , man behöver inte agera på alla impulser man får , de flesta av oss har ett samvete och en inbyggd moralkompass som vägleder oss , vilka impulser man ska agera på och vilka man inte ska agera på.

Eftersom du inte verkar anser att otrohet är fel så är väl det inte så konstigt att du inte har några betänkligheter i att vara den andra kvinnan. Det förklarar en hel del.....

Klart att du inte anser att du sårar den andra kvinnan , det är jättebekvämt att tänka så som du gör , skylla på någon annan , men du kan knappast förneka att du medverkari det , och därmed är du medskyldig.

Varför skulle jag bli arg på dig eller kvinnan som legat med min man?Precis. Det är min man något som ljuger mig rakt i ansiktet som sårar mig, som bedragit mig och gjort något fult av det som jag trodde var fint. Honom är jag däremot arg på, jävligt arg!

Men kvinnan, nej, hon betyder inget för mig, är inte viktigt i mitt liv och berör inte mig på något känslomässigt plan. OM hon däremot hade varit en av mina vänner, ja då hade jag ju varit arg på bägge, för bägge har gått bakom min rygg.

Ibland så

Jag hoppas inte heller att din man är otrogen. Tror dessutom du har rätt, de flesta vill bara doppa i ett annat hål osv ,de kommer inte lämna osv. Men då kommer min fråga vilken fru/ flickvän som vet om detta och ändå vill behålla mannen? Det tror jag däremot inte är så många, de flesta lever fortfarande monogamt, och de är nog väldigt få som uppskattar att bli bedragna och får lögner i ansiktet. Jag vill inte behålla den mannen, jag hade skitit i om han tjänar mer än mig eller om han försörjer mig helt, jag hade valt att gå ändå, för jag vill se mig själv i spegeln och känna att jag kan respektera mig själv och att mitt egenvärde är intakt.

För mig är det lögnen som förstör mycket mer än själva handlingen.

Jag hoppas att du och jag aldrig hamnar i det läget Du hade förlorat om du var så dum att du brukade vå¨ld på mig

Jag inledde en affär med en man som hade sambo som han varit med i nästan 20 år. Jag visste om detta, men föll handlöst och klarade inte av att säga nej. Han gjorde slut med sin flickvän efter en dryg månad, men sedan blev det väldigt komplicerat. Under ett drygt år strulade vi fram och tillbaka. Han kunde inte släppa sitt ex och ångrade sig ofta, försökte bli tillsammans med henne igen och samtidigt kunde han inte låta bli mig.
För mig var det nattsvart under en lång tid. Jag ville så gärna komma över honom, men älskade honom djupt och kunde inte säga nej.
Men tillslut vände det :) Han bröt helt upp med sitt ex. Han började faktiskt dejta någon helt annan en tid (vilket ledde till stor katastrof för mig, trodde liksom att om han kunde tänka sig någon annan så var det väl iaf jag som stod på tur...), men sedan plötsligt så fick han upp ögonen för mig igen :)
Det var snart 4 år sedan, vi är idag gifta och har barn. Och är mycket lyckliga!!!
Så så kan det också gå...

Jag hade aldrig stannat om jag fick veta heller. Så där håller jag med dig!...Fast var inte så säker på det. Men som tur är får vi nog aldrig veta hur den matchen hade slutat haha

Bra gjort får jag säga till dig i alla fall ts!

Tack Anonym #87. Jag kommer fixa detta.

Mycket bra sagt!
Kunde inte uttryckt det bättre.
En del av oss har samvete o empati, vi vill inte såra andra människor.
Otrohet förstör så mycket, knäcker den bedragna så fullständigt....tro mig.
Om man får känslor för en upptagen man så tar man ett steg bakåt o väntar o ser om han verkar tillräckligt intresserad, i så fall avslutar han sitt förhållande INNAN man inleder något nytt!
Man ligger inte med en upptagen man!!!

Jag tror att vi har olika starka känslor, och att vissa känslor mer eller mindre slår ut förmågan till rationella val. Alla har någon form av moralkompass, även om riktningarna kan se olika ut. 

Jag anser att otrohet är fel. Det är att svika ett löfte. Däremot anser jag inte att otrohet är värre än andra svek i en relation.

Såklart kan jag förneka att jag är medskyldig. Vi har olika syn på den frågan helt enkelt. Jag anser att det är den som bryter löftet som bär skulden, och ingen annan.