Hur ont gör det!?

Hehe, ja du har nog rätt. Men när barnen kommit ut för mig var det en befrielse, för att krysta ut moderkakan kändes knappt för mig. det var inte något huvud som skulle mellan och som tryckte på allt =)
Jag sprack aldrig, jag blev klippt. och ja de sydde ju efteråt då.
Men att bli sydd var inte så illa ändå, jag visste iaf att själva förlossningen var avklarad och att det smärtan inte fanns kvar. sen var man ju öm bra länge, och hade problem att gå ett tag osv också..

de använde sugklocka på mig då jag inte orkade det sista det e inget du kan styra över när de sätter in den för den e bara i vägen o det är bökigt som sjutton spec när man försöker puscha o knysta men det gick så snabbt när de tog ut henne o det var den sista lilla biten som fattades. 

Det var absolut det mest onda jag upplevt med det var helt klart en hanterbar smärta. För mig var den jobbigaste delen av förlossningen öppningsskedet. Från det att krystvärkarna startade, kan jag inte komma ihåg att det gjorde så ont längre. Och det var väl tur, eftersom jag hade krystvärkar länge.

Förlossningen avslutades med sugklocka. Det kände jag ingenting av. Läkaren lokalbedövade och det kändes inte heller. Det jag kommer ihåg av slutfasen av förlossningen var att jag låg och kollade på alla människor som fanns i rummet. Det var ett myller. Två BM, två USKor, en BM-elev, en förlossningsläkare, en barnläkare från neonatal och en barnsjuksköterska från neonatal. Det var fascinerande att kolla vad alla gjorde och hur otroligt smidigt deras samarbete var. Och mitt i allt detta lades sugklockan och läkaren "drog" medan jag krystade och ut kom bebisen.

På en skala 1-10 så 100. Fruktansvärd otrolig jävla smärta. Men ja,det går ju. Upplevde min första förlossning jobbig trots att den gick ganska fort och bra,men sprack mycket. Andra förlossningen gick med störtförlopp men gick såå bra! Visst gör det ont men för mig var smärtan över direkt han var född. 

Gör pissont. Men är ändå hanterbart. Krystvärkarna och själva födseln var inte hälften så jobbigt som de 70+ timmarna innan.. Men som jag kände det, var man liksom "fast" i sin egen kropp, man liksom följer kroppen som vet vad den ska göra, trots att den aldrig gjort det förr. Så ja, det gjorde pissfittrövont men det var så häftigt att jag låg och skrattade när de sydde mig och sa till min (kallsvettiga, likbleka) sambo att det här måste vi göra igen

:)

För min del så gjorde det ont, men inte så ont. Däremot så hade jag ångest över att jag skulle spricka, personalen kändes bara som att de var i vägen mm. Från första värken till dottern var ute tog 6 timmar.

Och jag sprack inte Så mina ångestskrik hade inte behövts. Kan tillägga att jag låg med krystvärkar i 20 minuter och VÄGRADE krysta för att jag inte ville spricka, det gick på tok för fort tyckte jag..

Tre månader senare satte jag i min spiral i samband med cellprovet. OH LORD!! Jag lovar och svär, jag föder hellre åttlingar än att göra om det! DET gjorde ont, kunde knappt stå på benen efteråt, mådde illa och var öm i flera dagar

Jag har fött en son. En helt normal förlossning. Rätt seg start innan det väl kom igång men sen tog det "bara" 8 timmar.

Smärtan, tja... jag skulle säga 10. Men jag är inte direkt smärttålig heller. Det är värkarna i öppningsskedet som gör otroligt ont. Jag tog EDA-bedövning. Då gick smärtan från 10 till 2 på nolltid. En befrielse. Efter det var det bara en tryckande känsla. Det gjorde inte ont att krysta ut och jag sprack ingenting och jag märkte inte ens att jag krystade ut moderkakan efteråt. Men allt är så individuellt. Efteråt var jag bara öm, trött, men superlycklig.

Jag var precis som du otroligt rädd för att föda. Gick hos Aurora-barnmorska flertalet gånger innan, och var i valet o kvalet om jag skulle välja snitt istället för att föda. Jag är glad att jag födde normalt. Nu är jag gravid igen och visst ärligt, jag ser inte fram emot förlossningen och smärtan - men nu vet jag att jag fixar det. Belöningen är värd mödan 100 gånger om!  LYCKA TILL!

Eftersom jag är en man, utan erfarenheten dessutom kan jag bara svara från ett vetenskapligt perspektiv, enligt university of Michigan så är det som att bryta 18 ben samtidigt. Rolig fakta; en spark i pungen är dock som att bryta 3500 ben samtidigt enligt samma studie.

men TS att föda ett barn till värden är en smärta man glömmer bort lika fort

Smärta, nä, ont gör det inte på det viset. Det jobbigaste för mig var att värkarna kom så tätt, jag hann aldrig vila mellan dem. När jag äntligen fick EDA så tog det sju minuter innan nästa värk kom - det var himmelriket. Min tanke som jag hade när jag väntade mitt första barn var: Jag har inget att jämföra med, då jag aldrig gjort det tidigare - jag får helt enkelt vänta och se. På så vis så oroade jag inte mig i onödan så att säga. Jag la det åt sidan helt enkelt. Väntar nu mitt fjärde barn och för första gången är jag orolig - men det beror inte på det, utan på om jag verkligen kommer att hinna fram i tid. Tredje dottern föddes efter 30 minuter i undersökningsrummet. Vi har åtta mil till BB där jag bor - så där ligger min oro idag.