• Anonym (stolt mamma)

    Min 3 åring är smart för sin ålder!

    Min flicka är 3 år och 3 mån. och många nästan alla som känner henne säger att hon är otroligt duktig och smart för sin ålder och jag håller med.
    Hon är tidig med nästan allt och kan mycket mer än sina jämnåriga.
    Hon är otroligt lätt lärd och intresserad av att lära sig.
    Vi föräldrar uppmuntrar såklart detta och sitter med henne när hon vill hålla på med bokatäver, siffror, läsa och skriva tex. Men det sker på hennes villkor och vi har aldrig tvingat henne till nåt, det är hon som vill lära sig.

    Hur är ERA 3 åringar i utveckligen? Är det nån mer som har en 3 åring som kan mycket för sin ålder?

    Här är en listan på vad hon kan nu:
    - Gå på toa själv, behöver aldrig påminna henne, kan torka sig själv, slutade med blöja vid 1 ½ år.

    -Klä på och av sig alla kläder, inkl. skor, kan knyta skor.

    _ Tvätta och duscha sig själv, kan borta tänder men vi hjälper till lite.

    - Borta håret själv, kan reda ut tovor tex, och sätta i hårspännen.

    - Behöver ingen hjälp vid maten, kan lägga upp mat själv, kan skala potatis, bena tex. kotletter.

    -Pratar helt rent och har gjort det i över 1 år.

    - Kan hela sitt namn inkl. mellan namn och efternamn, vet när hon fyller år, datum och vilket år.

    - Kan våran adress och hemtelefon nummer.

    -Kan våra föräldrars hela namn, hur gamla vid är och kan tala om vad och var vi jobbar med.

    -Kan hela alfabetet (skriva och läsa upp), kan räkna upp till 100.

    - Kan läsa och skriva kortare ord, kan skriva sitt namn själv (6 bokstäver)
    -Kan alla färger

    -Förstår skämt
    - Förstår tid som idag, imorgon, igår.
    - Kan kommunicera och föra en dialog
    -Tar en lederroll för förskolan och talar om vi gör si och så, även med den äldre barnen.

    Såklart är vi föräldrar stolta över henne!
    Nån som har ett tidigt utvecklat barn?

  • Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!
  • Anonym (Stolt?)
    Regnig måndag skrev 2012-05-27 22:27:18 följande:
    Vad finns det för rationell anledning att inte göra det?
    Ät man så ömhudad att man inte kan med sina medmänniskors vardag oavsett om det är skryt eller gnäll så ska man nog överväga att leva som eremit alternativt börja bearbeta sin egen bitterhet.

    Att du känner det som en tävling är något du får jobba med istället för att försöka förändra världen så att alla passar dig.
    Jag pratar dock i allmänna termer här, jag skriver "man" för att poängtera att det inte är mig själv jag pratar om. Det är ju många här i tråden som skrivit om att det lätt blir tävling mellan föräldrar osv. Och jag tävlar inte, eftersom mitt äldsta barn är rätt sen med mycket av det som andra föräldrar gärna framhåller så skulle det vara oerhört orättvist mot henne om vi gick runt och jämförde och tyckte det var jobbigt att hon är sen istället för att vi gläds med hennes utveckling där den är. För hon utvecklas väldigt starkt men är fortfarande klart sen.
  • Indianica
    Regnig måndag skrev 2012-05-27 22:17:06 följande:
    Och?

    Jag tycker att vi skryter alltför lite över våra barn!
    Faktiskt.
    När det gnälls och klagas över våra egna barn så höjer ingen ögonbrynen men jävlar i mig om man skryter och är stolt! Då ska fan komma och pina en efter att man kölhalats.

    Därför blir det så jävla fel som när man som jag ställer en helt vanlig fråga "hur menar du", därför att det tolkas som att man försöker praktisera voodoo.

