• Anonym (kär)

    lämnar han nånsin?

    jajajaja, otrohet är SÅ FEL, men det är OT i denna tråd.

    Jag undrar följande:
    Lämnar männen sina kvinnor nånsin eller vill de bara knulla nya kroppar eller få kärlek och ömhet nån annanstans ifrån?
    Spelar det någon roll om de säger att de älskar en massor?
    Är med om detta nu och det har pågått aktivt i en månad. Men jag orkar inte mer. För jag älskar honom och hoppas bara att han ska lämna sin fru. Vi har snuddat vid ämnet, men jag har inte ställt ultimatum. Men visst är det dödfött? Kan man säga om du lämnar henne finns jag här, men fram tills dess så har vi ingen kontakt?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-16 20:27
    Jag har alltså sagt att jag inte vill ha någon kontakt med honom mer eftersom han är gift. Nu söker jag stöd i att hålla fast vid mitt beslut med hjälp av er som har liknande erfarenheter.

  • Svar på tråden lämnar han nånsin?
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-02-15 16:30:20 följande:
    ja sant och så finns det människor som verkligen tror att de kommer att hålla allt de lovat tills de står inför ett annat faktum. Såna som jag. Nu var inte min egen otrohet någon biggie för varken mej eller exet. Vi kontaterade bara lugnt att vi nog skulle ha lämnat varann för länge sen, men bättre sent än aldrig. Vi ägde aldrig varann.
    Jag är helt övertygad om att alla människor, även trogna "pretton" har gott om känslor o säkert fina o äkta sådana oxå. Jag har själv suttit i den båten o vet att jag hade känslor även då. Bara inte samma erfarenheter som nu. Inte samma blåmärken o ärr.
    Kan ju trösta dej med att jag aldrig mer ser åt en upptagen man. Och det vet jag för att jag har vandrat vägen o bränt mej på elden. En skada jag inte vill ha ogjord för allt i världen. För den har gjort mej ödmjukare o stadigare i mina övertygelser.  Och livet har faktiskt blivit så oändligt mycket roligare när jag la en del tvångströjor o prettosynpunkter åt sidan. Men det är min lärdom. Du får ha din.
    Jag kan tycka att det är intressant att diskutera med folk som vågar se flera sidor av ett mynt. En del pretton gör inte det,men du kanske faktiskt gör det? Om man inte kan se varandras skuggor är diskussioner rätt meningslösa. Det blir som att predika evangelium för nån som vägrar tro på gud. Meningslöst.
    Det är nog rätt vanligt och ganska mänskligt att lova saker man sedan inte kan hålla , de flesta menar nog det när de avger sina löften , som sagt man vet inte hur man i praktiken kommer reagera på en situation förrän man upplevt den själv , däremot har alla säkert åsikter om hur det tror att de kommer agera. Det gäller inte bara kärlek och relationer det gäller i stort sett allt i livet. Livet består trotts allt till stor del av att lära sig genom misstag , även misslyckanden är lärdom.

    Däremot har jag svårt att förstå varför man väljer att se ner på de människor som inte gick på samma minor som man själv gick på , varför skulle det vara fel att vara klok / turlig nog att göra rätt val från början ?
    Du verkar ju själv numera , efter dina erfarenheter , anse att upptagna män inte är något att satsa på , något som lätt kan bita en i baken senare , varför välja att kalla alla som avråder från det för pretton och moralpredikare ?

    Visst stämmer ordspråket , det man inte dör blir man starkare av rätt väl , men inte alltid , vissa erfarenheter skulle jag inte önska ens min värste fiende. Att som i mitt fall bli bedragen under lång tid är något jag nog hellre varit utan , men visst kom jag ur det ärrad men starkare och inte lika naiv som jag var tidigare då man levde in liten bubbla av trygghet utan att se hur mycket svek , cynism , falskhet och grymmhet det finns runt omkring oss , men även mycket gott , allt blandat i en enda stor sörja och många ggr med falska namn , inte alltid lätt att avgöra vad som är vad.

    Men ibland kan det faktiskt gå riktigt illa och människor kan bli allvarligt skadade i själen , känner personligen två tjejer som råkat riktigt illa ut pga otroheter , den ena brände ut sig och blev sjukskriven under lång tid pga depressioner mm , det är inte förrän nyligen som hon börjat jobba på halvtid. Den andra blev så bitter och självdestruktiv att ingen stod ut med henne under väldigt lång tid , började parta och dricka , vart halvalkis , höll på att förlora sina barn pga av det.... så vissa erfarenheter kan ibland faktiskt avar bätte att vara utan , alla blir inte starkare efter , vissa återhämtar sig aldrig. Andra jag käner har tagit det med en klackspark.

