lämnar han nånsin?

Absolut! Men tyvärr är det lätt att ge råd i stilen med "prata med honom/henne". De flesta människor har för många rädslor och halvnödvändiga principer för att kunna leva på detta sätt. 

Du missar några viktiga poäng med det hela.
För det första ser jag inte att någon rättfärdigar otrohet. De som argumenterar emot dig, jag bland annat, säger bara att de har förståelse för varför det händer. Förståelse och rättfärdigande är inte alls samma sak.
För det andra så utgörs en relation sällan av bara det problemet man har, så som avsaknad av sex. Man kan ge varandra väldigt mycket annat - ömhet, säkerhet och mycket till. Då vill man antagligen fortsätta leva i relationen, eller hur? Det kan också vara så att den andre får någonting utav relationen med den som redan är eller är på väg att bli otrogen. Vad gör man då?  

Vart drar man gränsen mellan rättfärdigande och förståelse ?

Man kan ha förståelse för varför människor är otrogna men det tar inte bort det faktum ATT de är otrogna , det tar inte bort det faktum att de medvetet sårar sin familj.

Fåse nu... du inledde ett förhållande med en gift man.. är inte det att rättfärdiga otrohet ? Du valde ju trotts allt att delta i det ?

Ja , ett förhållande består av mycket mer än bara sex... vilket jag oxå skrev i mitt svar på din fråga om hur jag själv skulle agera i ett sexlöst förhållande.... och visst är det svårt att bryta upp för att man saknar sex men har allt det andra  , men samtidigt är inte heller det en ursäkt för att vara otrogen....bara för att man anser att de andra alternativen är jobbiga ger det inte en rätten att vara otrogen mot sin partner....

Dessutom spelar man ett högt spel med ALLAS känslor och framtid (iaf inom förhållandet) , en uppdagad otrohet är extremt destruktivt för alla inblandade , det tar effektivt död på ALLA komponenter i förhållandet , förtroendet , vänskapen , respekten och tryggheten.... något en separation inte gör.

Vad har det jag gjort å göra med rättfärdigande? Visst valde jag att delta, jag är inte ansvarig för deras relation. Är detta rättfärdigande? Rättfärdigande av vad i så fall?

Jag har mycket väl förstått vad du anser är ok när man hamnar i ett sexlöst förhållande. Men vad gör du om din respektive är t.ex. beroende av dig av vilken som helst anledning och inte accepterar ett öppet förhållande. Vad gör du då? Inte ha sex tills partnern blir frisk? Visst låter det konstruerad med det är just så många upplever sin egen situation.

Måste hålla med om att man spelar ett högt spel med allas känslor, men å andra sidan spelar man alltid ett högt spel med sina egna och partners känslor varje gång man ingår ett förhållande. 

Du har alltså varit älskarinna åt en gift man men inte själv varit otrogen i din relation? Stämmer det? Då tycker jag inte du har handlat fel.

Inte jag heller :).

Jag pratar inte bara om just för lite eller för mycket sex utan också om andra situationer, tex att den ene vill ha ett mer experimentellt sexliv, vill bli dominerad, ha sex med samma kön osv. 
Jag ser det inte som att  "hota med otrohet" utan som att det vore bättre för båda och förhållandet om båda är öppna för att hitta gemensamma lösningar på problemet. 

Varför skulle man annars vilja medverka i något man själv anser vara fel ?
Och med tanke på vad du hittils skrivit så verkar inte otrohet direkt vara ett problem för dig ?
Eller är det bara så när det gäller andras relationer utom din egen ?

Vad jag skulle göra i ett sexlöst förhållande.... den frågan har du redan ställt... och den frågan har jag oxå svarat på...orkar inte skriva hela inlägget igen... bläddra bakåt några sidor

Visst tar alla en risk när de ingår i en relation och väljer att lägga lita på någon...att öppna sig för någon innebär att man blir sårbar , så är det alltid.... kanske är det just det som gör otrohet så vidrigt , att man väljer att bedra någon som litar på en ? Kanske är det just det som gör så ont för den som blir bedragen att sveket just kommer från någon man trodde man kunde lita på , någon som skulle föreställas vara ens  bäste vän ?

Jo, men det är ju inte säkert att det finns en lösning som blir gemensam och jag tror att det är det som gör att många väljer att gå bakom ryggen istället för att prata ur skägget. De vill endast lägga till, inte dra ifrån. De vill inte stå för HELA sig.

Ja och det håller jag med dig om , att hitta lösningar.... men jag ser inte otrohet som en lösning