    Mer stolthet och mer skryt således oavsett vilkmen nivå barnen är på. De tävlar liksom inte mot alla andra barn utan de tävlar mot sig själva. 
    Jag reagerar absolut inte emot att man skryter om sina barn. Det jag reagerar på är att i TS fall ser man ju att barnet uppenbart är jäkligt drillat och i mina ögon ska barn få vara barn. För jag håller inte för sannolikt att TS barn vid en ålder av 2-3 år på eget bevåg t ex tagit reda på sin exakta adress och sitt telefonnummer, utan det är något hon tränats mer eller mindre för att komma ihåg. Och då undrar jag lite grann vad syftet är. Faktiskt. Det finns t.om forskning som visar att det finns ingen "vinst" i skolsammanhang med att träna alfabetet med t ex en ettåring, för visst kan en ettåring t ex efter några månader kunna rabbla alfabetet, men det är en rätt onödig kunskap som en 6-7-åring ofta lär sig på några dagar när det väl är dags. I mina ögon känns det lite som att man blir mer lärare än förälder åt sitt barn om man håller på så där och jag är som sagt tveksam till vinsten.

    Visst ska man fostra sina barn i en "lärorik" miljö, ta reda på saker tillsammans med dem och inte dölja kunskap, men denna typ av kunskap är ju oftast en form av repetetiv kunskap, som man kan inpränta i barn, men hur roligt är det för en ettåring att mamma tragglar hemnummer och färger och alfabetet och vad ska de ha kunskapen till?? Är nästa steg att ge ettåringen en mobil och dumpa vederbörande i lekparken? 

    Visst, har man en ettåring som tjoar högt av förtjusning är det ju bra att traggla antar jag och har man en ettåring som lärt sig alfabetet genom att titta på det kan man ju inte "rå för" att det lär sig väldigt snabbt (då handlar det oftast om s.k fotografiskt minne och i regel är folk med den minnestypen inte smartare än andra, de är bara bra på att lagra exakt information) , men annars är det rätt förkastligt i mitt tycke. (Det finns en massa andra saker man kan göra med små barn som de lär sig massor av eller så kan man köpa speciellt utvecklade spel och leksaker med fokus på logiskt tänkande som är "hjärngympa" för små barn samtidigt som de är roliga )

    Därför är jag ofta skeptisk till att man "skryter" om den här typen av kunskaper för jag får otrevliga vibbar av föräldraskapet.

    Nä, låt barn lära och glädjs med dem när de lär sig saker på sina villkor tycker jag.
  • BookLady
    Indianica skrev 2012-05-27 22:23:21 följande:
    Vad som är extremt ovanligt är att hon valde ett rätt svårt ord som konkurs som sitt andra ord. I regel brukar de första orden vara uppbyggda av enkla språkljud (t ex som mamma) och de brukar inte vara abstrakta saker som en konkurs, utan vara en person eller konkret sak (t ex pappa, lampa, vovve).. Sedan är jag trött och kanske mer trög än vanligt, men hon sa alltså KONKURS med R? Det låter ju i så fall ännu märkligare om ni uttalat det som det ska uttalas, medan hon ska ha uttalat konkurs stavningsenligt? Om så är fallet är det knappast möjligt att hon ens sa konkurs, utan att det kanske mer var ett gurgel som du tolkade som konkurs?

    Språket är ju något som utvecklas, så det låter faktiskt smått otroligt att det existerar så pass många barn som det tydligen gör i denna tråd, som börjar att tala helt rent direkt. Och visst kan det säkert vara praktiskt med en tvååring som talar som en liten vuxen person, men samtidigt tycker jag de här felsägningarna ofta är lite charmiga också och de är absolut inget tecken på att något är fel på barnet!

