• Anonym (kär)

    lämnar han nånsin?

    jajajaja, otrohet är SÅ FEL, men det är OT i denna tråd.

    Jag undrar följande:
    Lämnar männen sina kvinnor nånsin eller vill de bara knulla nya kroppar eller få kärlek och ömhet nån annanstans ifrån?
    Spelar det någon roll om de säger att de älskar en massor?
    Är med om detta nu och det har pågått aktivt i en månad. Men jag orkar inte mer. För jag älskar honom och hoppas bara att han ska lämna sin fru. Vi har snuddat vid ämnet, men jag har inte ställt ultimatum. Men visst är det dödfött? Kan man säga om du lämnar henne finns jag här, men fram tills dess så har vi ingen kontakt?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-16 20:27
    Jag har alltså sagt att jag inte vill ha någon kontakt med honom mer eftersom han är gift. Nu söker jag stöd i att hålla fast vid mitt beslut med hjälp av er som har liknande erfarenheter.

  • Svar på tråden lämnar han nånsin?
  • Fool
    Anonym (tröttna) skrev 2012-04-25 08:34:38 följande:
    Det här låter tydligen rationellt och rimligt för er som skriver det. Eller försöker ni bara övertyga er själva? För mig – som även sysslat med både familjerådgivning och beroendeproblematik – låter det fullständigt befängt.
    Håller med... det är så bizarrt så man inte vet vart man ska börja....
  • Anonym
    Anonym (tröttna) skrev 2012-04-25 08:34:38 följande:
    Det här låter tydligen rationellt och rimligt för er som skriver det. Eller försöker ni bara övertyga er själva? För mig – som även sysslat med både familjerådgivning och beroendeproblematik – låter det fullständigt befängt.
    Jag har sett situationer där jag faktiskt förstått varför personer valt att vara otrogna. 
  • Anonym (älskarinna 2)

    svar nej han lämnar aldrig nånsin sin fru..inte efter mina erfarenheter iaf..{#emotions_dlg.djavulsk}

  • Anonym (kär)

    Nej. Han gör inte det. Nu vet jag det också. Vissa saker behöver man uppleva för att fatta...

  • Anonym

    Jag är förmodligen väldigt gammalmodig. För såsom den man jag är. Så skulle jag aldrig kunna be en kvinna att lämna sin man för mig hur kär och förälskad jag än är. Nej absolut inte. Allt sedan jag tycker att detta är ett beslut som den som vill skilja sig måste ta själv utan någon påverkan. Älskar vederbörande mig. Så måste beslutet om att skiljas vara dennes eget och ingen annans.  

  • Anonym (kär)

    anonym jag håller med dig. Och när han då tagit beslutet att inte lämna. Så gör ju inte det sorgen mindre. Men en sorg man måste acceptera. just nu går jag sönder av sorg. Igen.

  • Anonym (kär)

    rapporterar bara att jag fortsätter försöka acceptera. men vi jobbade ihop idag. och han fortsätter vara så dubbel. han skrev ett så fint mail till mig; du är helt unik slutade det med.
    (jaja, det är väl alla)
    han vill hålla kvar  mig, o ch jag blir gärna kvarhållen även om vi inte ligger med varandra mer. var går gränsen. vi tänker på varandra dygnet runt, vi har så roligt när vi ses, vi gapskrattar och gråter, en intensiv och vacker kontakt. kan det bli vänskap?

  • Anonym (Älskarinna)
    Anonym (kär) skrev 2012-05-04 22:31:21 följande:
    rapporterar bara att jag fortsätter försöka acceptera. men vi jobbade ihop idag. och han fortsätter vara så dubbel. han skrev ett så fint mail till mig; du är helt unik slutade det med.
    (jaja, det är väl alla)
    han vill hålla kvar  mig, o ch jag blir gärna kvarhållen även om vi inte ligger med varandra mer. var går gränsen. vi tänker på varandra dygnet runt, vi har så roligt när vi ses, vi gapskrattar och gråter, en intensiv och vacker kontakt. kan det bli vänskap?
    Så du är fortfarande kär i honom? Sätt ett ultimatum då. Om han är kär i dig och har allvarliga avsikter är det ingen skillnad om ni har sex eller ej. Om det kan bli vänskap av det hela vet jag inte, det beror nog på känslorna ni har och avsikterna han har.
  • Majjagräddnos
    Fool skrev 2012-04-24 21:37:26 följande:
    Ärlighet är ju inte längre ärlighet om den blir flytande.. då kallas det istället för cynism... Det handlar inte om att kastas i kallt vatten... det handlar om att varje människa har rätt att själv välja vilket slags förhållande de lever i... vilket de inte har när de blir förda bakom ljuset.. oavsett anledningar. Ingen har rätt att ta det beslutet åt sin partner.

    Nej, men det är väl ändå ganska få personer som är otrogna som tycker att det är "rätt" i någon slags objektiv betraktelse. Jag ser mitt sidospår som en slags nyttomaximering. Givet situationens totala komplexitet, det minst onda liksom. Sedan hoppas jag förståss att inget ska komma fram för jag vill inte såra den jag har nära - men jag är otrogen för att stå ut. Just nu.
  • Anonym (Förstår dig)
    Anonym (kär) skrev 2012-05-04 22:31:21 följande:
    rapporterar bara att jag fortsätter försöka acceptera. men vi jobbade ihop idag. och han fortsätter vara så dubbel. han skrev ett så fint mail till mig; du är helt unik slutade det med.
    (jaja, det är väl alla)
    han vill hålla kvar  mig, o ch jag blir gärna kvarhållen även om vi inte ligger med varandra mer. var går gränsen. vi tänker på varandra dygnet runt, vi har så roligt när vi ses, vi gapskrattar och gråter, en intensiv och vacker kontakt. kan det bli vänskap?
    Jag förstår att det är otroligt svårt när ni fortfarande har så starka känslor för varandra och dessutom jobbar ihop. Men, han är inte snäll emot dig! Om han bestämt sig för att stanna hos sin fru då borde han tänka på dig i första hand och släppa taget om dig. Det är i detta läge det bästa för dig. För då kan du sörja ifred.

    Ni har i nuläget fortfarande en affär - en känslomässig affär - men likafullt en engagerande, berusande, förtrollande affär. Som ni båda är djupt involverade i. Man lurar sig själv om man tror att bara för att man inte är fysiska så är det "safe". Men... det är de starka känslorna som är "problemet", och allt som bidrar till att känslorna får näring gör ju att relationen hålls vid liv.

    Tro mig, jag vet. Jag har själv varit där. Eller är där fortfarande, egentligen. Även jag vet att min lover inte lämnar sin familj. Men han släpper heller inte taget. Det har gått flera år nu, och jag vet att jag måste bryta denna relation som inte är bra för mig. För att kunna gå vidare med mitt liv måste jag ju sörja det som varit och det som skulle kunna bli. Först då är jag ju fri att hitta kärlek igen.

    Du gör självklart som du vill ts, men var rädd om dig. Och våga se det för vad det är. Även en enbart "känslomässig" affär binder er samman. Och har han inte valt dig nu, så gör han det nog inte sen heller. Tyvärr. Det bästa är nog att ta tjuren vid hornen och avsluta, sörja och gå vidare. Säger jag lika mycket till mig själv som till dig. Det är förödande för självkänslan att vara den "andra" i längden.
Svar på tråden lämnar han nånsin?