    DÄRFÖR avskyr jag otrohet , eller svek av alla slag , bland vänner , bland par , för att det är så destruktivt , för att det sätter så djupa sår i själen hos många.
  • Anonym
    Anonym (1) skrev 2012-02-15 17:07:18 följande:
    Det är nog rätt vanligt och ganska mänskligt att lova saker man sedan inte kan hålla , de flesta menar nog det när de avger sina löften , som sagt man vet inte hur man i praktiken kommer reagera på en situation förrän man upplevt den själv , däremot har alla säkert åsikter om hur det tror att de kommer agera. Det gäller inte bara kärlek och relationer det gäller i stort sett allt i livet. Livet består trotts allt till stor del av att lära sig genom misstag , även misslyckanden är lärdom.

    Däremot har jag svårt att förstå varför man väljer att se ner på de människor som inte gick på samma minor som man själv gick på , varför skulle det vara fel att vara klok / turlig nog att göra rätt val från början ?
    Du verkar ju själv numera , efter dina erfarenheter , anse att upptagna män inte är något att satsa på , något som lätt kan bita en i baken senare , varför välja att kalla alla som avråder från det för pretton och moralpredikare ?

    Visst stämmer ordspråket , det man inte dör blir man starkare av rätt väl , men inte alltid , vissa erfarenheter skulle jag inte önska ens min värste fiende. Att som i mitt fall bli bedragen under lång tid är något jag nog hellre varit utan , men visst kom jag ur det ärrad men starkare och inte lika naiv som jag var tidigare då man levde in liten bubbla av trygghet utan att se hur mycket svek , cynism , falskhet och grymmhet det finns runt omkring oss , men även mycket gott , allt blandat i en enda stor sörja och många ggr med falska namn , inte alltid lätt att avgöra vad som är vad.

    Men ibland kan det faktiskt gå riktigt illa och människor kan bli allvarligt skadade i själen , känner personligen två tjejer som råkat riktigt illa ut pga otroheter , den ena brände ut sig och blev sjukskriven under lång tid pga depressioner mm , det är inte förrän nyligen som hon börjat jobba på halvtid. Den andra blev så bitter och självdestruktiv att ingen stod ut med henne under väldigt lång tid , började parta och dricka , vart halvalkis , höll på att förlora sina barn pga av det.... så vissa erfarenheter kan ibland faktiskt avar bätte att vara utan , alla blir inte starkare efter , vissa återhämtar sig aldrig. Andra jag käner har tagit det med en klackspark.

    DÄRFÖR avskyr jag otrohet , eller svek av alla slag , bland vänner , bland par , för att det är så destruktivt , för att det sätter så djupa sår i själen hos många.
    alla som avråder är inte pretton o moralister i mina ögon. Men de som sätter sej själva på en pedistal o menar att de gör bättre o riktigare o sannare o mer värdefulla val o därför ser sej själv som bättre människor. De är pretton o moralister för mej.
    Att se ner på andra som inte har begått mina mistag är inte heller ett alternativ. Men att se ner på de som menar sej veta bättre o inte lyssnar är lätt.
    Å sant att det som inte dödar, härdar. Lika sant som att det är inte hur man har det utan hur man tar det som avgör hur det ska gå.
    Jag hatar o avskyr rökning o alkohol p.g.a. det skadar o dödar så oändligt många människor o krossar familjer o förstör barn o relationer o kostar samhället miljardbelopp. Jag dricker alkohol ändå. Men super inte. Det gör inte mej till en bättre människa än de som super o röker. Jag har bara haft mer tur.
  • Anonym
    Anonym (2) skrev 2012-02-15 16:45:05 följande:
    Egentligen är väl problemet att människor förändras med tiden. Man är inte samma man var för 10år sedan, och kan man verkligen stå inför någon annan människa och lova den evig trohet och kärlek eller hur det nu är? Jag tror själv inte det, men jag tycker och jag hoppas att om jag någon gång själv hamnar i situationen att ett snedsteg behöver kanske inte vara hela världen. Det är ju allt svek och alla lögner runt omkring som hade varit mitt största problem. Att en människa man lever med och kanske har öppnat hela sin värld för inte ger en samma tillit och öppenhet utan väljer att av en eller flera anledningar gå bakom ens rygg och göra saker som denna vet skulle såra en om det kom fram. Istället för att då välja att stå för vad man gjort väljer man någon av de otaliga anledningar som vi hört så många gånger bara på detta forumet.
    huvet på spiken!
  • Anonym (kär)

    Det kommer nog att hända... Men vi tar det väldigt lungt. Och ligger inte med varandra. Trots att han numera skulle kunna...