    Ja vi blev också minst sagt förvånade, det är mitt första barn men pappans fjärde och han begrep ingenting när lillbebisen hasplade ur sig konkurs . Nej hon uttalade det inte stavningsenligt, blivit lite förvirring här bland alla trådar och inlägg. KonkuSH sa hon, precis som vi. Vi upprepade det rätt mycket så då gjorde hon det också. Det var ju precis i samband med ekonomiska krisen, hon är född 08, så det var ju både kul och lite tragiskt... 
  • Anonym

    Jag har själv inga barn.. Men jag måste säga att en 3 åring som kan så mkt och bla alfabetet drar nog allt jag hört.. Helt osannolikt är det säkert inte.. Men nä.. Jag kan inte tro det!

    Det känns som att du gick lite för långt med en hel del som står ovan.. Och har du nu mot all förmodan inte gjort det så ber jag om ursäkt.. Men det låter helt otroligt! Bara en sån sak att skala potatis.. När du skriver det så, så ser jag det som att hon skalar med kniv och gaffel?

    Och sen har jag aldrig hört att så små barn förstår ironi.. I viss mån är det fullt möjligt.. Men när du skriver så som du gör ovan, så är det som att hon alltid är väldigt med på skämten..

  • Regnig måndag
    Indianica skrev 2012-05-27 22:38:57 följande:
    Jag reagerar absolut inte emot att man skryter om sina barn. Det jag reagerar på är att i TS fall ser man ju att barnet uppenbart är jäkligt drillat och i mina ögon ska barn få vara barn. För jag håller inte för sannolikt att TS barn vid en ålder av 2-3 år på eget bevåg t ex tagit reda på sin exakta adress och sitt telefonnummer, utan det är något hon tränats mer eller mindre för att komma ihåg. Och då undrar jag lite grann vad syftet är. Faktiskt. Det finns t.om forskning som visar att det finns ingen "vinst" i skolsammanhang med att träna alfabetet med t ex en ettåring, för visst kan en ettåring t ex efter några månader kunna rabbla alfabetet, men det är en rätt onödig kunskap som en 6-7-åring ofta lär sig på några dagar när det väl är dags. I mina ögon känns det lite som att man blir mer lärare än förälder åt sitt barn om man håller på så där och jag är som sagt tveksam till vinsten.

    Visst ska man fostra sina barn i en "lärorik" miljö, ta reda på saker tillsammans med dem och inte dölja kunskap, men denna typ av kunskap är ju oftast en form av repetetiv kunskap, som man kan inpränta i barn, men hur roligt är det för en ettåring att mamma tragglar hemnummer och färger och alfabetet och vad ska de ha kunskapen till?? Är nästa steg att ge ettåringen en mobil och dumpa vederbörande i lekparken? 

    Visst, har man en ettåring som tjoar högt av förtjusning är det ju bra att traggla antar jag och har man en ettåring som lärt sig alfabetet genom att titta på det kan man ju inte "rå för" att det lär sig väldigt snabbt (då handlar det oftast om s.k fotografiskt minne och i regel är folk med den minnestypen inte smartare än andra, de är bara bra på att lagra exakt information) , men annars är det rätt förkastligt i mitt tycke. (Det finns en massa andra saker man kan göra med små barn som de lär sig massor av eller så kan man köpa speciellt utvecklade spel och leksaker med fokus på logiskt tänkande som är "hjärngympa" för små barn samtidigt som de är roliga )

    Därför är jag ofta skeptisk till att man "skryter" om den här typen av kunskaper för jag får otrevliga vibbar av föräldraskapet.

    Nä, låt barn lära och glädjs med dem när de lär sig saker på sina villkor tycker jag.
    Vad är det som säger att ditt sätt är bra eller tom rätt? Mer än i dina egna ögon och du ger dig själv rätten att ha mest rätt över alla andra.

