• Anonym (kär)

    lämnar han nånsin?

    jajajaja, otrohet är SÅ FEL, men det är OT i denna tråd.

    Jag undrar följande:
    Lämnar männen sina kvinnor nånsin eller vill de bara knulla nya kroppar eller få kärlek och ömhet nån annanstans ifrån?
    Spelar det någon roll om de säger att de älskar en massor?
    Är med om detta nu och det har pågått aktivt i en månad. Men jag orkar inte mer. För jag älskar honom och hoppas bara att han ska lämna sin fru. Vi har snuddat vid ämnet, men jag har inte ställt ultimatum. Men visst är det dödfött? Kan man säga om du lämnar henne finns jag här, men fram tills dess så har vi ingen kontakt?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-16 20:27
    Jag har alltså sagt att jag inte vill ha någon kontakt med honom mer eftersom han är gift. Nu söker jag stöd i att hålla fast vid mitt beslut med hjälp av er som har liknande erfarenheter.

  • Svar på tråden lämnar han nånsin?
  • Anonym
    Anonym (2) skrev 2012-05-11 09:29:24 följande:
    Jag har både hittat "undantaget" som du kallar det och tror nog det är lika vanligt hos båda könen för argumenten är precis de samma. "Jag vill inte såra min man. Jag måste tänka på barnen. Jag väljer med hjärnan istället för med hjärtat."

    jag tror att män är fegare än kvinnor i det fallet. De håller hårdare i sargen. Av någon outgrundlig anledning...
  • Anonym (älskarinna 2)
    Anonym skrev 2012-05-11 12:37:14 följande:
    jag tror att män är fegare än kvinnor i det fallet. De håller hårdare i sargen. Av någon outgrundlig anledning...
    Häller med..tror dom är livrädda för att lämna det trygga och bekvämaKyss
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-11 12:36:15 följande:
    sån tur i just mitt fall då att jag först blev bedragen av min man sen över 20 år..... så jag vet hur det känns oxå. Och jag vet numer av egen erfarenhet att man inte väljer en sådan våldsam förtärande passion för att man vill. Vi som varit med om det vet hur det går till. Jag har oxå varit med om det som min numera exman var med om då han bedrog mej. Så min förståelse för hans beteende har förståss ökat enormt! 
    Nu har inte jag bedragit någon, men varit älskarinna till en som bedragit sin fru. Å andra sidan vet inte frun om det så hon lider ju inte.  
    Ett förhållande där bägge springer omkring och bedrar varandra låter inte sunt , men det låter som om ni till slut separerade och det är väl kanske lika bra det.

    Jag kan förstå att man inte väljer eller kan rå för sina känslor , men sina handlingar väljer man väl ändå ? Hur menar du på att du inte skulle kunna kontrollera dina handlingar ?

    "Det man inte vet om lider man inte av"... är väl en rätt vanlig kliché som de allra flesta otrogna använder sig av för att rättfärdiga sina handlingar. Men det gör väl ändå inte själva handlingen ok för det ?
  • Anonym

    Har egen erfarenhet som både bedragen och bedragare.


    Jag vet hur lätt det är att övertyga älskaren/älskarinnan på olika sätt att de är den enda och hur kär man är etc. Jag har själv gått på det och jag har själv sagt det . Vill man behålla sin sidekick så måste man ju jobba lite för att den personen ska "stå ut" med det smygande förhållandet. Kanske t om slänga ut sig något löfte eller "tänka högt" att det kan nog bli vi så småningom. Har man barn är det perfekt att dra upp dem som sköld och ursäkt. Att man inte vill svika sina barn – det kan ingen klok människa säga något om. Säger man däremot att man älskar sin man/fru så mycket att man inte kan/vill lämna denne, ja – då är risken större att sidekicken drar öronen åt sig och drar. Om de har vett nog.

  • Anonym (tröttna)
    Anonym (älskarinna 2) skrev 2012-05-11 12:40:58 följande:
    Häller med..tror dom är livrädda för att lämna det trygga och bekvämaKyss
    Det enda du faktiskt VET är att han inte lämnar. Om orsaken till det kan du bara spekulera. Det är ju inte ovanligt att män som faktiskt lämnar går tillbaka till frun, eller bedrar sin nya med sitt ex. Det kanske är tryggheten och bekvämligheten som ligger till grund, men det finns rätt många andra förklaringar som faktiskt känns mer sannolika.
    Om man inte är i ett läge där man behöver slicka sina sår och plåstra om sitt sårade ego.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-05-11 13:20:55 följande:

    Har egen erfarenhet som både bedragen och bedragare.


    Jag vet hur lätt det är att övertyga älskaren/älskarinnan på olika sätt att de är den enda och hur kär man är etc. Jag har själv gått på det och jag har själv sagt det . Vill man behålla sin sidekick så måste man ju jobba lite för att den personen ska "stå ut" med det smygande förhållandet. Kanske t om slänga ut sig något löfte eller "tänka högt" att det kan nog bli vi så småningom. Har man barn är det perfekt att dra upp dem som sköld och ursäkt. Att man inte vill svika sina barn – det kan ingen klok människa säga något om. Säger man däremot att man älskar sin man/fru så mycket att man inte kan/vill lämna denne, ja – då är risken större att sidekicken drar öronen åt sig och drar. Om de har vett nog.


