lämnar han nånsin?

Min älskare är lite tvärtom. Han ger mig kärleksförklaringar - han älskar mig verkligen - men lovar samtidigt inget om framtiden. Han säger att han aldrig skulle kunna stå för falska löften. Det känns ärligt. Och jag vill hellre ha det så.

Det går faktiskt inte att säga så. Det är alltid den som bedrar som är orsak till just otroheten. Däremot kan man välja att gå bakom ryggen på sin partner vid ett i grunden gott förhållande och man kan välja att gå bakom ryggen på sin partner i ett dåligt förhållande. På samma sätt som man kan välja att INTE göra det utan hantera det på ett annat sätt.
Så naturligtvis säger otroheten mer om den som är otrogen än om den som blir bedragen eller om relationen som sådan. Och nog är sannolikheten rätt stor att den som kan bedra sin partner – och kanske även sig själv – inte är jordens sanningsvittne i sina övriga relationer heller.

Samma var det för mig, fast tvärt om. Jag tro henne när hon säger att hon älskar mig, men hon har aldrig ens antytt något löfte om att hon skulle lämna sin familj för mig, även om hon varit öppen med att tanken har funnits. Samtidigt som att det är skönt att känna att inte det också blir något "spel" utan man är raka och ärliga mot varandra om vad man känner och vill så blir det också något som är jobbigt för man vet att det finns vissa bitar som man inte kan "tävla" med. Jag har på samma sätt varit rak och ärlig med att jag älskar henne och nog alltid kommer att göra det, men får acceptera att det är som det är helt enkelt eller lämna förhållandet och gå vidare.

Jag tror helt enkelt att det beror lite på hur ens förhållande ser ut, och hur man är som människa. Vissa kanske bara är ute efter lite extra ex och mys, andra kanske utvecklar mer känslor i sidan-om förhållandet, vissa kanske har flera stycken. Finns nog ingen mall för hur en otrohetsaffär ser ut och vad den beror på.

Men det är precis så "enkelt" som det låter iaf vad gäller själva handlingen... en person kan antingen vara otrogen eller låta bli , när det kommer till handlingar är det faktiskt svartvitt.... om man blandar in vilka anledningar personen säger sig ha till sina handlingar så blir det självklart genast mer nyanser. Men handlingar i sig är svartvita. Antingen gär man det eller så gör man det inte..on / Off

"Sedan finns det de som är notoriskt otrogna och då är det väl personligheten och inte ursprungsrelationen som är grundbulten. Där ljugs och luras det hej vilt..."

Men även den som är otrogen pga realtionsproblem ljuger väl hej vilt för sin partner ? Det var jut det som jag tycket var så ironiskt... det är ok att ljuga för sin partner men inte för sin älskare ?

"1: fel på personen 2: fel på förhållandet...."
Låter som om du tar för givet att otroheter endast förekommer i förhållanden med problem ? Så behöver det inte vara...och även om man har problem i sin relation så behöver väl det inte resultera i en otrohet per automatik ? De allra flesta par brottas med liknande problem i sina relationer , men under samma förutsättningar så är bara vissa otrogna och andra inte.. hur förklara du det ?

Jag tror att det är att förenkla väldigt mycket att säga så , jag tror att större dlelen ligger hos individen i förhållandet.. det är trotts allt individen som VÄLJER att vara otrogen när andra under samma förutsättningar väljer att inte vara det. Jag tror att större delen ligger i personens karaktär , när allt flyter på är det väl jättelätt att förbli trogen , det klara väl de flesta , det är inte förrän förhållandet och därmed även personenrna sätt på prov som det märks vilka som håller sina löften och vilka som inte gör det... på det sättet är inte sex och kärlek unikt... det gäller även i andra sammahang.. är man mätt och belåten är det jättelätt att dela med sig osv... men om mat blir en bristvara så blir det genast en helt annan femma.. dvs det är inte förrän allt ställs på sin spets och våra karaktärer sätts på prov som vi verkligen visar vad vi går för.

Mao tror jag otrohet säger en hel del om en persons karaktär... dvs att det är en person som när det kom till kritan valde att svika sin partner...det säger självklart absolut ingenting om personen i övrigt , personen kan vara en underbar förälder , vän etc... det säger jag inget om , men hur man än vrider och vänder på det så valde personen att vara otrogen , det kommer man inte ifrån.. och då kan man ställa sig frågan.. vad händer nästa gång en sådan person sätts på prov igen ? Om hen inte lyckades avstå från att svika sin partner sista gången hen sattes på prov , varför skulle det gå bättre nästa gång ?

Håller med. Mycket ärligare.

Sen är det  faktiskt inte alltid att man vill att sin älskare/älskarinna lämnar sitt förhållande. Alla sitter inte och väntar på att sin älskare skall lämna. För min del var det (till en början i alla fall) att jag absolut inte ville han skulle göra det. Ville bara ha vår stund då vi fokuserade på nuet och att njuta av varandra. hade alls inga planer på att det skulle bli något mer. Sen hände det dock till slut ändå.

Visst är det så. Det går inte att "tävla" med ett 20-årigt äktenskap med två barn, gemensamma vänner och allt vad det innebär. Jag och min älskare har en stark kärlek och vi har hållit ihop i flera år nu. Men jag vill mer. Jag vill leva med honom. Men han klarar inte att lämna familjen. Så jag har beslutat att avsluta, för min egen skull. Jag vill ju hitta en livskamrat.

Nej, så kan det absolut vara. I mitt fall har det med tiden blivit så att jag vill leva med min älskare. Jag tycker att vid-sidan-av-relationen tär för mycket. Avsaknaden av vardag, gemensamma vänner, att aldrig kunna visa sin kärlek öppet tär på relationen. Jag vill leva med min älskare, han klarar inte att lämna familjen nu. Och jag orkar inte mer, så jag har beslutat att lämna. Men det är med stooor sorg jag gör det.

Hej alla där ute hur går det för er med kärleken?? Själv har jag fortfarande en del tankar på min älskare som är svåra att bli av med och är så nära att skicka iväg ett sms bara för att jag fortfarande bryr mig om honom och får slå mig på fingrarna varje gång jag tänker tanken..(har hållit mig i tre veckor nu.).  vill ju veta hur han mår osv och hoppas nånstans att han undrar hur jag har det oxå..jobbar ju på samma jobb fast på olika avd i huset och vi ses aldrig även om jag har blandade känslor för vilket som är bäst för oss båda..och med tanke på att hans fru(som han säger att han älskar..hm..) jobbar där oxå och hon och jag ser varandra då och då//

VI har så kul ihop hela tiden på jobbet och vi är fortfarande kära. Men jag försöker träffa andra och har mött en jättefin person som jag hoppas kunna träffa igen. Då känns det lättare. Inser att det är omöjligt för han jag älskar och mig att nånsin få vara tillsammans.

Inte att allt blir som man tänkt sig och som nån sa här tidigare att det är inte lätt att konkurrera med ett 25 årigt äktenskap,barn och vänner men jag har verkligen försökt under två år som sagt och saknar det där med att ha kul på jobbet för det hade vi oxå innanoch gjorde ett försök igår mot mina principer men kunde inte hålla mig utan skickade ett sms men har inte fått nåt svar fast hade nog inte förväntat mig det heller