• Anonym (stolt mamma)

    Min 3 åring är smart för sin ålder!

    Min flicka är 3 år och 3 mån. och många nästan alla som känner henne säger att hon är otroligt duktig och smart för sin ålder och jag håller med.
    Hon är tidig med nästan allt och kan mycket mer än sina jämnåriga.
    Hon är otroligt lätt lärd och intresserad av att lära sig.
    Vi föräldrar uppmuntrar såklart detta och sitter med henne när hon vill hålla på med bokatäver, siffror, läsa och skriva tex. Men det sker på hennes villkor och vi har aldrig tvingat henne till nåt, det är hon som vill lära sig.

    Hur är ERA 3 åringar i utveckligen? Är det nån mer som har en 3 åring som kan mycket för sin ålder?

    Här är en listan på vad hon kan nu:
    - Gå på toa själv, behöver aldrig påminna henne, kan torka sig själv, slutade med blöja vid 1 ½ år.

    -Klä på och av sig alla kläder, inkl. skor, kan knyta skor.

    _ Tvätta och duscha sig själv, kan borta tänder men vi hjälper till lite.

    - Borta håret själv, kan reda ut tovor tex, och sätta i hårspännen.

    - Behöver ingen hjälp vid maten, kan lägga upp mat själv, kan skala potatis, bena tex. kotletter.

    -Pratar helt rent och har gjort det i över 1 år.

    - Kan hela sitt namn inkl. mellan namn och efternamn, vet när hon fyller år, datum och vilket år.

    - Kan våran adress och hemtelefon nummer.

    -Kan våra föräldrars hela namn, hur gamla vid är och kan tala om vad och var vi jobbar med.

    -Kan hela alfabetet (skriva och läsa upp), kan räkna upp till 100.

    - Kan läsa och skriva kortare ord, kan skriva sitt namn själv (6 bokstäver)
    -Kan alla färger

    -Förstår skämt
    - Förstår tid som idag, imorgon, igår.
    - Kan kommunicera och föra en dialog
    -Tar en lederroll för förskolan och talar om vi gör si och så, även med den äldre barnen.

    Såklart är vi föräldrar stolta över henne!
    Nån som har ett tidigt utvecklat barn?

  • Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!
  • Mad  as  snow
    Beckah82 skrev 2012-05-27 21:40:09 följande:
    Jasså? Det var ju väldigt ny information för mig faktiskt, som trodde att jag var väldigt påläst om särbegåvade barn och också bipolär sjukdom. Har du någon källa att hänvisa till? Det hade varit roligt att läsa, för det låter smått otroligt.

    Däremot finner man en hel del särbegåvade barn bland barnen med ett neuropsykiatriskt funktionshinder, men det är ju verkligen något helt annat. 

    Jag undrar också, har aldrig hört talas om ett sådant samband.
  • ElinaNikki

    Ursäkta men jag tycker bara det låter oerhört trist. Det är riktigt gutt att höra bebisspråk länge och hjälpa till med allt det där du nämner. Men vill hon och kan hon så är det ju som det är. Grattis.

  • Anonym (Stolt?)
    Beckah82 skrev 2012-05-27 17:36:44 följande:
    Orkar absolut inte läsa tråden, men vill bara gratta dig TS. Din dotter är ju praktiskt taget redo att flytta hemifrån!

    Orkar inte svara på din fråga om vad mina barn kan/kunde vid 3 års ålder, då jag inte alls ser vad det har för betydelse i din dotters utveckling och en jämförelse är jag verkligen inte intresserad av.

    Jag kan säga att jag har väldigt barn som varit väldigt tidiga på väldigt många områden och det skriver jag enbart som en förklaring till det jag ska skriva här näst;

    Jag tycker det är en självklarhet att man ska vara stolt över ditt/sina barn och glädjas över deras framsteg. Det har ju inget med ålder att göra. Stolt och glad är naturligt att man blir, när barnet tex lär sig att gå och den känslan av stolthet är precis lika stor, härlig och adekvat, oavsett om barnet är 6 månader eller 2 år när hen lär sig att gå.

    Tyvärr anses det lite fult att berätta om sina barns framsteg om de råkar vara tidiga i sin utveckling, vilket gör att vi som har tidiga barn får en hel del skit och ofta känner att vi inte får samma rätt och utrymme att vara stolta och berätta.

