Min 3 åring är smart för sin ålder!

Vad är "helt rent" enligt dig?

Jag har mycket svårt att föreställa mig en tvååring som uttalar allt rätt. Några saker som brukar vara svårt;

* Säga R rent.
* Säga Tjej, Tjat, Tjugo istället för sej, sat, sugo
* Säga Chans, Charlott, Skjul, istället för sans, salott, sul.

Men vet vet jag, det kanske är vanligt att tala HELT RENT i tvåårsålden, bara det att jag, av en slump, råkat pricka in att bara träffa dessa få tvååringar som inte kan det. Jag kan dock tycka att det i så fall är lite konstigt att det på 2,5-årskontrollen kollas om barnet kan säga ett 10-tal ord och om de kan det så får de en godkänt-stämpel. 

Oj hade inte väntat mig en hel psykoanalys men tack för den. Nej jag känner mig inte hotad eller provocerad av högutbildade, det brukar oftast inte vara så aggressiva människor men det finns tydligen undantag. Jag tyckte det bara var lite udda att föra loggbok över ett barns talutveckling och undrade varför. Ditt svar tyckte jag tydde på att det var nån sorts forskningsprojekt men jag hade uppenbarligen fel. Såså, ta nu och lugna ner sig, jag är bara en enkel hantverkare som inte begriper så mycket.

En av förskollärarna på min dotters förskola berättade om en pojke som alltid trotsade henne på förskolan och kallade henne hora, idiot och kärring. Efter ett par månader berättade pojken att hon "visst var en hora, för det har mamma sagt". Barn lär sig av oss vuxna. Har du även till vardags för vana att fälla nedlåtande och spydiga kommentarer om dina medmänniskor?   

Jag vet inte var du läste in aggression i mitt tidigare inlägg. Om du trots detta uppfattade mig så, vill jag förtydliga att ingen ilska utlöste mitt svar. Ditt svar är dock av samma karaktär som den ursprungliga kommentaren, så jag slösade uppenbarligen bort detta tangentslitage.   

Pga av mitt enkla hantverkarursprung kan jag tydligen inte uttrycka mig så det passar en så högutbildad person så jag tror det är bäst att inte försöka. Jag tar av mig kepsen, skrapar lite med foten och backar ödmjukt bockande ut genom dörren. 

Min dotter har alltid sagt r- och tj- rätt. Det bakre sj-ljudet har hon också uttalat riktigt, utom före främre vokaler. Detta korrigerade hon själv vid 2,5. Hon har också kompisar i samma ålder som klarar detta. Jag vet inte hur vanligt det är, men fastlagt är att det händer.

Här (Stockholm) finns ingen 2,5-årskontroll, och 10 ord brukar de avkräva 1,5-åringarna. På treårskontrollen ville de se att min dotter kunde tala i flerordsmeningar och hade gott vokabulär. BVCs "krav" brukar också ligga lägre än snittet. Deras uppgift är ju att kontrollera att barnen utvecklas inom normalspannet (vilket även inkluderar lite efter snittet).      

Fantastiskt! Hon sa med andra ord "däR" direkt, istället för "dä" som andra barn? Hon lär ju inte BÖRJAT prata vid 2-2,5 års ålder, om hon pratade helt rent vid 2-2,5 års ålder, så hon bör ju ha börjat prata i 1-årsåldern (gissningsvis före ett års ålder om hon nu är tidig) och sa alltså R, tj, sj (och de andra klassiska knepigheterna i vårt språk) redan kring 12 månaders ålder?

Det är ju lite smått sensationellt. Jag är mycket imponerad må jag säga!

Okej, då använde jag fel ord. Det var "rent" i betydelsen MOROT och inte MOJOT. Hon ville säga buguck och sa B-U-G-U-CK, och inte bvhuck. Hade jag kunnat fonetisk skrift hade jag kunna skriva buguck fonetiskt och hur det bör uttalas ljudmässigt även om det är ett felaktigt ord. I betydelsen "rätt ord" var det givetvis inte rent. Kan vi skippa hårklyverierna nu?

