lämnar han nånsin?

Frågan och tråden var om han lämnar eller inte om jag inte miss minner mig. 50% av befolkningen saknar således denna spärr. Då är det väl så att hälften av dessa 50% har ett så bra förhållande att man aldrig behöver dras till en annan och hälften har helt enkel inte träffat någon att dras till men sitter i ett förhållande som tappat stinget. Jag är verkligen avundsjuk att var fjärde person då faktiskt har ett bra förhållande. Grattis till dem. Då borde det väl vara en ganska stor chans att man hamnar som en av dem om man gör ett nytt försök. Visst nu behöver man inte vara otrogen för det, men vissa saker kan man inte styra över. När man ser världens chans komma så ligger det väl i människans natur att undersöka den mer innan den förkastas. I mitt fall har jag dragits in i hennes atmosfär så att säga och har extremt svårt att ta mig därifrån.

Jag är väldigt mån om att få veta hur det kommer gå för mig och vad jag kommer känna i framtiden. Kommer jag lämna mitt förhållandevis bra förhållande till förmån för min kärlek och som det ibland känns som min självfrände. Någon som har kristallkula?

Nu har det gått mer än fem månader. Och nu är vi igång igen. Inga kyssar, inget sånt. Bara blickar och underbara samtal. Jag älskar honom verkligen, och vill SÅ gärna leva med honom. Han har inga svar. Kommer nog inte att välja mig. Har en annan kille på gång lite grann, ska jag gå in i något medan jag väntar?
Det värsta är att jag vill fråga han jag älskar om jag får.

även om han säger att han mår jättedåligt och allting? och bör jag berätta att jag träffar andra? så han inte lämnar " i onödan" (jag vet att jag låter som en idiot, men jag är det i det här fallet...)

frun känner ju till att han är kär i mig. kanske blir det hon som slänger ut honom. det är nog det han önskar sig, så han kan skylla på henne. men jag inser ju att jag inte kan gå runt och vänta på honom. för att hålla det måste jag bara hålla minimal kontalt. tack för stödet.

I mitt fall vet jag verkligen inte vad jag känner eller vad som är bäst för mig. Jag har starka känslor både för min fru och min nya kärlek och har haft det i minst två år. Nu börjar min älskarinna mer och mer visa att hon verkligen vill ha mig och det skrämmer mig en smula. Vi blev upptäckta för en tid sedan och vi har jobbat på varsitt håll för att få ihop våra ordinare förhållanden, men vi dras till varann igen. Precis som ni inga kyssar bara fina ord och långa blickar. Vi har något helt otroligt tillsammans, men är det värt att lämna allt för det och såra den viktigaste personen i mitt liv? Dessutom är det ju barn i bilden som behöver både sin mamma och sin pappa på heltid och inte ryckas mellan två hem. Jag fattar inte för jag har det superbra med min fru nu, men jag kan inte släppa att fantisera om hur bra jag och min nya kärlek skulle få det.