    Anledningen är att andra kan ta illa vid sig då de uppfattar den sunda stoltheten som SKRYT. Väldigt trist när man i själva verket bara är stolt och hade varit lika stolt om barnet varit äldre. Sen finns det undantag. Det finns föräldrar som inte alls bara är stolta, utan är stolta och skryter för att barnet är tidigt. Att barnet lärt sig gå är inte det primära, utan att barnet lärde sig gå vid 6 månaders ålder, är det viktiga att framhäva för dessa föräldrar. Dessa föräldrar förstör för oss som bara är genuint stolta, men råkar ha ett tidigt barn. Dessa föräldrar är oerhört störande.

    Baserat på din trådstart så är du solklart en sådan förälder. 
    Jag vet en mamma med två småbarn som alltid skriver stolt och duktig i samma mening, oerhört ofta återkommande. Dvs barnet är så duktig på det och det och de är så stolta över barnen som är så duktiga. Det tycker jag känns skrytsamt och som att de bara är stolta för att barnen är duktiga. Så jag undrar ju hur de hade känt om barnen varit sena (nu råkar deras barn vara väldigt tidiga).
  • Regnig måndag
    Anonym (Stolt?) skrev 2012-05-27 22:13:08 följande:
    Jag vet en mamma med två småbarn som alltid skriver stolt och duktig i samma mening, oerhört ofta återkommande. Dvs barnet är så duktig på det och det och de är så stolta över barnen som är så duktiga. Det tycker jag känns skrytsamt och som att de bara är stolta för att barnen är duktiga. Så jag undrar ju hur de hade känt om barnen varit sena (nu råkar deras barn vara väldigt tidiga).
    Och?

    Jag tycker att vi skryter alltför lite över våra barn!
    Faktiskt.
    När det gnälls och klagas över våra egna barn så höjer ingen ögonbrynen men jävlar i mig om man skryter och är stolt! Då ska fan komma och pina en efter att man kölhalats.

    Därför blir det så jävla fel som när man som jag ställer en helt vanlig fråga "hur menar du", därför att det tolkas som att man försöker praktisera voodoo.

    Mer stolthet och mer skryt således oavsett vilkmen nivå barnen är på. De tävlar liksom inte mot alla andra barn utan de tävlar mot sig själva. 
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Anonym (här med)
    Regnig måndag skrev 2012-05-27 22:17:06 följande:
    Och?

    Jag tycker att vi skryter alltför lite över våra barn!
    Faktiskt.
    När det gnälls och klagas över våra egna barn så höjer ingen ögonbrynen men jävlar i mig om man skryter och är stolt! Då ska fan komma och pina en efter att man kölhalats.

    Därför blir det så jävla fel som när man som jag ställer en helt vanlig fråga "hur menar du", därför att det tolkas som att man försöker praktisera voodoo.

    Mer stolthet och mer skryt således oavsett vilkmen nivå barnen är på. De tävlar liksom inte mot alla andra barn utan de tävlar mot sig själva. 
  • IsadoraW

    Min tös är nästan exakt jämnårig med din, ts, och hon kan en del men inte allt det du beskriver. Jag är också övertygad om att min dotter är smart, hon är verkligen en "kan själv"-person som varit tidig med mycket praktiskt som att klä av/på sig, gå på toaletten, tvätta sig m.m. Det som framförallt gör att jag tror att hon är smart är att hon ställer så finurliga frågor, samt att hon reflekterar så mycket kring vad hon och andra känner och tänker. Hon är också ett av de mest bestämda barn jag någonsin träffat vilket kan vara rätt jobbigt, men på förskolan säger de att hon är rätt försiktig så det är nog hemma hon får utlopp för den biten. Hon hittar på väldigt intrikata fantasilekar och spelar själv eller med oss andra i familjen olika roller, hon är också helt otrolig på att snappa upp saker man säger i förbigående och ta upp det i något annat sammanhang senare, även sånt sagt bara mellan vuxna och inte i dialog till henne. Hon har också humor och skojar på ett väldigt gulligt sätt.

    Så klart man är superstolt över sin fina tjej!!

  • Anonym (Stolt?)
    Regnig måndag skrev 2012-05-27 22:17:06 följande:
    Och?

    Jag tycker att vi skryter alltför lite över våra barn!
    Faktiskt.
    När det gnälls och klagas över våra egna barn så höjer ingen ögonbrynen men jävlar i mig om man skryter och är stolt! Då ska fan komma och pina en efter att man kölhalats.

    Därför blir det så jävla fel som när man som jag ställer en helt vanlig fråga "hur menar du", därför att det tolkas som att man försöker praktisera voodoo.

