• Anonym (funderar)

    Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...

    Hur tog ni beslutet? Hade ni haft det dåligt innan barnet med? Hur gick det med uppdelning med  barnets boende/ vv???? Ångesten över att man skaffat barn uppenbarligen med fel person?


    Jag går i valet och kvalet för jag inser att den här relationen hade enorma problem långt innan vi fick barn, men då kunde jag blunda för det och hantera det men nu med ansvaret för ett litet barn går det inte längre. Vill inte att hon ska vara mitt i massa bråk och få en så skev syn på vad kärlek och förhållande är.. Vill inte att hon ska ha en förtryckt mamma som förebild för hur man ska ha det i ett förhållande. Kortfattat så är min sambo väldigt snabb på att starta bråk för ingenting, oavsett om vår dotter är mitt uppe i allt elelr inte, han klagar och hackar på allt jag gör och inte gör, samtidigt som han knappt gör ett skit här hemma. Ska jag få han att hjälpa till med nåt måste jag be och påminna 100ggr och sen när han väl gör det är det med massa suckar och tydlig irritation. Många många dagar har jag och dottern haft så kul och mysigt under dagen, men så kommer han hem och jag märker att han redan är irriterad och för att undvika bråk så bara undviker jag honom och jag och dottern försöker hålla en tyst och låg profil.. Och jag tänker att fast hon är så här liten, bara några månader, så lär hon märka skillnaden som blir då pappa är hemma.. Känns inte ok. Konstigt att hon är mammig? ähum neeej...

    Men om jag inte tog mig ifrån innan, hur ska jag göra det nu. Känns som att har jag nu valt att skaffa barn med denne man får jag väl för f... ta ansvar för det och få det här att fungera... eller?

  • Svar på tråden Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...
  • Lejlion

    Jävla skit, fel knapp!!

    Vet inte vad som får mej att stanna, lite skam och skuld över att vi faktiskt valt att skaffa barn tillsammans å så blev de så här! De trodde kag aldrig!!

    Men de va som nån skrev innan att man önskar att idioten kunde va otrogen så valet blev lättare :(

  • Anonym (funderar)

    Den där lilla skammen och skulden känns igen. Men hur kunde vi veta att det skulle bli så här? Vi trodde väl alla att vi skulle bli en härlig och lycklig liten familj, det var ju det vi såg framför oss när vi valde att skaffa barn

  • Lejlion

    En till grej som stoppar är orken att börja om igen! Lämna de liv man byggt upp tillsammans, uuuuurk, just nu är de som att välja mellan pest eller kolera

  • Anonym (Tankar)
    Lejlion skrev 2012-06-26 21:26:34 följande:
    En till grej som stoppar är orken att börja om igen! Lämna de liv man byggt upp tillsammans, uuuuurk, just nu är de som att välja mellan pest eller kolera
    Så där känner jag också. Dela på allt man äger, behöva köpa ett halv bohag. Börja om att lära känna en ny person i sitt liv om man börjar leta efter en partner sen igen. Nu vet man hur allt fungerar och man har sina rutiner.
    Men man är väl bara rädd för förändringar, och att lämna ett helt familjeliv är en jättestor förändring!
    Jag är så rädd att göra samma misstag igen. Tänk om jag träffar en till surpuppa och allt börjar om igen, om jag nu vågar att träffa nån igen. Kommer ju bara skit misstänksam mot alla!
  • Lejlion

    Ja men precis :)

    Hur går allt till? Vi kan ju inte prata med varandra, ska vi sätta post it lappar på de grejer vi kan tänka oss å sen får nån av oss gå in och godkänna? Allt de här praktiska e ju de svåraste, känns lättare å köpa nytt å bara lämna en lapp på bordet.

    "jag har lämnat dej, surpuppa"

    Å sen får man hoppas att de kommer nått bra av de hela

  • gabardin

    Verkar som att jag får lägenheten. Fortsättning följer...

  • Anonym (kunde varit jag)

    Åh vad bra gabardin! Vad glad jag blir! Hoppas det bara går i rätt riktning nu och att det löser sig på bästa sätt. Hur det än blir.

  • Anonym

    jag och min sons pappa hade det inte alls bra innan sonen kom... vi bråkade och allt.. samma visa fortsatte när sonen kom... men jag ville få det fungera för sonens skull.. men han hittade massa fel/brister allt jag gjorde var FEEEL han gjorde inte mycket satt mest vid datan och klagade... flirta med andra tjejer fick ja veta senare... när sonen kom upp i åldern fast under 1 år så fick jag nog... det hela gick ut över sonens sömn... hans pappa var borta 2 dygn och då sov han superbra... jag kickade ut hans pappa.. helt enkelt.. var ja som stod på lägenheten... men visst jag ville ju de skulle fungera.. men man måste tänka steget längre... de kommer påverka barnet och barnet känner redan av spänningen.. tänk på ert barn istället för dig själv du kommer på fötterna. sluta blunda öppna ögonen.. han kommer aldrig ändra sig.. snart är han tillbaka i sina gamla spår..

  • Anonym (Vad ska jag göra?)

    Hej!

    Har inte läst alla inlägg men hoppar in här.

    Har en son på8månader och jag vet inte vad jag vill.

    Sambon är som många skriver, jag ill, jag måste få göra.

    Jag tar hand om sonen alla dagar, alla nätter medan han sover till 11-12 och ändå kan med att klaga på att han är trött.

    Han tycker inte vi har de så dåligt men vi lever ihop men känner mig ensamstående.

    Droppen kom när han försvann ett dygn och bara festa och tyckte att de va ok för han hade ju rymt som han så snällt skrev. Han dricker nästan varje dag och kag har påpekat de gång på gång att han måste sluta men han säger att han gör de för att han ska kunna sova.

    Sex liv finns inte då jag är så trött och han försöker få sex sent, i natt väckte han mig kl 2 för han va kåt:@

    Jag har föreslagit parterapi men de vill han inte utan han säger att han mår dåligt över något(vad vet han inte säger han) och då måste han lösa de.

    Är han hemma en fredag då måste ju han få gå ut på lördagen för han har ju såå tråkigt och var faktiskt hemma igår:s

    Vi prata lite i natt och jag sa att jag vill inte att vi ska vara med varann för sonens skull och han försökte skylla på att jag inte vill umgås osv, han drog tillochmed upp något han störde sig på som hände för 5år sen!!!

    Jag försöker prata prata prata och komma med idéer men inget passar så nu sa han att han vill att jag ska ta ett beslut ifall vi ska fortsätta eller inte idag och jag har ingen aning va jag ska göra.

    Blev lite rörigt men hoppas någon orkat läsa och kan ge råd!

Svar på tråden Ni som valt att separera innan barnet fyllt ens 1år...