lämnar han nånsin?

Hm, du menar att du vill lämna din man för din älskare... Illa. Hoppas inte det händer mig...

Nja....så roligt ska vi inte ha det kanske... Jag är den "andra mannen", utan annat förhållande vill jag poängtera...

Aha, det är så svårt med alla anonyma inlägg...

Du har en relation med en gift kvinna? Tur för dig, gifta kvinnor är bäst - tro mig

Hur träffades ni - är ni bekanta? Jag och min älskare träffades på en dejtingsida för otrogna... Inte så seriöst men vi har det jättebra!

Hade som det ser ut nu tyvärr. Men vi hade kände varandra redan sedan innan, och med tiden utvecklades relationen till lite mer än en kompisrelation, och så har det varit under ett antal år tills för ett tag sedan.

Huruvida gifta kvinnor är bäst i allmänhet, det vet jag inte, men hon är i alla fall. Samtidigt som det är väldigt tufft just nu så ångrar jag inget, och men vet inte hur framtiden ser ut. Men samtidigt skulle jag aldrig utsätta mig för det igen men någon annan.

Lycka till, hoppas det går bra för dig.

De flesta här inne verkar tro att bara för att man har en affär så har man ett hjärta av sten - men jag älskar båda mina män.  (försöker vara realist däremot...)

Ps.

Vill du vinna henne - gör henne svartsjuk! Hitta en yngre och snyggare som du visar upp offentligt. Då kan det bli fart...

Jag kan bara tala för min egna situation, och hon har verkligen inget hjärta av sten, och det är väl också därför som vi är i situationen som det är nu. Jag kan också delvis förstå och respektera att valet att stanna kvar i den relationen hon har är lättare än motsatsen, men jag har svårt att förstå hur man direkt eller indirekt kan välja att leva i en lögn. Alla kan vi göra fel, det är t.o.m mänskligt men man måste också kunna stå för det tycker jag. Hade rollerna varit omvända så hade jag faktiskt velat veta vad det är för en människa som jag lever med.

Innebär detta att om vi lekar lite med tanken att vi skulle sluta upp som ett par, och skulle jag då vara rädd för att samma sak skulle kunna hända bakom min rygg. Nej, det är jag faktiskt inte. Kanske är kärleken blind, men jag tror inte heller att man kan dra alla över en kant och säga "en gång otrogen, alltid otrogen". I detta fallet finns det speciella omständigheter som gör att hon förtjänat sitt förtroende hos mig, samt att det finns omständigheter som kanske gör att jag inte ser allt så svart och vitt. Däremot hade jag haft mycket svårt att acceptera att man inte är ärlig och inte kan erkänna och stå för när man gjort fel.

Om jag går till mig själv, så visst hade det varit härligt att "släppa hästarna fria" men i ärlighetens namn - jag vill inte se min mans blick när jag berättar att jag lämnar honom för en annan. Jag tror att jag hellre skulle skära av mig armen än att såra honom så.

Så kanske din kvinna också tänker - hon vet ju att du vet, liksom, men han är ju ovetande.

Jag tror inte heller att min älskare skulle gå bakom ryggen på mig om vi blev ett par - jag tror ju honom om allt gott.

Jag kan stå för att jag gör fel - men jag vill inte såra någon. Sanningen är inte alltid den bästa vännen...

(sedan finns det barn i det här och de måste komma först!)

Ni resonerar väldigt lika, och jag kan faktiskt på ett sätt förstå också. Även här finns det barn inblandat i hennes ända. Och nej, såklart vill de flesta inte såra någon annan, även om jag såklart blivit mer eller mindre förkrossad, och innan någon hugger så var jag medveten om vad jag gav mig in i och det är ingen som lovat den andre något heller. Samtidigt så tror jag inte att det per automatik hade varit speciellt positivt för min del eller för våran relation om det hade kommit upp i dagsljuset. Snarare tvärt om, så det är inte heller så att jag försöker övertala henne.

Men samtidigt tycker jag det är lite skrämmande om man skulle kunna gå runt resten av livet och bära på en sådan hemlighet när man vet hur det skulle tas emot om/när det skulle komma fram. Men vi är nog ganska överens om vad som är moraliskt rätt och fel, men vi är inte speciellt överens om vilket man bör och inte bör göra. Det är ju tyvärr inte alltid samma sak, och varje situation är ju unik.

Vad spännande detta är. Jag vet flera killar/män som lämnat för sin nya. Jag trodde faktiskt män gjorde så, kan inte bo själva osv. De stannar i ett dåligt förhållande för de kan inte ta hand om sig själv.
Så Ts, om DU har tur så kommer han till sig. Följer med spänning. Hur gammal är du förresten?