lämnar han nånsin?

Vi båda lägger mycket värde i fungerande kommunikation och talar om våra behov. Jo, jag håller fast om att det behovet som börjar svida om det inte tillfredsställs är det som styr.
Om det nu mot förväntan uppstår behov av att ligga med kvinnor med stora bröst OCH behovet börjar svida, ja då får han gå och ha sex med en med stora bröst. Jag kan dock inte garantera att jag är kvar efter detta. Kanske, kanske inte.

Skulle han däremot vilja ha sex med en blond tjej skulle jag nog fundera om JAG tycker att det är värt för MIG SJÄLV att färga håret, eller skaffa peruk. 
 
"Om du är sjuk och inte så sugen på att ha sex.. är det ok att han knullar runt för att han inte fått nåt på en vecka ?"
Nej, det är inte ok om det handlar om en vecka. Och tro mig, att vara otrogen är inte alltid så enkelt som några vill framställa det. Det är jobbigt att gömma sådant för resten av världen. Tror ärligt sagt inte att det är så många som inte hellre väntar en vecka till tills sexlivet har återgått till normaltillstånd.

Men om jag inte var sugen på sex i ett år, DÅ är det en helt annan diskussion. För DÅ har jag också ett VAL: Antingen skiter jag i hans behov, eller så ställer jag upp fast jag inte vill, eller så öppnar jag upp för honom att få det behovet tillfredsställt någon annanstans. 

Som sagt, jag utgår här från relativt vanliga människor. Det finns dom som är notoriska i sin otrohet. Jah har mina teorier kring dessa människors beteende, men för enkelhetens skull vill jag inte diskutera dem..

Det är nog en ganska starkt bidragande orsak till att många är otrogna och antingen spräcker förhållanden genom det eller skiljer sig för att de känner sig begränsade i sina förhållanden. Rent krasst tror jag att fler människor skulle vara lyckligare och fler förhållanden skulle hålla om människor i allmänhet var lite mer tillåtande mot sina respektive och tog deras önskningar på allvar. 

Tror väl det är få som väljer sexpartner utifrån hårfärg. En mer relevant fråga är ifall han vill sex på ett sätt som du inte vill ställa upp på. Fast det kanske du redan svarat på när jag tänker efter, att du skulle tillåta honom att få behovet tillfredställt någon annanstans.

Sen är ju frågan ifall du nu inte får dina behov tillfredställda. Skulle han då vara lika öppen?

"Om jag mår dåligt av ett visst beteende och min partner inte ändrar detta väljer jag att avsluta relationen." skrev Älskarinna här tidigare idag.
Om det vore så enkelt. Jag mår dåligt av MITT EGET beteende, oc försöker avsluta, men det fortsätter med blickar, och förtäckta ord. Jag funderar på att byta jobb.

Jag och han  har avslutat "på pappret". Men senast för några dagar sedan fick jag ett mail där han skriver att han älskar mig. Jag tror inte jag kan gå vidare med honom även om han lämnar sin fru. Han respekterar inte att jag inte vill ha kontakt. Även om han inte säger något sexigt, så tittar han på mig, kommer fram till mig, tänker på mig.
Och jag kan inte sluta "locka" honom heller.

Det måste få ett slut.

Jag hade också mått dåligt emellanåt, tro det eller ej. Det blev inte bättre efter jag faktiskt fallit för honom. Men DU är inte ansvarig för det HAN gör. 
Undrar lite om du är kär i honom, för om du är det, tycker jag att det är fel att ignorera dessa känslor. Att han försöker få kontakt igen måste inte heller vara brist på respekt. Kan det vara att han kämpar för dig? Det är nämligen det naturliga att göra när man känner att en person är den rätta.

Jag håller helt med dig där: båda måste ta ansvar för att båda ska må bra i ett förhållande. 
Om en person vill ha sex fem gånger om året och en vill fem gånger i veckan så har man ett rätt rejält problem i sitt förhållande. Då tycker jag att vi båda får resonera kring det och försöka göra saker för att hitta en frekvens som båda kan vara nöjda med. Eller ge varandra frikort att ha sex med andra.

Alternativet är att man struntar i sin partners behov och antingen gör honom/henne olycklig genom att vara inlåst i ett sexlöst förhållande, eller mer eller mindre driver personen till att vara otrogen och gör mig olycklig.

Med lite mer realism och pragmatisk inställning till förhållanden tror jag att fler skulle vara både lyckliga och oskilda. 

Eller om man vill fortsätta äta kakan och ha den kvar... varför förutsätter du att han är kär i TS ?
Det kan väl lika gärna vara så att han vill knulla med henne och behålla sin partner hemma... det är väl tom så det är i de allra flesta fallen.

Men hela det resonemanget är ju absurt....det är inte alls pragmatiskt det låter mer som ett ömsesidigt gisslandrama , att bägge ska känna sig tvugna att gå med på den andres önskemål hur skua de än känns eftersom annar går den andre ut och ligger med andra ?

Ingen ömsesidig respekt , ingen tolerans , ingen lojalitet... bara vad bägge kan få ut av varandra... får jag inte vad jag vill ha , NU , så fixar jag det med någon annan... det låter extremt omoget och egoistiskt. Skulle aldrig kunna leva med en sådan människa.

Hur tänker du nu? Vad är ditt förslag om man nu vill vara ihop men inte kan/vill tillfredsställa sin respektives behov? Om du tycker att Anonyms förslag är så absurt, vad är ditt? Vad skulle du göra om din partner inte ville ligga under en lång tid fast du har det normala mänskliga behovet kvar? Lämna för att en del av många inte fungerar? Skita i dina egna behov?