    Jag tycker man skall vara ärlig mot sin "Sidekick". Inte komma med löften och lögner. Har själv varit otrogen och har aldrig utlovat att jag skall lämna etc utan säger som det är. Sen är det kanske inte en omöjlighet att det skulle inträffa, men det är inget jag inleder med. Utan är rak med "så här är det". Skulle aldrig säga till någon att man älskar personen och inte gör det på riktigt. Det är ett bedrägeri av värsta sorten. Sen finns det så klart olika former av kärlek. Allt från en mer vänskaplig kärlek till att man inte kan tänka sig ett liv utan den andre. Och en massa varianter där i mellan.

    Sen kan det ju faktiskt också vara så att båda är upptagna på sitt håll och att man kanske föredrar att det är så för att slippa "komplikationer". Även om det kan inträffa det ändå givetvis, att man får känslor för varandra. Problematiskt om det då är bara den ena personen, något som en del i tråden verkar ha råkat ut för.
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-11 13:53:19 följande:
    Jag tycker man skall vara ärlig mot sin "Sidekick". Inte komma med löften och lögner. Har själv varit otrogen och har aldrig utlovat att jag skall lämna etc utan säger som det är. Sen är det kanske inte en omöjlighet att det skulle inträffa, men det är inget jag inleder med. Utan är rak med "så här är det". Skulle aldrig säga till någon att man älskar personen och inte gör det på riktigt. Det är ett bedrägeri av värsta sorten. Sen finns det så klart olika former av kärlek. Allt från en mer vänskaplig kärlek till att man inte kan tänka sig ett liv utan den andre. Och en massa varianter där i mellan.

    Sen kan det ju faktiskt också vara så att båda är upptagna på sitt håll och att man kanske föredrar att det är så för att slippa "komplikationer". Även om det kan inträffa det ändå givetvis, att man får känslor för varandra. Problematiskt om det då är bara den ena personen, något som en del i tråden verkar ha råkat ut för.
    Sant , men jag kan inte låta bli att fundera över ironin i att man ska köra med raka rör inflr sin älskare och att "Det är ett bedrägeri av värsta sorten" att ljuga om det men tydligen inte lika viktigt inför sin partner ?

    Det är inte ok att ljuga för sin älskare men ok att ljuga för sin partner ?
  • Anonym

    Jag var inte ärlig av den enkla anledningen att jag bara ville uppleva lite spänning i vardagen. Jag såg aldrig min älskarinna som en potentiell ny fru. Men hon gav mig ändå en erotisk kick (sidekick). Och eftersom jag visste att hon hade kärat ner sig i mig så "gav" jag henne lite tillbaka så jag kunde hålla på ett tag till… Men jag kan verkligen understryka att jag verkligen inte ser mitt mörkande av detta faktum som speciellt moraliskt. Men det är en helt annan fråga. Till slut mådde jag själv dåligt av uplägget och bröt...

  • Anonym (älskarinna 2)
    Anonym skrev 2012-05-11 14:13:50 följande:

    Jag var inte ärlig av den enkla anledningen att jag bara ville uppleva lite spänning i vardagen. Jag såg aldrig min älskarinna som en potentiell ny fru. Men hon gav mig ändå en erotisk kick (sidekick). Och eftersom jag visste att hon hade kärat ner sig i mig så "gav" jag henne lite tillbaka så jag kunde hålla på ett tag till… Men jag kan verkligen understryka att jag verkligen inte ser mitt mörkande av detta faktum som speciellt moraliskt. Men det är en helt annan fråga. Till slut mådde jag själv dåligt av uplägget och bröt...


    Hm hur reagerade älskarinnan när du bröt?? Fast jag kan nog förstå hur hon reagerade eftersom jag själv varit därGråter
  • Anonym
    Anonym (1) skrev 2012-05-11 13:59:24 följande:
    Sant , men jag kan inte låta bli att fundera över ironin i att man ska köra med raka rör inflr sin älskare och att "Det är ett bedrägeri av värsta sorten" att ljuga om det men tydligen inte lika viktigt inför sin partner ?

    Det är inte ok att ljuga för sin älskare men ok att ljuga för sin partner ?
    Inser iron i det hela .-). Att ljuga för sin partner kan vara ett nödvändigt ont, men att ljuga för sin älskare/älskarinna finns det ingen anledning att göra.

    Sen för min del finns det en tyst överenskommelse (även om det är tveksamt att den fortfarande gäller) att otrohet inte är en katastrof. Men att min partner inte vill veta ifall det händer. Öppet förhållande men ändå inte.
Svar på tråden lämnar han nånsin?