lämnar han nånsin?

jasså, det tycker du ja.... Farligt? För vem? du kanske har hittat undantaget? Eller du kanske är undantaget?

Håller med dig , dessvärre tror jag ingen av dessa damer bryr sig speciellt mycket om vem som blir bedragen , de mitt uppe i sina harlequin romanser och ser bara vad de vill se.

Tror det är rätt många som är otrogna och dte är rent sexuellt utan någon direkt romans

Jag tror säkert det är jättepassionerat mella er... men återigen.. så var det fortfarande ingen som tvingade dig till det... du gick med på det alldeles självmant... alltså ett VAL.

Du behöver nog inte oroa dig för sympati eller medkänsla från min sida , mina sympatier ligger hos de som blir bedragna , inte hos de som bedrar eller medverkar i det , däremot har jag svårt att förstå hur man kan påstå att man inte alls gjorde ett val och att allt bara hände av sig självt...

Ja , det stämmer nog , men just i denna tråd pratas det mycket passion , glammor etc...

Jag har både hittat "undantaget" som du kallar det och tror nog det är lika vanligt hos båda könen för argumenten är precis de samma. "Jag vill inte såra min man. Jag måste tänka på barnen. Jag väljer med hjärnan istället för med hjärtat."

Passion kan det vara, men det är ju inte samma sak som att det är "romantisk kärlek". När det blir det ja då börjar väl alternativet att lämna sitt förhålande och bli ett par mer överhängande. Fast det kan ju vara ensidigt förstås.

Sen är väl jag sådan att jag lika lite vill fördömma de som är otrogna (för dte finns många förklaringar) men lika lite tycker jag synd om de som är älskaren/älskarinnan som inte får den han/hon trånar efter. Det hör liksom till situationen, en risk man tar när man ger sig in i en sådan relation. Vill man inte hamna där så bör man inte ge sig in i det. Dte där med att "inte rå för att man blir förälskad" tycker jag är båg. Nej, det kan väl vara så ifall man inleder något som bara var tänkt att vara ren sex och sen blir förälskad. Men inte annars, visst kan man tråna efter någon och känna åtrå, men för att bli förälskad (på riktigt) kräver ett aktivt val tror jag. Fast sen är dte många som inte rikitgt kan skilja på åtrå och förälskelse.

Ja , håller med... visst kan jag förstå att det är en jobbig situation , att vara olyckligt förälskad... men skillnaden är att den som blir bedragen inte har något val , de blr bedragna vare sig de vill det eller ej. I det andra fallet har ju personen hela tiden en chans att avsluta förhållandet... att det känns svårt är inte samma sak som att det är omöjligt....att sedan tycka synd om sig själv och ändå fortsätta försätta sig i den situationen känns lite som att sätta handen på spisplattan och beklaga sig över att det gör så ont men likt förbannat håll kvar handen och sedan beklaga sig över att det är så svårt att ta bort handen och att man är helt hjälplös... tja..inte för att vara taskig men då får man faktiskt skylla sig själv.

Sant , finns tom rätt många som inte kan skilja på förälskelse och kärlek...

sån tur i just mitt fall då att jag först blev bedragen av min man sen över 20 år..... så jag vet hur det känns oxå. Och jag vet numer av egen erfarenhet att man inte väljer en sådan våldsam förtärande passion för att man vill. Vi som varit med om det vet hur det går till. Jag har oxå varit med om det som min numera exman var med om då han bedrog mej. Så min förståelse för hans beteende har förståss ökat enormt! 
Nu har inte jag bedragit någon, men varit älskarinna till en som bedragit sin fru. Å andra sidan vet inte frun om det så hon lider ju inte.