  • Anonym
    Anonym (kär) skrev 2012-02-15 21:31:48 följande:
    Det kommer nog att hända... Men vi tar det väldigt lungt. Och ligger inte med varandra. Trots att han numera skulle kunna...
    lita inte på det förrän du ser det fullt ut o lite till.
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-02-15 17:33:56 följande:
    alla som avråder är inte pretton o moralister i mina ögon. Men de som sätter sej själva på en pedistal o menar att de gör bättre o riktigare o sannare o mer värdefulla val o därför ser sej själv som bättre människor. De är pretton o moralister för mej.
    Att se ner på andra som inte har begått mina mistag är inte heller ett alternativ. Men att se ner på de som menar sej veta bättre o inte lyssnar är lätt.
    Å sant att det som inte dödar, härdar. Lika sant som att det är inte hur man har det utan hur man tar det som avgör hur det ska gå.
    Jag hatar o avskyr rökning o alkohol p.g.a. det skadar o dödar så oändligt många människor o krossar familjer o förstör barn o relationer o kostar samhället miljardbelopp. Jag dricker alkohol ändå. Men super inte. Det gör inte mej till en bättre människa än de som super o röker. Jag har bara haft mer tur.
    Men det gör de oxå... de väljer att inte svika och såra en annan människa... sen kan man kanske vara ödmjuk för att människor kan göra korkade saker av misstag , men jag har väldigt svårt att se hur att såra andra människor skulle vara bättre än att inte göra det ?

    Jag tror att det handlar om att när man gjort ett misstag så hamnar man i försvarsställning , pga sina egna skuldkänlor etc.. då tolererar man ingen som helst kritik för det man gjort. Alla som inte håller med är pretton och moralister , alla som ger medhåll är kloka och öppensinnade. Rätt barnsligt beteende om man tänker efter , har man gjort en tabbe så borde man oxå kunna stå för det och acceptera kritik (inom vissa gränser såklart) , men tyvärr så fungerar vi människor ofta inte så. När den fina fasaden man lagt ner så mycket möda att polera till perfektion faller och man står där naken i strålkastarljuset med alla skavanker så slår man ut åt alla håll. Men innesrt inne vet man nog mycket väl vilket tabbe man gjort , men man kommer aldrig erkänna det öppet.

    Tur har ingenting med alkohol och tokak att göra , det är inte ödet eller turen som avgör om man blir beroende eller ej , det är ens karaktär... hur viljestark eller svag man är. Du försöker rationalisera bort det faktum att otrohet , precis som ett beroende är ett VAL man gör , och det gör du alldeles själv , ingen tvingar dig till det , inte ens ödet (tacksam syndabock).... det kommer du inte ifrån hur du än vrider och vänder på det. Du verkar inte ha lärt dig speciellt mycket av ditt misstag om du försöker skylla det på ödet. DU gjorde valet att lämna allt för din älskare ingen annan , Han VALDE själv sin fru före dig , inde ödet , inte turen. Lika bra att du accepterar det.
  • Anonym (1)
    Anonym (kär) skrev 2012-02-15 21:31:48 följande:
    Det kommer nog att hända... Men vi tar det väldigt lungt. Och ligger inte med varandra. Trots att han numera skulle kunna...
    Som sagt... reptilhjärnan vinner 9 av 10 ggr

    Du leker med elden.... vi får väl hoppas för allas bästa att du inte bränner dig , för jag antar att du oxå är medveten om hur mycket som står på spel.....
  • Anonym (tröttna)
    Anonym skrev 2012-02-15 17:33:56 följande:
    alla som avråder är inte pretton o moralister i mina ögon. Men de som sätter sej själva på en pedistal o menar att de gör bättre o riktigare o sannare o mer värdefulla val o därför ser sej själv som bättre människor. De är pretton o moralister för mej.
    Att se ner på andra som inte har begått mina mistag är inte heller ett alternativ. Men att se ner på de som menar sej veta bättre o inte lyssnar är lätt.
    Å sant att det som inte dödar, härdar. Lika sant som att det är inte hur man har det utan hur man tar det som avgör hur det ska gå.
    Jag hatar o avskyr rökning o alkohol p.g.a. det skadar o dödar så oändligt många människor o krossar familjer o förstör barn o relationer o kostar samhället miljardbelopp. Jag dricker alkohol ändå. Men super inte. Det gör inte mej till en bättre människa än de som super o röker. Jag har bara haft mer tur.
    Men hur ska du ha det egentligen? Det som är en föraktlig handling blir ju inte mindre föraktlig för att man själv trillar dit? Ingen är så klart mer än människa och göra fel, men om/när jag ljuger, bedrar och manipulerar så tycker jag det är feg och ruttet av mig. Att även jag själv är felbar gör ju inte själva beteendet mindre sunkigt.

