Min 3 åring är smart för sin ålder!

varför är du anonym? Inte stolt? Jag blir alltid mindre engagerad i trådar som är anonyma. Vi har en som blir 3 år i augusti som ligger några år före på många nivåer.
Men skulle jag göra en lista över saker som utmärker henne på de sätt som imponerar mig mest och gör mig så stolt att jag vill spricka och blir tre meter hög så skulle den nog ändå se ut mer som så-vill genast ta hand om de som är mindre på föris om de ramlar,blir ledsen och vill trösta om mamma eller någon gråter,är väldigt medveten om sina känslor och olika sätt att hantera dom,lätt att resonera med och få att byta åsikt (varför det faktiskt passar bättre att gå till den lilla tråkiga lekparken) Tar ett socialt ansvar,alltså frågar alltid fröken-har du sovit gott? Eller -mår du bra? Eller frågar -vill du leka? om hon ser att någon är ledsen o ensam på föris.

Hon kan inga färger alls,tror hon är färgblind eller bara helt ointresserad.

Sen läser hon och skriver också och alfabetet kan hon och är otroligt duktig på datorer..använder de flesta standard programmen,duktig på att söka sig fram på internet med hjälp,duktig på att lära sig spel..mycket skulle hon aldrig lärt sig om hon varit nr ett för vi hade nog aldrig tänkt på att det kan vara bra att kunna läsa vid 3 års ålder då vi tycker andra saker är mycket mycket viktigare men för att hon visat ett tydligt intresse när vi tränar med hon som snart blir 6 år har det bara blivit så. Hon har själv bestämt vad hon vill lära sig. Hon lär sin storasyster som blir sex i juni spel på datorn för 6-8 åringar.
Vi har fokuserat på skrivning med penna så hon kan mest med det men även en del på datorn men det är inte lika kul tycker hon.

Hur är hon för övrigt i personligheten din 3 åring? Vad har hon för egenskaper som inte har med lärande att göra? Hon är en ledar typ som gärna bestämmer. Är hon empatisk? Trotsig? Kramig? Vad tycker hon om fysisk kontakt med er och med och med andra?

Sen en till sak. Att klä på sig själv, gå på toa själv, borsta tänderna själv, kamma ut tovor själv, knyta skor själv, klä på sig själv, kunna sitt och släktingars fullständiga namn, kunna datum för födelsedag, skala potatis och ta mat och äta själv-det är väl inte saker som är utmärkande TIDIGT för en 3-åring? Det var då nytt för mig iaf isf. Men du kanske bara räknade upp saker av bara farten?

 

Jodå, rent IQ mässigt så var det nog få som kunde klå mitt barn.

Lärde sig läsa själv vid 2,5 år. Läste även skrivstil, upp och ner text osv.

Barnet läste böcker för andra barn på dagis samt försökte lära dem bokstäver.

Hanterade datorn vid 3 år (menyer), böt bakrunder och skärmsläckare (detta var med windows -97) 

Vid 5 år kunde barnet peka ut länder och deras huvudstäder på blindkarta. Även alla planeter samt deras månar (och deras sammansättning) och diameter.

Kunde identifiera låtar enbart genom att titta på deras ljudvågor.

Lärde sig 200 engelska glosor inom loppet av 2-3 veckor.

Kunde kroppens beståndsdelar ned på mitokondrienivå.

Och ja just det.. Barnet diagnostiserades med Asperger vid 3,5 års ålder..             

Du är som 75 % av alla som skrivit här i tråden: Avundsjuk.

 Du är som 75 % av alla som skrivit här i tråden: Avundsjuk.

Nej, asså helt seriöst så kunde mitt barn inget av det där från BB ;)
Det sticker inte i mina ögon att en treåring kan det där. Det som sticker i mina ögon är att mamma känner ett behov av att RADA UPP allt dottern kan. Det finns ingen poäng med det förutom att hon vill höra "ooooh! wow!"

Det är stressande nog att vara förälder idag. Både jag och ungefär alla föräldrar jag känner har någongång tänkt eller frågat oss själva: Är mitt barn normal? Trots att man vet att alla barn utvecklas olika bidrar sådana här trådar bara till jämförelse med andra, vilket också är precis det som TS vill, då hon skriver i trådstarten "Hur är ERA 3 åringar i utveckligen? Är det nån mer som har en 3 åring som kan mycket för sin ålder?" Hon vill jämföra. 

Det äcklar mig lika mycket som när föräldrar stoppar sina bebisar i skönhetstävlingar. 
 
Denna typen av skryt, för ja enligt mig så är det skryt, gör att andra föräldrar blir osäkra och vissa kanske pressar sina små barn att lära sig mer och snabbare och springer till bvc i tid och otid för att de inte tror att deras barn är normalt. Om ts verkligen hade velat diskutera hur det är att ha ett begåvat barn hade hon kunnat skriva på många andra sätt. Jag tycker att det är bra om människor är stolta över sina bedrifter och jag tror som jag skrev först att alla föräldrar är stolta över sina barn, vare sig de kan borsta håret eller inte. Men alla känner inte att de måste skryta över det...

Min dotter är tre och kan färgerna (inkl ljusblå, mörkrosa, olivgrön etc). Hon kan också hela sitt namn och våra och morföräldrars och sin adress och flera kompisars. Har vi drillat? Inte då. Hon förstod att andra hade adresser och ville veta sin och sedan andras. Hon hörde att en äldre kompis hade ett mellannamn och ville veta sitt och sedan mitt, pappas, mormors och morfars. Färgerna har hon plockat upp i samband med läsning och ritande. 

Att vilja lära sig namn och adresser rimmar väl med hennes sociala intresse. Att vara intresserad av färger är ju också naturligt för små barn. Hon var två när kategoriseringsstadiet kom och då är det naturligt att vilja sätta ord på färgskillnader och likheter och därför vara uppmärksam på dessa ord.