Före och efterbilder, viktminskning.

Lilla jag: Det är nog både ock här inne Jag är en vanligt kämpande iaf

Idag tog jag förebilderna! (fast jag började diet och träning för tre dagar sen ) Ska jogga varje dag innan frukost och göra lite plankan och så tänkte jag. Samt, viktigaste, sluta småäta. TACK alla super-människor här inne för inspiration. Ni är grymma!!!

Så duktiga ni är!

Skall hem och leta lite i gömmorna om jag kan hitta någon flodhästbild. Det är ju lite dåligt med bilder på män som gått ner i vikt här. Har gått ner 50kg under en femårsperiod, har därefter, de senaste fem åren varierat kanske tio kg upp och ner. 

Jag gjorde tyvärr ingen fett/muskelmätning när jag var som störst men gissar att jag nog har liknande muskelmassa eller kanske till och med större jämfört med då eftersom jag då aldrig tränar och tränar rätt regelbundet nu, i snitt kanske fyra-fem gånger i veckan, totalt 5-7 pass.

Jag har alltid pendlat i vikt under hela mitt liv, men där topparna blivit högre och högre, liksom dalarna. För tio år sedan frågade företagsläkaren hur det kändes att aldrig få träffa sina barnbarn. Med ett BMI på fetma, förklarade han att mina chanser att få träffa mina barnbarn över spädbarnsåldern var en bra bit under 50%.

Det kändes inte bra. Jag förstod att den enda som kunde genomföra förändringen var jag själv och att jag snart skulle komma tillbaka om jag inte genomförde en total livsstilsförändring.

Jag bestämde att jag som första mål skulle springa Göteborgsvarvet ett år senare och berättade för alla jobbarkompisar, vänner och familj - alla jag såg upp till - att det var mitt mål. Jag visste att jag behövde berätta det för att skammen att inte lyckas skulle behöva bli väldigt stor för att jag skulle klara det.

Jag handlade löparskor på löplabbet och provade ut ett par riktigt stabila skor eftersom jag var så tung. Man måste vara extremt noga med skor om man skall ge sig på något sådant om man väger så mycket för mycket. Jag har en 2,5km-slinga en bit bort, orkade nästan springa de några hundra meter till slingan började och gav mig som första delmål att jag hade två månader på mig att orka springa runt hela slingan. Varje vecka skulle jag komma längre och efter 4 veckor skulle jag orka totalt halva slingan.

Första gången behövde jag utnyttja alla bänkar runt slingan - orkade inte ens gå runt sträckan och gav mig en vecka med daglig promenad utan att behöva springa med mål att komma runt utan att behöva stanna eller sitta. Det gick faktiskt! Vecka två började jag med att springa första lilla raksträckan och vägrade att korta ner sträckan. Efter tre veckor orkade jag springa några hundra meter åt gången, därefter gå, därefter springa igen.

Jag nådde inte målet att springa halva rundan (i sträck) efter en månad, men sprang totalt ungefär halva rundan. Eftersom träning är 10% och kost 90% började jag samtidigt med pulver vilket kanske inte är en så bra idé, samtidigt som det faktiskt var viktigare att gå ner än att orka springa. Innan varje träningspass fick jag ta en extra påse pulver en halvtimme innan vilket också var en bra morot och fungerade så att jag fick lite extra ork, kanske framför allt psykologiskt.

Vrickade foten någon gång och återgick till promenader efter några dagar men i snabbare tempo än tidigare, lyssnade på kroppen och anpassade träningen. Bad en arbetskompis fråga varje dag hur det hade gått på träningen och gav honom i uppdrag att piska på mig om jag började slöa, lovade att aldrig ljuga.

Klarade inte andra delmålet med att orka springa runt efter två månader heller, det är en väldigt kuperad slinga, samtidigt hade jag gått ned mer än 10 kg, det syntes skillnad, jag hade mycket mer energi och plötsligt började det lossna. Ökade sträckan till två varv, i början första varvet springa, andra gå. Kom ganska snart till en brytpunkt när jag hade kommit ner cirka 20KG där det tydligt började gå lättare, min kropp hade vant sig vid att träna och jag började att springa till och från jobbet en eller två dagar i veckan som komplement till varannandagsrundorna. Cirka 7km på morgonen och märkte att jag faktiskt gillade att springa på morgonen, något som känts helt uteslutet tidigare. Efter 2 månader på pulver var jag nere på en påse om dagen, resten vanlig mat. Inget godis och inget fika. Efterrätt på helgerna.

Under vintern blev jag förkyld, kom bort från träningen, hade slutat med pulver och ökade i vikt igen. Efter nyår insåg jag att jag var tvungen att ta tag i träningen igen, skaffade träningskort på F & S, sprang på löpband och var med från och med februari i deras söndagsträningar utomhus inför varvet. Första rundan var 6km, därefter ökade distansen med 1km varje söndag. Jag hängde med rätt ok, självklart i långsammaste gruppen, men det gick bra. Började med pulver igen och hade gått ner 30kg när jag stod på startlinjen.

Jag klarade det, sprang hela vägen utan att gå ett steg som mitt mål var. Det gick inte fort, blev förbi-gådd(!) över en av broarna, men jag gick inte.

Detta var första gången i mitt liv jag lyckats genomföra ett liknande projekt. Jag insåg att folk tittade på mig annorlunda, jag hade enormt mycket mer ork för att genomföra saker hemma istället för att bara titta på tv. Det gick bättre på jobbet, jag var gladare, var en bättre pappa, hittade på saker med barnen. Satte ett nytt mål till året efter att minska tiden med en kvart, löste det målet också osv.

Sådär fortsatte jag i fem år tills mina knän satte stopp. Hade under tiden ökat längden för att springa Lidingöloppet också, men gick sönder i kroppen några kilometer in på det loppet.

Blev depressiv, men efter några veckor fyllde jag år och fick vätternrundan i födelsedagspresent av min bror och insåg att cykla - det kunde jag ju ändå göra. Tyckte det var sådär och skilde mig i samma veva, men kunde träna och de långa passen gjorde det lättare att hålla/gå ner i vikt.

Strax efter vätternrundan träffade jag min nuvarande sambo som tog med mig på mitt livs första spinningpass. Jag älskade det, varje liten bit av det och bestämde mig på mitt första pass att jag skulle bli instruktör. För som instruktör skulle jag aldrig kunna tillåta mig att bli så fet igen. Det tog något år innan jag var där, men instruerar nu några pass i veckan och håller mig på så sätt på rätt köl.

De sista 20 kg har varit väldigt varierande, har pulvrat några veckor, har kört LCHF ett halvår och försöker nu bara strunta i godis, snacks, allt med socker i, potatis, ris, pasta och bröd förutom på fredag och lördag. På fredagen får jag äta lite kolhydrater, på lördagen äter jag vad jag vill, vilket ändå blir rimligt nu eftersom jag faktiskt är mindre sugen när jag bara äter sällan.

Har funderingar på att försöka komma ner de 10-15 sista kilona i höst, men det kommer jag inte klara på egen hand. Då får det bli PT och betydligt mer strikt kosthållning om det skall gå. Väger idag ungefär 100kg, är 189cm lång. 

Mina levnadsord som jag lever efter:
1.  Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.
2. Du är till 100% ansvarig för ditt liv.

Med hjälp av de två teserna blir det tydligt vad som behövs för att nå sina mål. 

Tack alla! Var dessutom på bedömingen för bukplastik idag och blev godkänd så jag är glad!

Fasiken vad duktiga ni är.

Var bara tvungen att säga det.