    Så varför skulle jag vara mer pretto, moralist och vad du nu drar till med för att jag tycker att samma beteende är lika oacceptabelt hos andra?
    Dvs, det är mänskligt att fela, men varför försköna det? Orsakerna kan vara hur behjärtansvärda som helst, men själva handlingen förblir ju – lågvatten.
  • Anonym (2)

    Eftersom det inte är första gången jag ser någon dra paralleller mellan missbruk och otrohet, kan jag inte riktigt låta bil. När jag började min resa ur ett aktivt missbruk av alkohol förvånades jag av det faktum att samma ursäkter och bortförklaringar som jag kommit med flertalet gånger var jag inte alls ensam om, det fanns t.o.m böcker som mer eller mindre radade upp dem. Samma sak är det med människor som varit otrogna, det är samma ursäkter och bortförklaringar de kommer med om och om igen.

    Jag kan inte berätta för mitt barn skull.
    Jag kan inte berätta för han/hon skulle aldrig förlåta mig.
    Det man inte vet mår man inte dåligt av. (Borde nog vara 1:a egentligen....)
    Vi måste hålla ihopa för barnens skull.

    Alkoholisten skyller på att han var berusad och påverkad etc. Jag skulle gissa att det i grund och botten är av samma anledningar, man vill inte se verkligheten och erkänna sanningen. Hade man frågat ett par år tidigare så hade man svarat att "Nej, det där skulle aldrig jag göra. Jag är liksom inte den typen....". Men "plötsligt" står man där i alla fall, och då är plötsligt alla undanflykter och borförlaringar hur logiska som helst.

    Inom det så berömda 12-stegs programmet, som inte bara används för alkoholrelaterade problem finns det öppningar för detta. "Steg 8: Vi gjorde upp en lista över alla de personer som vi hade skadat och var blev villiga att gottgöra dem alla. Steg 9: Vi gottgjorde personligen dessa människor så långt det var oss möjligt utom då detta kunde skada dem eller andra." En läglig förklaring här blir ju att "Om jag skulle berätta det för honom/henne skulle det nog skada mer än skulle göra nytta." Och det behövs ingen Einstein för att förstå varför man väljer det ställningstagandet, för man har inte ryggrad nog att stå för vad man gjort och man är inte villig att ta konsekvenserna av vad man gjort. Det är något som vi lär våra barn, men tydligen gäller det inte alltid som vuxen. Jag undrar var åldersgränsen går....

    Jag menar absolut inte att otrohet är någon slags drog eller missbruk, men vissa likheter finns det allt. Männsikor förändras. Det man lovade för 10år sedan är kanske inte lika aktuellt idag, och det tror jag är något som båda sidor i ett förhållande måste komma ihåg. Att ens känslor förändras är naturligt, och ett brustet hjärta är såklart jobbigt bara det, men att den ena parten då istället för att prata om detta väljer att ljuga, bedra och svika ett förtroende mot den andra gör ju att detta blir så enormt mycket mer infekterat och värre än det behövde bli.

    Jag har aldrig varit otrogen eller blivit bedragen, men jag har svikit människor på olika sätt och jag har själv blivit sviken, och jag tror inte skillnaden egentligen är så stor beroende på situationen och sammanhanget. Ett svek är ett svek. Ibland kan man förlåta och gå vidare, ibland inte...

    Det är var jag tror och tycker.

    /Johan

  • Anonym (kär)

    Johan tycker du resonerar mkt intressant. Jag tycker det ligger något fint i ärligheten, vad den än handlar om. Att man berättar om sina smutsiga tankar och handlingar för den man älskar eller en gång har älskat. Bara det är kärlek, sen är frågan hur långt det räcker.

Svar på tråden lämnar han nånsin?