Underbart! Grattis :) Min son är 21 månader och har precis tagit B körkort. Han pluggar även latin och på fredagar lagar han trerätters till hela familjen. Man blir ju så stolt!

Hm. Jag vet inte vad för "slags förälder TS är". Men det här med att småbarnsföräldrar är skrytsamma (är ju oerhört vanligt) är väl kanske grundat i ett stort behov av att få bekräftat att barnet är "normalt" och kanske t.om lite "över snittet", då garderar man sig kanske mentalt mot ev. framtida problem och då kan man fixera sig vid de här "tidpunkterna" BVC (och barnmedicinska böcker etc) ofta framhåller.

Jag har haft bekanta som varit otroligt jobbiga. De har framställt det som om deras bebisar/småbarn varit genier för att de gjort allt tidigt och ibland hör det ihop med hög IQ, men långt ifrån alltid. Att kunna rabbla alfabetet vid ett par års ålder är en mycket svagare indikation på hög IQ än vad det t ex är om ett barn som lärt sig läsa tidigt börjar läsa böcker avsedda för 15-åringar när de är 4-5 år och verkar ha behållning av och förstå dem!

Men att "Kalle sov själv hela nätterna när han var tre veckor gammal", satt själv när han var två månader, och började gå när han var 10 månader och rabblade alfabetet när han var två år och kunde räkna enkel division när han var fem år är verkligen inget tecken på att "Kalle är smart". Därför kan man bli lite less när småbarnsföräldrar uttrycker det som så, men jag erfar att dte börjar ge med sig när barnen börjar skolan, för då är de här barnen i regel tydligen inga genier längre och man har väl som förälder blivit så pass trygg att det är ingen katastrof om Kalle inte är så bra på matte längre, det innebär per automatik inte att man är en dålig förälder.

Tror kärnproblematiken kring en fixering vid att ha "ovanligt bra" barn (ofta förknippas det med "tidiga barn") är att de föräldrar som drabbas av det ofta är osäkra på sig själva. Det innebär att om de inte tolkar Kalles första joller som ett solklart "Mamma" när han är två veckor gammal blir de dåliga föräldrar och då tvingas de hela tiden överdriva och framhäva alla "framsteg" deras barn gör. För om Kalle är bra på att rabbla alfabetet, då är jag en bra mamma, typ så. Är Kalle däremot dålig eller medioker på något då ska det tystas ned, för det innebär att man är en sämre mamma (i ens egna ögon alltså).

Helt rent enligt mig är precis det du beskriver. Och nu när du säger det så kommer jag ihåg att hon hade lite problem med sch-ljudet faktiskt, men inte som du skriver ut det utan hon sa CH som invandrare brukar säga och inte sju, som svenskar (kanske stockholmare? jag vet inte) brukar säga med det speciella sch-ljudet som också används i chans och Charlott. Hon brukade säga ordet flera gånger för att få det rätt, och till slut fick hon det . R hade hon aldrig några problem med utan började säga det rent på en gång. Tj-ljuder har aldrig varit några problem.

Var har jag skrivit att det skulle vara vanligt att tala rent i tvåårsåldern? Hur vanligt det är har jag ingen aning om, men du skrev att du inte trodde på det, för BVC hade minsann deklarerat att barn inte pratade rent förran i 4-5 årsåldern. Du skrev att det var "nästintill omöjligt" vilket jag tror är dumheter med tanke både på min egen dotter och andra barn jag träffat på som pratar väldigt bra. Men visst, min dotter har varit väldigt tidig språkligt, så det kanske inte är supervanligt.

Vad jag inte begriper är varför det jag och ts beskriver provocerar dig så otroligt mycket. Vad gör det dig om det faktiskt finns en hel del barn som börjar prata rent tidigare än vad du tror och vet? Kan du inte erkänna att du inte vet allt som finns att veta om barn i allmänhet, eller var är det skon klämmer?