    Av din resterande redogörelse ser man klart och tydligt att du inte har så stor koll på vad du säger. Måhända att barnet är tränat men inte "jäkligt drillat". En del barn lär sig genom repetitioner, andra barn lär sig på en gång, något som är vanligt för högpresterande barn.
    Du behöver läsa på bättre för det har inte enbart med hur minnet fungerar.
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Regnig måndag
    Anonym (Stolt?) skrev 2012-05-27 22:38:45 följande:
    Jag pratar dock i allmänna termer här, jag skriver "man" för att poängtera att det inte är mig själv jag pratar om. Det är ju många här i tråden som skrivit om att det lätt blir tävling mellan föräldrar osv. Och jag tävlar inte, eftersom mitt äldsta barn är rätt sen med mycket av det som andra föräldrar gärna framhåller så skulle det vara oerhört orättvist mot henne om vi gick runt och jämförde och tyckte det var jobbigt att hon är sen istället för att vi gläds med hennes utveckling där den är. För hon utvecklas väldigt starkt men är fortfarande klart sen.
    Ja?
    Och som du märker jag gör det också, använder ordet "man". Att du tar åt dig är däremot mycket talande. Du tar dig rätten att prata generellt och rätten att ta det personligt när andra pratar lika generellt. Hmmm...
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • LiteniAugusti
    Regnig måndag skrev 2012-05-27 22:17:06 följande:
    Och?

    Jag tycker att vi skryter alltför lite över våra barn!
    Faktiskt.
    När det gnälls och klagas över våra egna barn så höjer ingen ögonbrynen men jävlar i mig om man skryter och är stolt! Då ska fan komma och pina en efter att man kölhalats.

    Därför blir det så jävla fel som när man som jag ställer en helt vanlig fråga "hur menar du", därför att det tolkas som att man försöker praktisera voodoo.

    Mer stolthet och mer skryt således oavsett vilkmen nivå barnen är på. De tävlar liksom inte mot alla andra barn utan de tävlar mot sig själva. 
  • Anonym (Jodå så att..)

    Oj oj TS (och en del andra). Jag har en flicka som är galet intelligent. Det är svårt tom för mig som intelligent vuxen att mäta mig med henne...  Och visst..  Det är väl kul att hon är det....  MEN att vara stolt över något som jag inte alls har del i låter märkligt för mig. Det är inte min förtjänst att mitt barn fötts med en intelligens långt över medel...

    Däremot är jag galet stolt över att hon är så omtänksam, generös, artig och omhändertagande..  Mitt hjärta håller på att spricka av stolthet när jag ser vilken fantastisk tjej jag uppfostrat, vilken fin människa hon är...

    Fokusera på viktiga saker..  Det finns en massa intelligenta barn som är riktiga skitungar för att dom alltid blivit höjda till skyarna just pga sin intelligens..  Sen finns det mindre smarta barn som är hur goa som helst, för att dom fått lära sig att en trevlig personlighet är mycket mycket viktigare än att prestera en massa...

  • Indianica
    Regnig måndag skrev 2012-05-27 23:09:23 följande:
    Vad är det som säger att ditt sätt är bra eller tom rätt? Mer än i dina egna ögon och du ger dig själv rätten att ha mest rätt över alla andra.

    Av din resterande redogörelse ser man klart och tydligt att du inte har så stor koll på vad du säger. Måhända att barnet är tränat men inte "jäkligt drillat". En del barn lär sig genom repetitioner, andra barn lär sig på en gång, något som är vanligt för högpresterande barn.
    Du behöver läsa på bättre för det har inte enbart med hur minnet fungerar.
    Vill man nu absolut inte lära ett nyfiken barn problemlösning osv, så är det ju upp till föräldrarna. Folk får väl uppmuntra barn att lära sig hela telefonkatalogen utan till om de känner för det, men jag skulle aldrig lägag energi på det. Jag ser problemlösning och kreativitet som betydligt mer utvecklande för barn som man misstänker kanske är begåvade! Alla barn är ju nyfikna och det är rätt (ja, jag tar mig friheten att påstå det) att uppmuntra det. Jag tycker bara det är synd att så många lägger tid på att lära små barn basala saker som de ändå lär sig i första klass!?
Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!