lämnar han nånsin?

min har beställt tid hos en psykolog nu för att prata av sig. det tänds såklart ett hopp... men samtidigt inte. jag är nog över honom fysiskt. skulle så gärna vilja ha en ledig karl som fick mig att sväva bland molnen. börjar känna mig så smått fri faktiskt!

samma här. exakt samma faktiskt.... jag vill oxå ha en ledig som får mej att sväva så där underbart, men jag är tyvärr låst o stängd i mitt känsloliv.... fast känner mej ändå fri.... konstigt det där....
jag har tusen tillfällen att bli kär i bra personer, men vågar inte ens försöka igen. min gifta kärlek är min stora kärlek... blir det inte han blir det ingen.... han går i terapi nu. o han har vidtagit åtgärder som jag ser på avstånd eftersom jag förbjudit honom att ta kontakt med mej innan han är fri. om han nu någonsin blir fri. jag betvivlar det starkt. han kommer inte att våga släppa sargen.
men stå på dej! fall inte. det gör så jäääävla ont att slå sej igen o igen o igen.....  

Så tänker jag. Min älskare är verkligen helt obekymrad, vad det verkar, över att strö ömhetsbetygelser och framtidsplaner runt sig. Det är lite sårande faktiskt. Förståss tror han att jag blir glad och det blir jag väl på ett sätt men det finns en väldigt besk eftersmak på allt det där... Jag menar om man inte menar vad man säger på riktigt så blir liksom alltihop nedsolkat av det. Billigt. Nu känns inget mellan oss billigt för det känns kanon! Men löften, lärleksförklaringar och framtidsplaner som man ändå kanske aldrig kan infria borde man hålla för sig själv. Om man vill ta hänsyn till andras känslor liksom... Men, men ger man sig in i otrohetsaffärer är det sådant man får räkna med. Hjärtan krossas och oftast ens eget, på ena eller andra sättet.

håller med...

han som stog mej allra "närmast", dvs min man vågade jag inte prata med om mitt innersta. Inte på över 20 år vågade jag berätta vissa saker. När jag till slut gjorde det brast hela vår värld. Han blev precis så galen som juag varit rädd för att han skulle bli... Så att vara gift eller sambo betyder inte att man står varann nära innerst inne... och nu hade jag inga konstiga hemligheter. inga stora hemska svarta moln.... bara ganska vanliga drömmar o önskemål om livet. men han klarade inte att ta emot det, vilket jag misstänkt i alla år. O när jag till slut bestämde mej för att vara "ärlig" fick jag ett helvete. Så att mörka kan många gånger vara en mycket smidigare väg. 
Jag hamnade så småningom i en kärlekshistoria med en gift man som jag vågade ge allt till. O jag upplever att han vågade ge allt av sej till mej. Jag vet saker om honom som hans fru inte vet om honom o jag är säker på att det han säger är sant. Så att vara gift eller sambo betyder inte att man automatiskt har någon att dela allt med. Verkligen inte.
Att man då inte skiljer sej kan ha sina förklaringar. Många förklaringar.   

Alltså det där är ett jätteförenklat tänkande. Det finns ju inte en mall "en otrogen person är så därför agerar den si". Många här verkar utgå bara från en slags tankemodell: en otrogen person är otrogen för att det är något "fel" på den karaktärsmässigt. Det är ju helt befängt! Utvidga åtminstone till två kategorier : 1: fel på personen 2: fel på förhållandet. Sedan vänder jag mig emot idealiseringen av Den bedragna/Den bedragne. Här låter det som om de är något slags vita lam. Det enda de bedragna parterna har gemenasm är att de är just bedragna. Varför skulle en person som bedrar sin fru/man per automatik ljuga och lura sitt prassel? Det finns ju de som gör det men så klart inte alla. Det beror ju på person o karaktär. I en långvarig relation där ena parten väljer att kliva över skaklarna så finns det troligtvis oftast så mkt surt och gammalt groll att denne/denna kan rättfärdeiga det flr sig själv. Det handlar för många just om synen på sig själv. Att denna person därmed skulle bedra och lura sin älskare/älskarinna följer inte konsekvent på det första ställningstagandet att gå utanflr relationen. Där med leder lögner o trassel till mer lögner o trassel. Sedan finns det de som är notoriskt otrogna och då är det väl personligheten och inte ursprungsrelationen som är grundbulten. Där ljugs och luras det hej vilt...

"Där emot..." Ska det stå. Inte "Där med leder..."

mycket bra skrivet! Du har tänkt o reflekterat mycket va? Det verkar så...

Nej jag tycker inte det låter så konstigt. Det är inte alltid så lätt att lämna ett längre förhållande och då är kanske otrohet enda sättet att härda ut i förhållandet. För även om det rätta är att lämna så kanske man inte är redo ännu eller hoppas att eventuella problem skall ordna sig. Fast det är klart att det blir att leva i lögn med sin partner. I slutändan blev det dock att jag valde att separera. Min otrohet öppnade ögonen på mig och insåg vad jag saknade. Hade nog tröskat vidare ett antal år till om jag inte hade varit otrogen. Lever nu med mannen jag var otrogen med, som också var gift som lämnade sitt förhållande när jag lämnade. Dock var det inget jag krävde av han. Så visst förekommer det att män lämnar sitt trygga förhållande.

Var otrogen i mitt förra förhållande oh visst ljög jag för min man om vad jag skulle göra och liknande. Men hade han frågat mig rakt ut ifall jag var otrogen skulle jag ha sagt det. Men han valde att blunda även om han borde ha upptäckt det.

I min otrohet var jag helt öppen och ärlig med min älskare och han med mig. Både han och jag träffade andra också men det berättade v i för varandra. Men det var i början när vi bara gav varandra sex och bekräftelse. Sen djupnade våra känslor. 

Så visst kan man vara en lögnare och ärlig på samma gång, Bara för att man är otrogen behöver man inte vara en dålig människa.