Hej jag väntar ett barn och min beräknade förlossning är den 30 september. Jag är väldigt rädd inför min första förlossning! Berätta ni som fött barn hur ont det gör på en skala från 1 till 10. Gör det ondare att föda med sugklocka?
Det gör ont. Men inte Nonstop hela tiden.
Man har ont- vilar- ont- vilar osv
100 av 10. Tänkte inte på att ja skulle fä ban bara att smärtan skulle försvinna. Men födde utan bedövning och de tog 34 timmar från första värk
För mig gjorde det mindre ont än jag trodde och jag kände smärtan som positiv. Profylaxandning var mycket bra! Om jag sk gardera smärtgraden av de smärtor jag upplevt så blir det nog såhär:
Bryta ett ben i handen av hästspark 6:a av 10
Föda barn 7:a av 10 den korta tiden det gjorde som mest ont
Ha tandvärk och varböld i halva underkäken 10 av 10
Enligt min mening, försök bortse från smärtan så mycket du kan och fokusera på det ytterst positiva slutresultatet: din bebis!
Jag födde utan smärtlindring (förutom 15 min lustgast mellan 7-8 cm - funkade inte för mig). Jag hade bestämt mig innan för att föda utan epidural. Det gick bra för mig.
Smärtan är enorm under de sista värkomgångarna, som värst mellan 8-9 cm öppningsfas, men däremellan får man pauser där man kan pusta ut (jag log och skojade med min man mellan värkarna). Krystningsskedet är en enorm kraft där man inte har tid att känna efter, utan jag kände mig mest beslutsam att nu ska bebisen ut!
Du ska inte vara rädd. Att föda barn är en smärtsam men samtidigt fantastisk upplevelse! Du kommer vara omgiven av barnmorskor och sjuksköterskor som kan hjälpa dig och ge dig all hjälp du kan behöva.
Det är viktigt att lita på sin barnmorska och känna sig trygg med henne. Lyssna på henne under förlossningen och ta all hjälp du kan få som känns rätt för dig. Och framför allt: lita på dig själv! Din kropp är gjord för att föda och efteråt kommer du vara superstolt!
Jag var livrädd för förlossningen..
Men när den väl kom så gjorde det inte ont alls, ingen bedövning, öppnades helt på två timmar och det kändes som molvärk.
Krystvärkarna kändes som att kroppen lixom tömdes på luft och tryckte av sig själv, obehagligt kanske men ingen större smärta..
.... Tills huvudet skulle ut.. jisses... hade kunnat trycka ut honom på två röda men kände ju hur hela underlivet töjdes i alla riktningar så jag lixom sög tillbaka honom.. Tillslut gav jag upp och tjöt för första gången under hela förlossningen.. men det va ju bara en minut kanske av hemsk smärta..
Så det gör jag gärna om, och hoppas på samma tur nästa gång!
Jag är bara i vecka 16 och har BF 1 februari. Jag har redan börjat tänka på förlossningen, första barnet. Hur det kommer kännas? kommer jag klara av att hantera det? GUD jag är så nervös och smått rädd!!
Det var lite roligt faktiskt; jag vägrade EDA eftersom jag hört om folk som inte kan krysta ordentligt pga att de inte känner ordentligt. Men efter att jag gått och haft ont i kanske 15 min (Konstant värk pga igångsättning) så lyckades BM och sambon övertala mig om att ta EDA så fort jag var tillräkligt öppen (då 3 cm) De skulle undersöka mig 1 timma senare ungefär. Jag höll på att bli galen under den timman (Ingen smärtlindring heller) och sen när de skulle se om jag var tillräkligt öppen för EDA så berättade BM att jag var 10 cm öppen och att jag skulle säga till när jag var redo att börja krysta. 
Jag fick panik över att jag inte fick EDA (Det hade de ju lovat mig 
) men sen började jag skratta över att det inte blev värre och sa något i stil med: Var det allt!? Jag skulle nog säga att smärtan var ungefär 6-7.. Det är värre att bryta foten eller ha migrän.
Första gjorde ont. Hade sugklocka men det gjorde inte ondare med den. Lite jobbigare bara.
Andra gick bättre. Inför andra förlossningen gjorde vi det som vi borde gjort första gången; vi gick på profylaxkurs.
Superbra! Hade mer känslan av att det var VI, min man och jag som födde tillsammans. Första gången stod han mer bredvid och visste inte vad han skulle göra. Och det är ju förståeligt. Men nu fick vi tips på hur vi skulle göra med smärtan (massage osv).
Men det viktigaste var nog att vi fick sätt att hantera tankarna. När rädslan kommer t ex. Denna gången tänkte jag när värken kom; jag tål mer. För jag trodde verkligen på det. Förra gången tänkte jag nej, nej, nej, när värken kom. Stor skillnad. Och min man kunde coacha mig mer och bättre.
Så det är mitt absolut bästa tips! Hitta en bra profylaxkurs. Födelsehuset i Göteborg t ex om staden passar 
Lycka till!
Mina två förlossningar har varit helt olika. Den första gången tog längre tid och jag fick värkstimulerande dropp. Ända fram tills att de satte droppet var smärtan kanske en 7. Efter droppet blev värkarna en 9. Jag födde med sugklocka, det var helt okej även om jag verkligen fasade för det innan förlossningen. Jag använde bara lustgas som bedövning. Att bli sydd efteråt var en 10, värsta tänkbara smärta.
Andra förlossningen klarade jag av helt "själv", inget dropp alltså. Bm var inne och lyssnade på magen nästan i smyg, jag var helt i min egen värld och andades och lyssnade på radio och hade riktigt trevligt. Min man var där, men han trängde sig inte på. Det var inget vi hade pratat om tidigare, men han ville inte störa mig. Som värst var smärtan en 8 kanske, krystning inräknad! Efteråt blev jag ordentligt bedövad innan de sydde och det kändes inte alls då.
Jag fick ryggskott i torsdags och för mig motsvarar den akuta smärtan 10 på min smärtskala.
Hej,
Har aldrig provat sugklocka och inte heller utan bedövning...men för mig tog det rätt så lång tid vilket gjorde att jag inte stod ut med smärtan utan bedövning. Fick ryggbedövning från ca 5-6 cm vid båda förlossningarna. Kanske hade stått ut längre om det gick lite snabbare. Jag haft rätt jobbig mensvärk, vilket läkarna liknar vid en miniatyrförlossning, det tycker jag stämmer ganska bra. Jag har ätit citodon när jag har mensvärk för utan det blir det en miniförlossning i månaden ;). Skulle dock säga minimini...för min mensvärk går över väldigt snabbt i förhållande till en förlossning.
När jag är på toppen av smärtan i min mensvärk så liknar det en jobbig öppningsvärk vid 5 cm. Men när jag har mens så håller det värsta i sig i kanske 30 min och inte i 12 timmar...så det är ju lite skillnad.
Jag hoppas det kommer att kännas överkomligt för dig. I vilket fall kan jag säga att när jag var mitt upp i förlossningen var jag inte rädd längre. Allt fokus gick till att hantera situationen och sen vet man ju att det finns hjälp att få om det blir för jobbigt...vilket inger en trygghet. Nu väntar jag mitt tredje barn med Bf 6/9. Känns lite nervöst men spännande också. Jag önskar dig all lycka till 