    Mer stolthet och mer skryt således oavsett vilkmen nivå barnen är på. De tävlar liksom inte mot alla andra barn utan de tävlar mot sig själva. 
    Fast varför behöver man skryta för andra utanför familjen ? Jag berättar ju glatt om alla barnens framsteg för närmsta familjen, för de känner ju barnen och delar glädjen i framstegen. Men varför känner man behov av att skryta för vänner, bekanta och arbetskamrater? Blir det inte väldigt lätt just en tävling då, just för att det är lätt att känna som att ens egna barn vore sämre på något sätt när någon annan håller på och pratar om hur bra deras barn är?

    I och för sig tror jag inte jag gnäller särskilt över barnen heller till utomstående, jag pratar mycket om barnen ja, men mer reflekterande och konstaterande, gillar att utbyta erfarenheter och få råd och tips.

    Sen menar jag fortfarande att det var jag som frågade "hur menar du" för att jag inte förstod hur DU menade. Men vi kan ju fortsätta vara förvirrade över vem som är förvirrad då...
  • Indianica
    BookLady skrev 2012-05-27 19:24:03 följande:
    Vad är det som är så sensationellt? Jag förstår att du är väldigt ironisk, men min dotter sa aldrig "dä". Hon började säga "mamma" och sa det ett bra tag och inte så mycket annat. Ett av hennes första ord efter mamma var "konkurs" om jag inte minns fel. Som jag beskrev ovan hade hon några ord som hon uttalade fel precis i början, som "buguck" för bondgård. Men första gången hon sa bondgård sa hon B-O-N-D-G-Å-R-D. Så hon har aldrig sagt "dä" eller "mojot".
    Vad som är extremt ovanligt är att hon valde ett rätt svårt ord som konkurs som sitt andra ord. I regel brukar de första orden vara uppbyggda av enkla språkljud (t ex som mamma) och de brukar inte vara abstrakta saker som en konkurs, utan vara en person eller konkret sak (t ex pappa, lampa, vovve).. Sedan är jag trött och kanske mer trög än vanligt, men hon sa alltså KONKURS med R? Det låter ju i så fall ännu märkligare om ni uttalat det som det ska uttalas, medan hon ska ha uttalat konkurs stavningsenligt? Om så är fallet är det knappast möjligt att hon ens sa konkurs, utan att det kanske mer var ett gurgel som du tolkade som konkurs?

    Språket är ju något som utvecklas, så det låter faktiskt smått otroligt att det existerar så pass många barn som det tydligen gör i denna tråd, som börjar att tala helt rent direkt. Och visst kan det säkert vara praktiskt med en tvååring som talar som en liten vuxen person, men samtidigt tycker jag de här felsägningarna ofta är lite charmiga också och de är absolut inget tecken på att något är fel på barnet!
  • Regnig måndag
    Anonym (Stolt?) skrev 2012-05-27 22:23:00 följande:
    Fast varför behöver man skryta för andra utanför familjen ? Jag berättar ju glatt om alla barnens framsteg för närmsta familjen, för de känner ju barnen och delar glädjen i framstegen. Men varför känner man behov av att skryta för vänner, bekanta och arbetskamrater? Blir det inte väldigt lätt just en tävling då, just för att det är lätt att känna som att ens egna barn vore sämre på något sätt när någon annan håller på och pratar om hur bra deras barn är?

    I och för sig tror jag inte jag gnäller särskilt över barnen heller till utomstående, jag pratar mycket om barnen ja, men mer reflekterande och konstaterande, gillar att utbyta erfarenheter och få råd och tips.

    Sen menar jag fortfarande att det var jag som frågade "hur menar du" för att jag inte förstod hur DU menade. Men vi kan ju fortsätta vara förvirrade över vem som är förvirrad då...
    Vad finns det för rationell anledning att inte göra det?
    Ät man så ömhudad att man inte kan med sina medmänniskors vardag oavsett om det är skryt eller gnäll så ska man nog överväga att leva som eremit alternativt börja bearbeta sin egen bitterhet.

    Att du känner det som en tävling är något du får jobba med istället för att försöka förändra världen så att alla passar dig.
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Petras Undringar

    Det är lite spännande att följa dessa trådar och konstatera att vi människor har så olika sätt att se på saker och ting i livet. Alla har sin egen " verklighet". Frågan är vilken är "verkligast"???

    www.petrasundringar.blogspot.se

Svar på tråden Min 3 åring är smart för sin ålder!